Lika glädjande som att gräspiparna från Italy åkte ut ur VM, lika mycket svider det att en Honda satte en frispark mot dem rödvita och en katastrof var ett faktum, 3 - 1 och Dannebrogen slaknade. Fuck säger jag bara! Jag är i samma båt som Sörensen i det danska målet, vi ligger ett steg fel åt något håll hela tiden, men vi kommer att komma igen och Dannebrogen kommer att svaja igen!Första vattnet blev lite av en tankeställare, jag hade inte en tanke på att dem skulle börja leka, då dem hade gjord det i alla andra vatten i regionen. Det började bra med att alla grejorna kom på sina vana platser och mina beten placerades ut på dem heta spotsen på varje plats och tre dagars fiske gav bara en Koi och 5 Sutare.
Jag såg två gräskarpar och en del Koikarpar varav jag efter mycket om och men lyckades få en på mattan. Karparna började leka och sen började jävelskapet på allvar och jag vet inte om jag ska gråta eller skratta åt det hela.
Första natten efter 23.45 runnet låg jag i sängen och hörde att det prasslade lite, jag fick för mig att Mickey Mouse och hans ohängda gäng var i min soppåse som hängde i grenarna bakom om min bivvy. Så var inte fallet och det upptäckte jag först på morgonen när jag skulle snickra till en liten pop - up, dem ohängda hade varit i min baitbag som den danska nollan i sängen hade glömt och stänga och mina 35 Strawberry Cream i 18 mm was gone 4 ever!
Någon bättre sätt att starta ett krig finns inte och jag var laddad inför kvällens möte med dessa håriga snyltare. Det finns många sätt att utföra ett blodbad på och mitt skete på 12 fots avstånd denna kväll, vapnet var mitt JRC Spoddspö och sittandes med kaffe och cigs så vann jag kriget. Efter 7 dödade och gud vet fan hur många sårade, så drog dem sig tillbaka, taktiken var en lätt snärt över ryggraden och sen tog man nästa. I had a wonderful time!
Mitt tidsfördriv var att göra bags för varje fisk som landades och en hel del läsning förstås, någonstans kanske det kunde finnas ett litet tricks som skulle kunna hjälpa en dansk i nöd? Det fanns inte på kartan, fisken hade annat för sig och jag kände mig lite felplacerad det mesta av tiden.
Men det är så i fisket att man vet aldrig riktigt om dem börjar och jag stod ut och försökte med det mesta, men som jag beskrev innan så kom den jävla känslan att en blankning stod på trappan och så blev det ur karpsynpunkt.
Andra morgonen vaknade jag vid att jag hörde något i vattenkanten och fick se lite ringar, men det var ingen karp eller gräskarp som var i gräskanten, utan hela jävla familjen Donald Duck med släktningerna!
Eight freaking Ducks in my swim! Jag gav dem en dansk kommentar och dem drog direkt eller kände dem doften av blodbadet från natten? Hur eller hur så stack dem! Morgonen gick och jag fick för mig att vila swimmet ett par timmar och ta mig en stalkingrunda, så jag placerade mig borta i skogen på den privata sidan var jag har två swims var jag har tillstånd att fiska ifrån.
Jag såg något som rörde sig i dem glesa näckrosbladen och fick se en av gräskarparna, men från att se dem till att få dem till att ta ett bete, är två helt skilda saker, dem har ögon i nacken och märker minsta fel. Jag hade bara mitt nerbloade spodspö med mig och lite halvtaskigt skivat bröd och fisken försvann. Min tanke var att lägga ut lite brödbitar under träden och hänga upp min lina över grenarna och sitta tyst och vänta på att den skulle komma tillbaka.
Efter en stund hörde jag något i skogen bakom mig och första tanken var att det kanske är en Älg, men sån tur har man inte, utan det var en gammal kärring som hade dem absolut största och längsta tutties, hangers eller funbags, kalla dem vad fan du vill! Det finns inget tillverkad som kunde hålla dem uppe och när hon såg mig skrek hon med gäll röst - Har du fått nått? Jag stammade ja, man visste jo inte vad hon syftade på :) - Jag skulle bara ta mig ett dopp, vi samlar ved!
Jag stack fortare än fan får skorna på innan hon skulle dra av sig T - shirten, men mand som man är så ska man lika förbannad kolla läget och det såg fanimej ut som om hon hade två 30 pundare under hakan. - Va skönt det är skrek hon och jag insåg att this is it, go home, det räcker!
Jag återvände till mitt hem och lade ut lite nya beten med lite nya bags och lade mig för att slagga en stund, det lyckades mig att somna en stund, fast det var 220 grader i skuggan som inte finns på denna peg.
Jag vaknade med ett ryck av ett par stamp i backen och därefter kom en röst som med en diktatorisk lynnighet - Flytta tältet, så jag kommer förbi! Jag for ut ur sängen och fick se en kärring sittandes i en Sulky bakom en enorm arbetshäst, som hade en bredd i nästan samma size som mitt shelter. Jag försökte att tala om att hon inte kunde komma förbi, men hon insisterade högljud.
Nu var min gräns nått och jag kände att snart skulle säkringen gå. - Jag frågade henne om hon inte hörde hemma på Kalmar Travet och hon blev än mera arg, det ena ordet tog det andra och till slut flyttade jag på min ena stormside och håven och hon klämde sig förbi med orden att det är fan att man inte kan få rida i lugn och ro. - Du har gjord min häst nervös! Om du inte drar så ska du får se på nervösitet svarade jag, vad hände då? Jo, nu sket hästen en kaka av nervösitet och jag frågade om det var hon eller hästen som glömde något?
Eländet red iväg och jag lade ifrån mig spoddspöet igen, hade hon fortsatt tjabba, hade det blivit en hel del bacon denna eftermiddag! Nu hade jag fått nog och efter ett SMS till min ängel, så plockade jag ner mina prylar, Karin kom och jag åkte till det andra vattnet. Tror ni nu att det var över? Glöm det!
Jag skulle ha lite fast food på Sibylla och på parkeringen viftar en gubbjävel fram vår bil och jag skreg att det går för fan inte, när det är bilar i vägen. Bilen framför oss kör efter en stund sakta framåt och vi kör efter, då backar den viftande idioten sakta in i sidan på vår bil, jag drog handbromsen och bad till högre makter, kände att det tog tag i bilen och for ut.
- Har du inga ögon? skrek jag till honom? Jo, det har jag! - Hur fan kan du då backa in i oss? - Jag vet inte! Jag såg nu att hans dragkrok hade träffat vårt bakdäck och det bara var lite dammavtryck på bilen. - Hur ska vi lösa det sade han och jag sade, att du kan ge mig 500 spänn för att polera upp lacken och det fick jag. Det blev inte en skråma på bilen eller däcket och man var 500 spänn rikare, vilken stjärna!
Fiske är inte lätt dessa dagar, nu är jag på ett nytt vatten och med dessa ord vill jag önska er alla en trevlig midsommar och gör inget jag inte skulle ha gjord!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.