Bilder och tankar.

Jag hinner inte med något större inlägg idag, då jag ska in till ögonkliniken igen under dagen och fotografera mina ögonbottnar och denna gång med en kontrastvätska, det ser jag verkligen fram emot må ni tro!

Lite längre fram blir det än mera roligt, då man sen ska reparera en del gula fläckar med laserbehandling. Jag gillar inte detta, tänk om något går fel, jag är faktiskt för en gångs skuld lite nervig inför detta ingrepp, men det ska nog gå bra.

Så medans jag idag fortfarande har bra syn, så tar vi lite bilder och tanker kring dessa bilder och senare i veckan, har jag lovat Fredrik Angsmo, att skriva lite om hur man börjar med floaters i ett nytt vatten, var karparna inte har sett en enda doggy eller annat bete på ytan.

Bilden är tagen i Rismåla göl på badplatsen och jag hade en paus i mitt stalkingfiske, flera fiskar var landade på boilies och ett par på doggy i den närmsta vassremsan till vänster om platsen.

Fiskar man över flera dagar, så kan det vara en god idé att ha med sig ett stalkingspö och en påse med floaters, du vet aldrig vad som dyker upp i närheten och finns det något bättre alternativ till tidsfördriv, än att lura sig en extra karp i väntan på att ett larm går igång? Jag tror inte det!

En del gillar Linnéasjön och en del inte, det är en liten love - hate affär, men jag gillar detta ställe, som har varit min lekplats eller bakgård för över 30 år. 

Jag har sedan länge lärt mig att ignorera folket och alla ibland totalt sinnessjuka frågor, jag har nära dit och jag vill ha en del av fiskarna i sjön, men kärringen på 77 bast och hennes gula labbetik med namnet Sally, kan jag gärna vara utan!

Man kan sitta där en svintidig morgon och sen hört man hennes skraltiga röst skrika Sally kom hit och i exakt samma sekund, så står satyget och bökar i din baitbag - Svårt det där med att hålla hunden i lina!

Men jag ser på dem båda, att det dröjer inte länge och sen är dem båda borta for ever på grund av ålder och sen kan jag köra 30 år till eller ska det komma fram en ny hundägare med en lös hund?

Egentligen jagar jag inte annat i Linnéasjön än dem stora Gräskarparna, jag har nog fångat dem flesta av karparna i sjön och visst är dem roliga, men allra helst vill jag ha en stor Gräskarp. Jag ser dessa fiskar ofta och de ser mig, oftast innan jag ser dem.

Än så länge så leder dem denna tävling, men med en surfacecontroller eller inte, men med en brödbit på ytan eller ett par Tiger nuts på min rigg, så kommer det en vacker dag upp en fisk till mig, en fisk som kommer att få en del hakar att ramla ner en bra bit och kanske sker det en tidig morgon i Joelskogen?

Denna stora Gräskarp kanske kommer här vid Hemmet, en plats var jag har övernattat 1000 gånger genom årens lopp, en plats var man har sett och hört det mesta genom alla lördagsnätter!

Polisen kom en gång och frågade om jag inte hade något hem eller någon  annanstans att bo, dem trodde jag var uteliggare, vilket jag i och för sig var! Men det var först efter en förklaring och uppvisande av spöna på KJB - podden, att dessa två blåklädda herrar fattade att jag var en laglydig borgare från stan! Laglydig, de skulle bara veta!

Det var här det dök upp en 11 årig kille, som satt varje helg bakom mig och ställde frågor om mitt fiske, om karp och allt möjligt och jag svarade honom i 3 år! Det var Mangotsson det och nu är han Kung i Stubbetorp med en 18 kilos karp, tror ni detta svider både här och där ;-) Gratis pojkjävel! :-)

Tror ni jag blev förvånad, när mamma Britt en natt kom ner totalt vansinnig och hämtade honom och jag fick mig världens utskällning med slut orden. Du fattar väl att en sådan liten kille inte ska vara ute nu, varför fan skickade du inte hem honom? Hallå damen! Kungen av Stubbetorp kom hem med mamma Britt fortare än avlöning!

Det var här Mangotssons broder Mattias fotograferade min 11,3 kilos fjällis, en sen novembernatt i lyset från hans motorcykel, en fisk som föll för hemmarullade SBS 80/20 boiliemix med SBS Sweet Liqurice Ethyl Alcohol flavours och den fina röda färger, jo nog finns det minnen från Home Swim.

Det var på den bakomliggande Strandvägen jag luftade Mattias Mangotsson Yamaha 350 RD, en symaskin, som såg ut som en bättre moped, men jag fick upp skiten i 165 innan badplatsen, räknad från Grönvägen  och Ankan Carlsson skrek i vildan sky att jag kunde ha dött, om det hade kommit en bil ner i backen från Storgatan.

Då hade jag tagit mig rakt över badplatsen, flugit med huvudet före och landat ute på ön vid Udden och grabbarna kunde ha satt upp två skyltar: Rest in peace Luis och Han dog på sin post (spöna låg jo ute med SBS Sweet Liqurice E.A)

Finns det något mer spännande att inte veta vad som komma skall, vad ska natten ge, blir det succé eller en svidande blankning? En blankning svider inte längre i mig, den tiden är förbi, kanske är det en form av mättnad eller vetskapen om att alla blankar, som har sjunkit in i mig?

Man kan bara göra sitt bästa och jag gör det varje gång jag fiskar, sen kommer nästa fråga upp under pannbenet, är en blankning ett totalt misslyckande? Mitt svar är nej, det är bara att analysera vad som gjordes och hände och ta vara på dem små detaljerna, som kanske inte blev rätt och förbättra sig under nästa fiskepass.

What´s it all about! Strenght, fight and beauty. Do I love it or what?

Mer än 30 år har gått sedan jag fångade min första karp och giftet sitter i mig för gott, jag älskar detta fiske och fisken mer än något annat. Inte så att jag skulle fiska varje dag, då skulle mitt fiske bli lidande, det skulle bli tråkigt och man hamnar i detta fenomen att det är lugnt, det fixar sig i morgon eller det duger.

Det finns inte i morgon, bara det bästa duger, det är här och nu jag fiskar, just i denna sekund, är det jag ska vara effektiv, leta efter fisken eller lyssna på min magkänsla eller inse varför min blick hela tiden dras till en bestämt plats, bara att kolla, det kanske är mitt sjätte sinne, som försöker att säga mig något, inte i morgon!

Sen gillar jag styrkan, färgerna, skönheten i fisken och karpens beteende och hjärna, syn mm, som inte riktigt är som andra fiskar. Ena stunden eller dagen är dem så naiva och enkla att dras med och sen byter dem till en  sorts skepnad på 4 minuter och blir totalt hopplösa. Do I love it or what?