Gott nytt år på er alla!

Årets sista dag, är det på gott eller ont? Vad kommer att hända under 2013, blir det bättre eller sämre, många frågor som kommer att få svar under nästa år. Jag hoppas det blir lite bättre, lite skrockfull, som jag är och med 13 som lyckotal, så kanske .....

The Giant från Gigantica hittades död den 28 december och du kan läsa mer om denna tråkighet på Kordas sajt. Stress, ålder, hårt fisketryck, det finns mycket som spelar in i en fisk sista avgång!

Nog om tråkigheter! Den 1 januari 2012 hade jag exakt 120825 besökare, nu 364 dagar senare står räkneverket på 190305 besökare! Jag gör med andra ord detta bra och jag är mycket tacksam för era besök, mejl och frågor, fortsätt med det under nästa spännande säsong också, vi är till för att hjälpa varann!

Jag vill tacka er alla och önska er ett riktigt gott nytt år! See ya next year!

Lek med julklapparna.

Isfisket känns lite så där nu, var det går trögt och segt på de flesta arter och nu får det bli en liten paus i detta och jag ska ägna mig åt julklapparna och renovera ett gammalt Sportexspö, som har stått i källaren under många år och samlat damm.

Det tog sin lilla tid innan jag, som inte är insatt i tekniska prylar fick ordning på denna anläggning, som tar det mesta på marknaden i musik, men det tar sig och ljudet är suveränt för en halvdöv.

Som tur var fanns det med en fjärrkontroll, som klarade av mina tjocka korvar och man slipper kladda på panelen - Tack Tomten!

Båda mina huliganer fick var sin nya 5G telefon, dyrt ja, men det blev lugnt i huset och jag tog över flickans gamla smartphone och detta med att stryka skärmen på rätt sätt, har sina sidor med feta fingrar: But I´m learning!

Denna platta var bättre att kladda på och nu kan man sitta i skogen och skriva, skicka, ta bilder och filma eller glo på en karpfilm, om det passar mig. 16 GB borde räcka ner till Linnéasjön hoppas jag!

Sonen spenderade sina pengar på en rostfri mugg till sin Pappa och det skänkte mig mycket glädje, att han sen rispade in "Only Carp can judge me!" efter en knollesparkars tattoo. gör ju bara att jag har lite att leva upp till i framtiden, allt medan kaffet rinner ner.

Min 6 år gamla JRC Dave Lane X-Lite håv är i behov av ett nytt nät, så det ska monteras inom kort, jag har även en 50 inch håv, som ska få samma nät i framtiden och det blir ett JRC Roamer 50 inch nät från England med nästa beställning.

Håvnät slits ganska mycket och 6 års bruk under både vanligt stationärt fiske och stalkingfiske, var håven får än mera stryk under transport. Att jag sen under denna tidsperiod har stoppat ner en avsevärt mängd karpar, det sliter det också, men det ska snart fixas.

Sen ska jag göra nya Rodbands efter denna modellen, som är smalare, ca 15 cm långa, det räcker gott för de flesta spö, men för en säkerhets skuld ska det även göras ett gäng som är bredare.

Jag har ett gammalt Sportex Carbon Kevlar 12 fot 2 ½ lb, som har en otrolig fin helaktion, men ringarna är gamla Seymo och dessa är alldeles för små som synes.

Detta spö ska rivas ner, slipas och lindas om med S - glide rings i 50 mm och vidare upp till en 12 mm tipring, det ger ett lättare spö och betydligt längre kast och jag tror att det blir perfekt för sommarens fiske med Surfacecontroller.

Det blir en väsentlig skillnad i vikt och prestanda och det är ingen stress med att få ordning på detta, en ring per kväll och lite noggrannhet, så blir det fint med tiden.

Det känns lite synd att spöet bara får stå och sen ha en söndrig toppdel stående och samla damm med fina ringar,är vansinne, så det ska fixas och jag har tiden på mig, nu var det ändå är trögt fiske och regnet kommer varje dag.

Får vi se 24seven Boilies i Sverige under den kommande säsongen?

Jag hoppas verkligen det! Mistral Baits Boss Allan Parberry gav Leon Bartropp chansen att tillverka en ny boiliemix och efter ett flertal försök och tester, kom 24seven till världen och vilken respons det blev bland karparna!

Det är en all - season mix, inga fishmeals, men massor av Liver powder, Chilli, Hemp oil och Hemp cernels bland annat smått och gott.

Det rör sig om en High energy food source boilies med high digestability, vilket innebär att karparna vill och kan äta detta bete året runt och de kan smälta och tillgodo ta sig allt i betet.

Inga kemiska medel är tillsatta, ingen flavours, men en mix av tre stycken essentiella oljor, ger detta bete sin dragningskraft och med fjällkarp på 40 lb och en spegelkarp på 36.10 lb under sina testfisken, så är alla parter nöjda med resultatet.

Jag bara undrar om och när vi får se dessa beten i Sverige - Jag provar dem mer än gärna, om jag får chansen till det!

Jag hyllar Wychwood!

Men innan jag gör det, så vill jag önska er alla en god fortsättning! Jag hoppas ni fick mat och klappar, så det stod härligt till och förhoppningsvis kom tomten till er alla.

Jag har varit på lite isfiske, mest efter Regnbågen och ett par pass efter gädda, men det är inga roliga isar, som ligger i mina trakter. 15 cm dålig is och 15 cm vatten och slask, är vad man trampar runt i och det känns som det kvitter att fiska just nu.

Så här ser det ut i Linnéasjön idag, kanterna börjar att släppa och regn och vind gör sitt till. Isen börjar bli lurig igen, du kommer ut, men du kommer kanske inte i land igen.

I södra Sverige är det än värre, enligt Mio, så försökte man i dag på morgonen att ta sig ut på isen, men en sumpig is på 5 - 7 cm är inte säker och Familjen Emmertz pulade vidare med karpgrejerna ihop om att ha ett fiske efter karp under nästa vecka. Se upp nu, både på isen och för denna familj!

Mina egna karpgrejer står orörda och allt är klart, förut att det fattas ett gäng av dessa bly, men de är på gång och för min del får gärna isen försvinna, jag vet precis vart jag ska ta vägen! Det blir närmsta vattenhål var det finns karp!

Jag får många frågor om Wychwoods grejer, allt från spö till rullar och vad jag annars har köpt och testad och jag hyllar verkligen denna firmas grejer.

Jag har ett gott öga för detaljer, jag är petig av mig, ganska pedant och väldigt kräsen, men det är väldigt sällan, att jag kan ge högsta betyg över så pass många grejer, utan att ha hittat några fel.

Allt och jag säger allt, är riktigt bra utfört, det ligger i tiden och priserna är bra och alla kan vara med utan att spränga närmsta bankkontor.

Agitatorspöna, gjorde för gäddfiske i mindre vatten och för båtfiske, är även superspön för karpfiske på närhåll och stalking.

Solace baitrunnerrullarna har jag haft i mina ägor sedan juli och de har fått jobba häcken av sig utan minsta anmärkning och med extra spole i Aluminium, extra vev och alla features, så blir det inte bättre!

Jag skulle vilja recensera Wychwoods nya range av Quick Drag och Baitrunner, som numera kommer i större Big pit modeller och jag kanske får chansen en vacker dag.

Solace lina är super för 99 kronor, Solace larmen har fått enormt fina recensioner i England och övriga Europa och jag kan inte föreställa mig annat, än de blir en stor succé även här i landet. Mio väntar på sina!

Wychwoods Extricator stalker spö, här i 9 fots versionen och med sina 2,75 lb styrka, är en succé och första testet för mig, blev denna fjällkarp, som verkligen försökte att pulverisera detta lilla spö.

Jag blev så nöjd att jag har beställt mig lillebror Extricator som är 6 fot och med testkurvan 2 ½ lb, jag varnar redan, alla som befinner sig i Mudhole under vårens.

De gamla Solace spöna är och förblir en succé, likaså den nya versionen MLT, samt applicationrods: Dispatch S spodspö och markerspöet Dispatch M.

Två spö som är ovärderliga för spod/spomb och Feature findings och vi ska inte glömma den lilla Big pit rullen Riot 65 och 75 som har så många features för en billig peng, en super rulle i alla avseenden vara sig det gäller fiske eller spod/featurefindings - Jag hyllar wychwood!

Finns det något osagt om Mistral Baits, som jag inte har nämnd? Inte mycket och jag har inte än, under mina år haft ett bättre beten för mitt karpfiske och jag har provat en del och haft stora märken, som Nash och Dynamite, som mina favoriter.

Tyvärr försvinner en del av Mistrals boilies från marknaden och då även från metebolaget, men till våren kommer nya fina beten som: Kriller, Tutti - frutti, 4 - Season range och Red Bird Spice. Dessa tillsammans med I 40, I 40 red, FM, SLR och Pure Pineappel gör 2013 till ett enormt spännande år.

Jag ser mitt vårfiske med Tutti - frutti, som en strid ström av karp, likaså sommaren med Kriller, FM och SLR och att föreställa sig en höst/vinter, utan karp på Red Bird Spice eller Pure Pineappel, det finns nog inte på kartan. Ock då har jag fortfarande I 40 och I 40 red kvar att sticka emellan med - Vad kan gå fel i fisket under 2013? Låt isen försvinna och ha en god fortsättning!

Jag vill önska er alla en riktig god jul och ett gott nytt år!

Snart är det dags igen, jag hoppas inte vintern blir för lång.

Daiwa Tournament 5000T.

Brödrena Emil och Jesper i Holmsund efterfrågar ett inlägg om mina 5000T, mina erfarenheter och vad jag tycker om dessa rullar. Dessa grabbar ville även veta vilken rulle, som jag tycker har varit bäst genom åren.

Tuffa frågor och jag ska göra mitt bästa för att besvara dessa. Daiwa Tournament finns i 5000 och 6000 storlek, dessa rullar har blivit lite av en legend och är nog lite kultförklarade. 

Hur många som har sålt genom åren, är för mig en gåta, men det är riktigt många och de flesta är still going strong.

Mina är från våren 2005 och jag bestämde mig efter flera års velande, att nu eller aldrig och jag köpte fyra stycken och fyra extra spolar och ett Fox Evolution Spoolcase, Fox sjunkande Gravitronbraid och Daiwa Sensor mono, lite extra småsaker fanns med i beställningen och det hela slutade då på drygt 14 000 svenska kronor på grund av rullarnas pris och engelska pundets värde.

En extra spole till en Daiwa 5000T kostar runt 75 £ och de är gjorda ut av ett stycken Aluminium och de kräver ett bra skydd.

Fox Evolution Spoolcases är något av de bästa skyddet du kan ge dina extraspolar och som du ser, så är de väldigt bra skyddade mot allt.

Kännetecknet för Daiwa 5000 och 6000T är, att dessa rullar är arbetshästar med en superfin gång tack vara dem 7 kullagren, den enormt fina bromsen, som bara tickar iväg när en fisk tar lina.

Lagom storlek på rullen och du hittar knappast bättre linuppläggning än dessa, samma som de dyraste Daiwa och Shimanorullarna på marknaden.

De flesta stora namn har fortfarande dessa rullar i bruk, bland annat Terry Hearn, en kille som inte behöver något presentation med 7 olika 50 punds karpar från Engelska vatten, alla landade med Daiwa Tournament 5000T.

Dessa rullar tillverkas tyvärr inte längre, men finns kvar i handlen för priser runt 200 £ och uppåt, men jag tror att dessa rullar kommer att vara kvar på marknaden länge, om inget annat så by demand! Jag rekommenderar dem verkligen, det är bra, det är kult och de kostar inte så mycket längre ....köp!

Mina bästa rullar genom min tid måste vara mina Shimano Aero GT 3500 Baitrunner, jag köpte dem hösten - 88 eller - 89 och de går alla fortfarande som klockor och med tanke om hur mycket stryk de har fått, hur mycket fisk som de har landat åt mig, allt dragande genom buskar och snår under mitt stalkingfiske mm, så är det helt ofattbart att de ens håller ihop!

Samtidigt köpte jag Shimano Aero GT 4500 Baitrunner och det är exakt samma visa som lillebror 3500, jag är inte människa, att ta livet ur dem, hur jag än gör, de bara funkar år efter år. Båda dessa Shimanos har bra linupplägg och bra bromsar och en fin gång

Vi var många i Nybro, som köpte dessa rullar i slutet av 80 och början av 90 - talet, en del fick ett och annat måndagsexemplar, men mina går fortfarande.

Jag betalade på den tiden 595 kronor stycket för 3500 och 4500 rullarna och slår man ut den summan på alla år och inser prestandan, så är det inte många rullar som hänger med.

Sen kom modellerna 8010, 6010 och den lilla 5010, men här började problemen med superstopp, 4 kullager och produktionen gick alldeles för fort och många blev besvikna och det ända jag rafsade åt mig var var spolarna från 8010 som hade en metallkant runt spolen, något som ger lite extra kastlängder.

Så har någon av er 5010 spolar med metallkant liggandes, som inte används, så köper jag dem direkt, men de ska vara i mycket bra skick!

Jag tackar och bugar mig för era reaktioner på förra inlägg!

Det blev lite liv i luckan efter mitt inlägg om hur en del ser på mindre karpar eller som de säger "skitfisk under 10 kilo"

Det gläder mig att så många har reagerat positivt på detta inlägg, jag visste innan att många med mig hade samma insyn, har hört samma bräkande och jag var inte ensam, vilket är mycket glädjande. Jag tar med ett par reaktioner här.

Hej Luis!

Bra rutet!

Jag tycker tyvärr att det är en generell trend inom allt fiske. Det är inte längre fiskeupplevelsen som är viktig. Utan storleken/tyngden på fisken. Och då måste den tydligen vara rejält tung. Trist.

När jag ser bilderna på de fina, harmoniskt formade, karparna ni fångat, vilka jag tycker är de vackraste karparna, och som jag tycker är de mest perfekta fiskar som går att få.

Fin kondition, fina i kroppsformen, och den fjällkarp ni kallar för Halftail, är otroligt vacker och symmetriskt fin. Så ser många karpar mellan 2-7 kilo ut. Perfekta sportfiskar som alla borde vara nöjda med. Oavsett vatten. Och den du har på bilden, tagen på en zig-rig, mycket perfekt fisk! Helt klart något att glädjas över.

Jag tillhör kanske den lilla skara som inte tycker de stora, lite gödda karparna är särskilt fina. Skulle nog personligen ta en riktigt vacker 7-8 kilos och vara nöjd med den. Visst, hängde det på en 15 kilos så är det väl roligt, men inte ett måste och ett mål.

Nej, vi får alla hjälpas åt att hålla efter den trend som tyvärr håller på att breda ut sig inom fisket; en sorts vikt-snobbism som har fjärmat sig från själva fisket och fiskeupplevelsen…

Hälsningar

Stefan

Kom igen 2020, så är du nog godkänt min vän!

Hej Luis,

John på Metebolaget svarade på mina frågor, precis som du förutspådde :-) Så nu har jag beställt lite fina karpgrejer. Blev spö och rulle från Wychwood och så lite annat smått och gott från Gardner och Korda. Ska bli kul att testa i vår!

Tänkte bara säga att jag gillade blogginlägget om stora vs. små karpar och vad som räknas. Jag är helt klart en novis vad gäller karpfisket men jag har inte smittats av storlekshysteri. Jag tycker det är helheten som är grejen och en trekiloskarp i ytan är ju en riktigt kul fight.

Vi får hoppas att jag lyckas behålla det sunda förnuftet även om jag faller djupare i karpträsket. Men att stå en dimmig morgon med en kaffe i handen och se några karpryggar i ytan bland näckrosorna som käkar små doggys är en fin känsla som räcker långt för mig.

Hoppas att du får ett fint avslut på året och en god start på det nya året.

Med vänlig hälsning,

Mikael Stålsäter

Hej Luis!

Väldigt bra blogginlägg. Du har så rätt så rätt så J Jag försökte skriva en kommentar men fick inte rätt på det.

Vänliga hälsningar!

Mikael Emmertz  (MIO)

Hur stor är en godkänt karp i vårt land?

Det finns en osympatisk attityd bland vissa karpfiskare i Sverige, som anser att en karp måste väga över 10 kilo för att kallas karp! - Jag fiskar inte i vatten med karp under 10 kilo och jag har även hört dem som säger under 15 kilo i ett vatten!

Karp under 10 pannor är bara skitfisk! Jag skulle kunna hålla på att rabbla upp alla möjliga uttryck för karp under 10 kilo. Varför just 10 kilo? Är det gränsvikten för en stor karp eller? Jag gillar inte detta och ställer mig frågande till flera aspekter i vårt svenska karpfiske.

Får "skitfisken" på 7 kilo rätt behandling på mattan eller lägger man man bara all krut på "The fat Lady of the Lake" när hon kommer på besök? Hur kan man tvinga sig själv till att fiska sig genom en massa "skitfisk" innan man uppnår en riktig karp?

"Jag fiskar inte i vatten med fisk under 15 kilo!" Då blir man sannerligen väldigt begränsad i Sverige, dessa vatten hänger inte på träden.

En bild från Linnéasjön och den säger en hel del! Erik till vänster med Halftail är godkänt med över 11 kilo, men Alex, som fick en "Skitfisk" på 9 kilo är inte godkänt!

Då borde Alex inte se glad ut på bilden och varför valde han Linnéasjön, som bara har max 3 riktiga karpar under rätt tid av året, som kan ligga över gränsen för ett godkännande? Jag vet svaret och det vet även dessa nutz, som har denna mycket märkliga attityd.

En "skitfisk" från ett nytt vatten och jag är strålande glad, men långt ifrån godkänt med denna, det fattas flera kilo för att detta ska vara en godkänt karp! - Ni hör själv hur illa detta låter.

Sorry Slättengren, du har fångat en underkänt skitfisk, tyvärr fattas det 760 gram för dig och så spelar det ingen roll om denna fina karp, var ett nytt PB och en fisk från ett nytt vatten - DU ÄR INTE GODKÄNT PÄR!

Bra Pär! Nu blev det betydligt bättre, du är godkänt med Halftail på nästan 12 kilo, nu har du fångat en riktig karp, Bra Pär och grattis än en gång!

Kolla! Titta noga allihopa, är jag på väg att bli godkänt här, mån tro? Nej, nej , nej! Jag fiskar i Rismåla göl, ett vatten fullt av "Skitfisk" och där är det svårt att bli godkänt och samtidigt så kommer inte The Brigade of bad attitude anglers och sätter upp sig på väntelistan.

Se inte så tveksam ut Hermansson, du är klart godkänt med denna 12,2 kilos fjällkarp och den är till och med snygg också, så jag ger den MVG efter skolans regler.

Jag vet inte om du slipper Brigaden, som bara fiskar i vatten med fisk över 15 kilo, men du har gjord dina läxor på ett bra sätt.

Jag känner Jens på bilden och jag vet varför han åkte till detta vatten. Målet var en större karp, en fin fisk, en fin upplevelse och spänningen, fighten o s v.

Allt handlar inte bara om stor fisk hela tiden, men de skapar ett mål från vatten till vatten och visst finns spänningen där när runnet kommer.

Fy f-n Luis! Hur kan du ha med en sådan bild på din blogg, mer "skitfisk" än så här kan det knappast bli! Men någon gång måste man sätta ut dessa skitfiskar, för att kanske i framtiden, kunna fånga sig lite godkännande eller hur, därav bilden.

Alla har de varit små och söta, hur man bedömer dessa i Brigaden av  ... vet jag inte och jag vet inte heller vilken kategori dessa faller under, men de behövs för att vi i fortsättningen ska ha ett bra karpfiske i Sverige.

Dessa små skitfiskar kan under rätta förhållande, växa sig till vikter upp emot 25 kilo i Sverige och det, fast vi inte har de perfekta förhållande i klimatet.

Jag hoppas att alla fångade karpar får den omtanke och vård, som de behöver, att man inte tullar på detta för att karpen är liten eller inte uppnådde fiskarens mål för godkännande. Jag är mera för utseendet, fighten, sättet att fånga fisken och skulle den sen vara godkänt av alla i landet, ja så är det nog bara bra.

Jag tycker att man ska lägga undan den dåliga attityden, som en del bär på och inse fakta, att vi har faktiskt lite av varje, för alla i vårt avlånga land.

Hardcore Svenne har sina få vatten med endast 15 kilo + och ganska många andra har tillgång till vatten med 10 kilo + och då är dessa karpfiskare nöjda.

Alla har inte dessa möjligheter och alla har inte tiden för att fiska varje helg, eller pengar för den perfekta utrustningen. Det räcker gott och väl med ett spö, ett bete, antiseptiskt medel och en matta, så kan du fånga fina vackra karpar och bedöma om de är godkända, det hoppas jag de är.

Mitt tips är att du går dina egna vägar och hittar vad du söker, bygg upp din egen attityd, dina tankar om fisket, men är dessa mer skryt och bräkande, än ditt fiske och dina resultat, så håll dem för guds skuld för dig själv.

Ta karpfisket för vad det är, njut av varje sekund du kan vara ute i naturen, ta inget för givet, stressa inte, ta det lugnt och njut, mig veterligen lever vi bara en gång, så ta vara på det positiva och njut av varje karp du lyckas landa, i morgon kan det vara för sent.

För er som är nya i gamet och som står inför en ny spännande säsong 2013 har jag lite tips. Bygg upp din utrustning och låt det ta sin tid, det finns gott om karpfiskare, som har stora lån och avbetalningar på sina grejer och som har problem.

Se inte ner på dem som får fiskar jämt, utan bemöt dem och försök att få hjälp om du inte får fisk, följ inte trender slaviskt, utan ändra lite här och där och du kommer att få bättre resultat än normen för ditt vatten.

Väldigt många kommer hem från sin första utlandsresa och är kungar för att de fick en eller flera karpar mellan 15 - 20 kilo i Frankrike. Oftast har dessa kungar bara lyssnat till en guide, bombat platsen med researrangörens boilies och fått sina karpar, men de har inget aning om varför de fick sina karpar, de tänkte inte själv, de provade inget nytt i ren rädsla för att något skulle gå fel.

Man skriver eller pratar inte om sina blankpass, men sidor fylls upp och ner med bilder, när det har gått bra och några tips från respektive vatten eller beten, riggar, swims mm, det får du aldrig en rättmätig bild av och det gäller inte bara på utlandsresor, det gäller i svenskt fiske också, vilket hämmar utvecklingen avsevärt.

Jag blir nerstämd av detta och den konstiga attityden och måste bara avsluta på ett lite mer humoristisk sätt med denna bild på Slynan alias Christian Sylvander.

Karpen får i mina ögon MVG, alltså mycket väl godkänt, men Slynan får det inte! Ingen keps, påsar under hans rådjursbruna ögon, så klent byggd att man hade ett stöd i backen för att han inte skulle ramla framlänges!

Herregud han klarar inte att lyfta en "skitfisk" på 16,3 kilo, dags för gymmet Slynan om du ska fortsätta att fiska i Hagasjön.

Jag hoppas detta inlägg gav dig en liten tankeställare, alla karpar har varit små, alla har vi varit noviser i detta spännande och roliga fiske.

Skaffa dig inte denna dåliga attityd och kom inte hem, som en uppsnofsig kung om du lyckas på en utlandsresa, det är enorma skillnader mellan resultaten på kontinenten och Sverige. Stack jag ut hakan för långt? Jag tror inte det, utan sanningen är bara illa hört hos vissa!

Renovering av Old School rods.

Har man inte jobb, så skaffar man sig det, det räcker inte med snöskottning och vanliga kneget, utan en del gamla spö, måste ses över ibland och jag har bytt en del ringar på olika gamla spö och rengjord klingor och lackat upp dem igen, så allt står nu fit for fight till våren. 

Jag har ett gäng North Western Dyneemas, som hade en 30 mm buttring och den byttes ut mot en mer normal 40 mm, som inte hämmar kasten och nu ska dessa spö prestera lite mer avstånd mellan mig och mina beten.

Dessa spö ska även lite senare få var sin rostfri ändbutt och eventuellt ett lineclip i carbon på ovansidan av underdelen, men det blir längre fram i tiden.

Staffan slängde in lite White Ink och en bläckpatronspenna och en stund efter kom spöna som skulle textas, det är en sak att texta ett spö, det är inga problem.

Men fyra stycken, som ska se lika ut och ha texten på rätt plats och i exakt samma style, det är lite knepigare. Jag gav mig på detta och övade lite på några gamla klingbitar innan jag skred till verket.

De fyra spö var Rod Hutchinson I.M.X i 12 fot, 2 stycken 2 ½ lb och 2 stycken 3 ½ lb. 2 ½ modellen var färdiga, men 3 ½ lb var inte klara, det fattades Flexcoat och då får man ta det lite försiktigt med spöna.

Staffan har lagt ner ett enormt arbete för att få dessa gamla spö i nästan nyskick, dock bröt han trenden lite med att förse de två 3 ½ lb med full Duplon, ett stort arbete, men det blev väldigt bra och det passar bra ihop med de svarta lindningarna som har lite rött i kanterna.

Slipning av klinga, lackning av klinga, nya ringar, tråd und so wieter, mycket jobb, men det blir bra till slut och spöna får återigen många år på nacken.

Alla spöna fick även var sin Stainless steel ändbutt från Century, passar fint på just klingor från Century och det bryter av på ett bra sätt och det ser riktigt bra ut.

Här är det färdigtextat och nu ska det bara över lite Flexcoat och sen är de klara för ännu 20 års fiske eller kanske rent av mer, bara tid och underhåll kan visa Staffan hur länge de ska hålla.

Jag gillar äldre spö, det har något speciellt  sig, dagens moderna spö har inte samma goa egenskaper, det mesta handlar om att kasta till månen och tillbaka igen.

Gamla spö från 80 och 90 - talet är tunga, är grova i klingan, ser lite slitna ut o s v, men det är så det ska vara. För folk med ögon för detaljer, så kan jag nämna att Hutchinson stavas med c och i morgon ska jag göra om det igen, tur att inte Staffan blaskade på Flexcoaten! Shit happens!

Vi är flera i Nybro, som samlar lite på Old School rods från den gamla tiden, spö som Nash Pursuit, Handbyggda Sportex XHM, Kevlar Carp och Carbon Carp från Tony Fordham, Century Armalite MK 1 från Vic Gibson,  Hutchys spön och Maddocks Challengers, Amorphous m fl och det börjar bli en ganska tuff samling.

Ett år i Rismåla göl.

Detta är en liten sammanfattning eller tillbakablick av mitt fiske i Rismåla göl under 2012. Exakt hur många karpar jag fångade under detta år, är lite diffust, men jag tror att det är 135 stycken och de har fångats med fyra beten: Mistral Baits, Doggy hundfoder, bröd och diverse Fakebaits.

Jag lade ner det mesta av min tid i detta vatten, för att få en av de stora, som vi vet finns där, sen var målet en av de stora Koikarparna och jag ville bli den första, som landade en av gölens gräskarpar - Jag tror att Satan bor i det lilla samhället, för inget av dessa mål kunde infrias och det kanske kommer i framtiden under lite mera sporadiska pass?

Jag såg dock Koikarparna många gånger, likaså Gräskarparna och även de två stora speglar som går ihop, men från att se dessa fiskar, till att få dem på mattan, det är en lång väg, kan jag lova.

Jag fick dock ett nytt sjörekord och en större fjällkarp, än tidigare och så många fina upplevelser och lärdomar från detta lilla vatten, att jag är mer än nöjd. Jag hade dåliga pass, självklart, allt går inte på räls jämt och jag hade bra pass med 12 takes på 20 timmars fiske, var Stefan Jarl nog undrade, vad i helvete är det som händer!

Årets första pass skedde i Bloms vik den 6 januari och jag tappar fisken och därefter lägger isen sig för gott och den varar ända tills den 18 mars, var jag får möjligheten att kunna fiska på Badplatsen.

Jag har inga stora förväntningar, med tanke på att gölen är till 50 % täckt av is. Men på förmiddagen kommer det jag har hoppades på, inte bara en karp, utan även svaret på min fråga, om de var kvar här och denna fina läderkarp gav mig svaret.

Sen följde det 2 veckor med fisk från Badplatsen och jag märkte snabbt hur de försvann i takt, med att det blev varmare och Pär ville prova fiske med Doggy på ytan tidigt.

Då detta fiske ligger mig varmt och hjärtat, så var jag inte sen att haka på honom och redan första passet efter mycket letande, hittade jag två fiskar utanför inloppet i gölen.

Det var is i kanten och jag såg hur karparna tog mina doggys på öppet vatten först och sedan kom närmre och försökte att ta dem doggy, som låg på den tunna isskorpan. En otrolig rolig vacker och spännande syn, att se munnarna suga mot underkanten av isen och betet låg kvar.

Det skapade lite frustration hos fiskarna och det blev en ganska enkel match att landa dem båda med ett bete mot iskanten, som de kunde suga ner.

Stärkt av denna upplevelse fortsatte jag med ytfisket och helgen efter och efter mycket om och men, lyckades jag få ut två karpar ur sin buske i Stenviken.

Jens Hermansson, som fiskade Regnbåge förevigade det hela på video och han hjälpte mig även med lite fina bilder och jag tackar Jens, än en gång för hjälpen.

Ett par dagar senare var det dags igen och denna gång var det mellan Badplatsen och Grillplatsen, var en karp visade sig i vasskanten och jag är aldrig sen med att presentera ett bete och i detta fallet, var det en stor doggy.

Fighten var hemsk, en av de värsta på kort lina jag har varit med om och till slut handlade det bara om att få den i håven, så fort som möjligt på grund av krokfästets placering och det gick vägen.

Jag var själv, men det kom en kvinna med sin hund och jag bad henne om hjälp med fotograferingen - Oh du har en Nikon, den kan jag med och jag blev lättad i sinnet, men inte länge.

Hon plåtade som en galen och inga av de 30 bilder, hon hade tagit var bra och jag fick förklarar ett och annat för henne och denna bild blev till slut bra.

Våren gick över i försommaren och det är bästa tiden för smygfisket och det blev en förfärlig massa fisk och med tiden lär de sig ett och annat och det gäller att ligga steget före dem. De kom inte ens nära land, utan väntade tålmodigt på att mina beten skulle driva ut till dem med vindens hjälp.

Jag insåg snabbt vad som gällde och med camouflagekläder, gick det betydligt bättre och minimala rörelser, samt nya Agitatorspöet från Wychwood, så var de i princip chanslösa, man satt bara där och visste att de bara var en tidsfråga, innan nästa fisk gjorde bort sig.

Här en lite strulig karp, som helt klart var Mr Wise Guy i P - viken denna dag, han plockade doggy här och där och undkom mitt krokbete hela tiden och Slättengren och Källström hade A great time of fun, jag var måttligt road av denna fisk.

Efter ett tag var det var jävligt nära att fisken tog mitt bete och jag fick a nervous breakdown, så fick jag nog! Här hade man krupit i den nya kollektionen från Mistral och ville ha en bra bild med en fisk och så ska fisken jävlas med mig, No way my dear!

- Vad gör du nu sa Janne, när jag slet av min krok från linan? - Vi har inte gått hem än och nu ska du få se hur man lura denna jävel! Janne och Pär garvade, men den som garvar sist, garvar bäst.

En lite controller, 2 meter fluorocarbontafs, 8:ans krok och sen en korkbit i samma storlek, som mina små doggybitar och betet dippade i Mistrals I 40 dipp i 5 minuter.

Under tiden korken sög i sig av dippen, lade jag ut lite mer små doggy och kollade hur fisken rörde sig på platsen. Min plan var klar och jag sa till grabbarna att vara med, det kommer att gå undan nu och kaxig som jag är, så sa jag till Janne att du vet hur bra jag är! - Vi får väl se blev svaret kaxigt tillbaka.

Jag lade ut och vevade in betet i fiskens bana och den kom en gång, två gånger och sen sa jag till Janne och Pär att nu kommer han och så var det, vattenytan exploderade, Pär blev som en fågelholk i fejan och Janne skrek - Det var som f-n och jag svarade nej, det var bra! Vem av dessa skrattande herrar, son tog bilden kommer jag inte ihåg, men jag garvade sist och tackar för hjälpen!

Sommaren gick bra med många fina karpar, semestern tillbringade jag hemma för att renovera huset, 19 nya fönster, snickariarbete och målning utom - och inomhus, jo, jag tackar, men jag har igen det under många år.

Fram mot augusti hände det något i gölen, dels var det kräftfiske, som kanske störde karparna, men fisket blev ett stort bakslag för många, det blev fisk, men inte de resultat, som man var van vid eller önskade sig.

Själv råkade jag ut för ett par blankningar i Bloms vik, bland annat under ett pass med Jens från Ö-vik som var nere och hälsade på, ända runnet kom, när jag tog sista spöet för att packa ihop, fisken satt där och jag överlämnade spöet till Jens för att han skulle få drilla en karp, men i samma sekund Jens fick spöet, så klev karpen av och tackade för sig.

Jens kommer tillbaka och då hoppas jag att vi får samma rally, som Jarlen från Motala och jag upplevde på samma plats 2 veckor senare, ett sjukt roligt fiske, var Stefan fick se allt från karpfiskets grunder till 11 karpar på mattan och nu står han på väntelistan för medlemskap till Rismåla göl.

Höstfisket började bra på Badplatsen och jag hittade ganska snabbt fisken och upplevde hur det kom in mer och mer fisk, allt eftersom vattentemperaturen sjönk. Slynan och jag hade ett väldigt bra dagspass med 6 takes och 5 landade i strålande solsken som sedan övergick i regn.

Allt var perfekt och jag trodde att fisken skulle stanna i området över hösten och vintern, men icke, flera fiskade på Badplatsen med klent resultat och något sa mig att platsen var lite burnt i kanten och jag flyttade in i Bloms vik och etablerade mina beten.

Jag provade Badplatsen ganska länge för att se eller luska ut vad som var på gång. Denna karp togs, när Slynan och jag fiskade och alla andra år, var solen en avgörande faktor på denna plats, men det hade ändrats och likaså fisket under dagtid.

Det var bara att prova längre sittningar och jag spenderade två långa helger här och fiskade upp till 4 nätter, men mina resultat var mediokra med mina mått och följden av detta, blev flytten in i Bloms vik, något jag aldrig har ångrat.

Under andra långhelgen hade jag en natt kvar och sa till Slynan att det verkar inte vara lönt, men han sa att f-n, du kan väl lika gärna vara kvar sista natten, när du ändå är här. Jag var tveksam till detta, men under eftermiddagen, var man stod i valet och kvalet om att packa samman eller ge det en natt till, så lyssnade jag på Slynans råd och stannade.

Det gav två karpar under mörkefiske och en av dem var denna, som blev det nya sjörekordet med vikten 8,180 kilo och den gav mig lite kredit för alla timmarna, som jag hade lagt ner, allt sand som jag fick i bilen, hem och på grejerna, men det var det värd. Tack Bengt!

Höst och vinterfisket i Bloms vik började lite segt, men jag såg karp ganska ofta och bara det håller en kvar i tron och tron kan flytta berg. Fisket började komma igång och det var allt från en fisk till tre fiskar per pass och jag visste att mitt platsval och betesval, var helt rätt.

Jag bryr mig inte om vikter, för mig är det utseendet, fighten som gäller, men jag hade gärna vägt "Bulan" här, jag tror att hon var något större än mitt tidigare sjörekord, men skitsamma, hon värmde min själ denna gråmulna höstdag.

Jag experimenterade duktigt med Mistrals boilies, olika färger, dofter och framför allt olika storlekar och det gick bra, flera föll för White Choclate i både 15 mm och 10 mm och senare skulle samma bete i pop - ups med en röd fake maggot, visa sig förödande för ett flertal karpar också.

Med de stora framgångerna med White Choclate boilies, så ville jag innan isen kom, se med egna ögon hur effektiva Choclate Orange boilies var, en del hade jag läst med till och även hört från UK, men man litar mer på vad man ser med egna ögon.

Så jag började introducera dessa orange läckerheter i 15 mm och ett fåtal hamnade spridd bland de vita, mest för att till en början skapa nyfikenhet och sen allt mer för att övergå till krokbeten.

Som vanligt höll jag på att säga, så fungerade detta suveränt och jag kan inte sätta finger på vilken av dessa, vita eller orange boilies som är bäst, den ena dofter ren choklad och den andra har en citrusbakgrund inbakad i chockladoften, det dofter rena julafton och det står Mistral på påsen - Det räcker för mig och uppenbarligen även för karparna!

En ny pop - up rigg kom fram under väntetiden mellan nappen och den visade sig vara grym på att nypa karparna mitt i underkäken, något som denna Fully Scale brutalt fick uppleva som första fisk på riggen.

Liten krok, 15 mm pop - up och ganska mycket styva saker, gör det svårt för karparna att bemästra och komma undan denna rigg, som jag ska arbeta vidare på under den kommande våren.

Här en av årets sista karpar från Bloms vik, en vacker fjällkarp med sin maghonybruna vinterdräkt gjorde denna sittning till ett minne att minnas. Den föll också för en liten ändring i mina beten, en 10 mm White Choclate boilies och en 6 mm flouro röd Bag èm boilies satt tätt tillsammans på min KD - rigg denna eftermiddag.

Det skulle visa sig vara en väldig bra kombination och det skulle bli ytterligare två karpar till, innan isen så förnedrande satte stopp för mina framgånger, vilket skedde den 18 november.

Så har jag allt rätt, så blev det 135 karpar från Rismåla göl mellan 18 mars och 18 november, 8 månaders fiske, nästan 17 karpar i månaden fördelad på helgfiske, det duger gott.

Man har faktiskt ett liv utanför karpfisket också, som ska skötas, så snittar man 4 karpar per helg, så är resultatet inte dåligt. Vad är då grunden till detta resultat? Tillgång till ett bra vatten, tillgång till bra beten, watercraft och inte minst en förstående fru, som förstår vilket gift jag har i blodet.

Tack till alla inblandade, ni vet vem ni är och vart ni står hos mig, men det största tack går än en gång till Karin! Man ska aldrig ta något för givet, men jag hoppas att ha allt detta kvar, nu var vi snart kliver in i 2013, jag önskar det och kan bara hoppas att allt finns med orörd och med dessa ord slutar jag för denna gång.