Lac de Insanity Part 3.

Natten mellan måndag och tisdagen vaknar jag av att det är oväder, det blåser hårda vindar rätt in i swimmet och regnet piskar mot Bivvyn. Jag letar reda på min gamla svarta Mel Richman jacka och tar mig ut i regnet och blåsten, mitt Nash Profile plus hänger kvar i sina guyropes, men det är också allt!
Ända sättet att skydda mina grejor som tur är, befinner sig kvar, är att ta bort alla poles och pegga fast sheltret som en stor sköldpadda över grejorna med lite bivvypegs. Därefter är det dags för sängen igen och jag fundera på om mitt shelter är skadad och så småningom somnar jag igen. Jag vaknar vid 06.30 och vinden har lagt sig och regnet har slutad, sheltret har klarat sig och jag resar upp det hela igen och gör min frukost. Regnet fortsätter dock att komma under förmiddagen, fast i mindre och kortare skurar.
Jag är lite förvånad varför det inte händer något på mina spön, efter frukosten byter jag beten igen och rensar upp lite på plasten. Grenar och en massa skit har blåst ner och det fixas snabbt.

Jag är mest förvånad över att det inte har hänt något på musselbetet som låg i näckrosorna i den högre viken och min förklaring är att det inte har varit något karp inne och letad musslor, då hade den känd mitt bete. Jag går genom all info som jag hade fått och samtalar med killen som äger udden jag fiskar ifrån.

Nu dyker det upp lite mera och jag inser att det har mäskats länge innan resultaten har kommit och två hade fiskad en hel vecka och fått en karp sista morgonen. Detta är så likt Stråken som man bara kan komma, dock är det lite trist att man inte får den rätta infon, men jag löser detta i framtiden med mina egna funderinger, taktiker och värderinger. Jag skall ha karp från detta vatten och jag kommer att lyckas lika säkert som amen i kyrkan!

Vädret stabiliserar sig under eftermiddagen och under tiden jag sitter och pillar mig i näsan, hör jag ett fruktansvärd plask och ser något under en buske som ligger någonstans mellan 200 - 250 meter bort längs andra sidan och i nästa sekund visar en karp sig genom Head and Shoulders. Snacka om en lätt stigning av blodtrycket i min kropp. Jag funderar hur jag ska lösa detta och bestämmer mig för att lägga ett bete i kanten av det stora Pilträdet var fisken visade sig. Så sagt, så gjord!

Jag rodde över och kollade bottnen, den var hyfsad hård och jag kände att det skulle gå att lägga ner en rigg utan större problem. Mina beten var 2 stycken SBS Plum Shellfishboilies i 15 mm size, båda var bottenbeten och dessa hade legat i vattnet från chillihampan under ett dygn. Dessa beten doftade fint och dem kändes lite washed out, kanske detta var rätt melodi? Jag lade en stor Cobra baitingspoon med chillihampa rakt över min rigg samt lite spridda boilies och blyet hade bytts ut mot ett 5 oz Korda Flat Pear lead. Vägen tillbaka till podden gick bra och allt ställdes in väldigt tight och spolen stramades helt, det var laddad! Nu var det bara en tidsfråga om när karpen skulle kommer tillbaka.

Kvällen och natten gick utan ett bleep någonstans och jag vaknar på morgonen vid 06.30, jag gör min frukost och inser att karpen som var uppe i går är borta. Lite Doggy sprids inne i grönsaksviken och som vanligt är det bara småfisken som tar del av dem. Jag tar en kopp kaffe och går och lägger mig igen, fast jag har sovit bra slumrar jag till och vaknar av ett bleep från ett av mina Delkims, jag resar mig från sängen och får ett bleep till från samma spö.

Jag öppnar bivvydörren och i samma sekund ramlar min hangers till backen på spöet som ligger under Pilträdet! Jag hinner inte ta ett kliv förrän hangersen slår mot spöklingan och vattenytan under Pilträdet exploderara, snabbt är jag på spöet och känner direkt en enorm kraft i den andra änden.

Karpen drar lite lina och jag låser spolen med handen och fisken är på väg mot eller under en brygga, jag pressar så mycket jag orkar för att vända fisken och få ut den på öppet vatten. Sen händer det som inte får hända! Fisken släpper och jag har nog aldrig känt mig så tom inombords som just då och jag har aldrig varit så nära att skicka spöet i plurret, fy fan vilket nederlag!

Sänket har krokat karpen och karpen hade skakat loss sänket, så långt var allt perfekt, men hur en fisk kan rätta en Korda Wide Gape X i size 6 på över 200 meter med nylonlina är fortfarande för mig en väldig bra gåta.

Jag vevade in och fick se kroken, snedvriden och krokspetsen var inte vass längre. Jag ställde ifrån mig "pissspöet" och tog mig en kopp kaffe och en cigg. Mitt gamla hjärta fick lugna ner sig lite innan jag ville röra på mig igen. Riggen var perfekt, men jag kom fram till att fisken troligen inte hade rört sig särskild mycket över hampan och när den sög upp mitt bete kom detta inte tillräckligt långt in i munnen för att kroken skulle få fäste bakom underläppen och nu insåg jag mitt misstag!

Jag hade använd en Korda exennda stop modell large, hade jag använd en som var medium, så kanske avståndet hade passat bättre och kroken hade hamnat rätt? Men krokens styrka var helt åt helvete, den skall inte rättas på det avståndet med en nylonlina som har en töjbarhet, hade jag haft braid, så kanske jag kan få in det i min tjocka skalle. Om det var samma karp som kom tillbaka vet jag inte, men det tog 16 timmar innan runnet kom efter att jag lade ner betet.

Jag såg fisken i solljuset och jag såg klart och tydligt att det var en spegelkarp med en mörk maghonybrun rygg och jag visste innan, att det sättes ut spegelkarpar redan 1998 var en del av dem vägde upp emot 3 kilo vid utsättningen. Så med den vikten och mängden föda som finns i sjön, så var det nog en av dem första som satte ut. Detta gör mig bara än mer envis och mitt sista är inte sagt i denna sjö, det finns betydligt större fisk i sjön än vad som har landads och jag kommer att nöta mig frm till framgången kommer, var så säker på det.

Jag fiskade vidare fram till onsdag kväll, men det ville sig inte. Karin ringde och var dålig och jag tog mig hem, jag var hemma en dag och sedan åkte jag till ett annat vatten för att spendera resten av min ledighet.

Väl framme såg jag att det inte gick att fiska från den platsen jag ville på grund av vass och man hade gjord en ny plats på andra sidan och det tilltalade mig inte. Jag kollade lite andra ställen och hittade två ungdommar bakom en ö och frågade hur det gick? Dem hade inte fått något och det låg grejor utspridda på 20 kvardratmeter runt deras tält.

- Är det du som är Luis frågade den ena mig och jag svarade, direkt rev dem ihop sina utspridda grejor och sade att jag kunde fiska mellan dem, så kunde dem lära sig lite om karpfisket! Men hallo, jag är ledig och jag ska inte vara någon Daddy för dessa ungdommar! Förstå mig rätt, jag hjälper gärna alla, men det finns gränser!

Lite purken över mitt dåliga resultat, den tappade fisken och att jag inte kunde förverkliga mina planer styrde kosan mot hemstaden, nu skulle jag ha karp och där står vi nu. Jag skall tillbaka till sjön igen och jag ska lyckas redan i höst är min tanke, jag kan inte ha ett ministråken som bara ligger och väntar, det kliar redan både här och där för att landa en av dem stora i sjön.

Nu ska jag packa lite grejor och begé mig till en höstträff och där sitter jag, när du läser detta, jag återkommer med fisket i den andra sjön så snart jag är hemma igen och det blir nog lite kring höstträffen lite längre fram i tiden.

Var det något jag misade vid första sjön? Ja, jag ska ha mina 13 fotare från North Western med mig nästa gång, braided reellines, rätt hairstopps, lite mäskning innan och en polare till mig kan sprida mäsket via sitt glidflygplan eller vad denna maskin nu heter - En sak är säker jag ska inte upp i denna konstruktion, oavsett hur fint man än sitter, hur mycket man än ser!