Just a broken line dangling in the wind...Shit happens!

Jag var på Gräskarpsfiske vill jag lova! Det började med att jag såg dem gå ner på mäsken och rota lite och sedan gick dem en runda och kom tillbaka och sådan fortsatte dem under nästa 2 dagar.
En missad fisk på bröd första dagen, en fisk runt 8 kilo skulle jag tro och sen blev dem hispiga som vanligt. Fram på kvällen var det lite lättare och jag tog tre stycken och kameran låste sig! Yippie, det kommer bilder senare från ägarens kamera.Vattnets klarhet gjorde det omöjligt att fiske med annat än fluorocarbontafsar på controller, frilina och Zig - rigg.
Gräskarp har ögon i nacken och märker att, t o m minsta blänk i en fluorocarbonline, så det var kvällarna som gav fisk eller sena eftermiddagen.

Jag observerade att det gick en enorm Gräskarp ensam och när den kom till mäskplatsen backade dem andra 3 - 4 fiskarna undan! Men även denna fisk tog bara några partiklar och sedan strök den runt i dammen en stund, precis som alla andra Gräskarpar. Jag lyckades under förmiddagen att lura in den bakom en ö och jag ansåg att det fanns tillräckligt med plats för en eventuell drillning.

Metoden var att använda ett Anchored bait var man har ett paternoster tackel med ett litet bly på botten och ditt bete precis i ytan eller precis under ytan. Jag valde det sista och hade en liten lätt hangers ifall jag inte tittade på brödbiten. Jag får ut ett par brödbitar en bit från min tilltänkta plats och fisken går dit och cirkulera under dessa, under tiden placerar jag min brödbit inne i skuggan vid ön (min tanke är att den ska ha svårare att se linan och dem små blänk ska försvinna)

Fisken tar första brödbiten i en hastig rörelse, lite nervöst agerande och den nästa försvinner lugnt. Jag ser fisken sjunkar ner lite och hur den tuggar, den är absolut en PB utan tvekan och dem små shakeningarna börjar komma. Jag får ut två brödbitar till, denna gång lite närmre mitt bete och jag sitter och skakar, fisken kommer närmre och cirkulerar under alla brödbitarna och den går flera varv runt min och sedan simmar den borta och tar en annan bit.

Jag var övertygad om att den hade märkt något som inte stämde, men plötsligt vänder den och simmar rakt upp till min brödbit och den försvinnar och jag krokar i sidled. Vattenytan exploderar och spöet rivs nästan ur min högerhand, fisken försöker att gå längs med ön och jag doppar spöet och ge allt jag bara kan får att pressa bort den från ön, det lyckas och jag kan nu drilla den på öppet vatten.

Jag håller på med fisken i nästan 35 minuter enligt ägarens fru som har kommit ner och hon undrar vad det är för något - Det är en av era Gräskarpar svarade jag! - Men herregud va stor den är! Jag svarade henne inte, jag hade annat att koncentrera mig på. Jag hade den inne vid håven flera gånger och såg att den hade några enstaka fjäll på ryggen som var svarta, kanske en gammal skada, men vilken fisk! Jag uppskattar den till 15 - 16 kilo, kanske väger den mer, jag vet inte!

För under en fruktansvärd rusning ut mot den lilla ön hade jag inte en chans att stoppa den och den kom mellan ön och några grenar. Här fastnade den och jag hann inte i vattnet innan den gjorde ett luftsprång och min lina gick av! Sänken var kvar, likaså hela tafsen, men längst ut på tafsen satt en liten knorr och min Korda Wide Gape X var borta!

Jag brukar ta dessa losts med en klackspark, men denna fisk svider något enormt, fy fan va stor den var och var nära jag hade den, jag såg min krok i munngipan, dem svarta fjällen på ryggen! Jag har mycket svårt för att släppa detta, drillningen rullar som en reklamfilm på näthinnan och frågorna hopar sig under hjärnbalken.

Vad skulle man ha gjord i stället? Hade det gått att håvat den? Skulle jag ha haft betet på annan plats? Nej! Jag gjorde helt rätt, den tog mitt bete och det var nära att den skulle ge sig, men det skulle bara inte bli denna gång den skulle komma upp och nu har jakten börjat vill jag lova! Den Gräskarpen ska hamna på en bild med mig om det så är det sista jag gör!

Platsen var detta cirkus utspelade sig, det är inte lätt att hålla dem på en 10 lb fluorocarbontafs. Gräskarpar är starka och ibland går det relativt lätt, men inte denna gång. Jag hade beten under dem små grenarna som ligger i skugga på öns vänstre sida.

Och här ses dem förbannade grönsakerna som "Tyson" fastnade i, jag döpte den redan under fighten. Jag hade så gärna landad denna fisk, men jag använder den gamla skrönan "Det går flera tåg" igen och det gör det.

Jag kan fiska fritt i vattnet och jag kommer att dyka upp lite då och då, jag går gärna en runda till mot Tyson och då ska min högernäve tala.

Nu ska Tyson få lugn och ro två veckor och sen kommer jag och ställer mig vid ringside, jag kan stå där en månad!

Fan! Jag glömmar aldrig första gången den rusade förbi inne vid land i full solsken, vilken fisk och vilka krafter - Ägarens fru skrattade och sade till mig att jag tog det på ett bra sätt, när jag frågade henne om dem matade dem med Anabola Steroider Tog det på ett bra sätt, hon skulle bara veta hur jag led på jobbet över denna förlust!

Denna stickiga saken kom fram till mig på kvällen, precis som den skulle säga - Du tar den nästa gång! Det kan du ge dig fan på Igge och han gick iväg på sin maskplockning.

Jag återkommer med lite bilder från mina fiskar från detta passet, så snart jag får dem. Ha det i värmen, jag ska gå och lida lite till och planera den kommande matchen!