Det kan vara besvärligt ibland!

Detta inlägget rör sig lite kring hur hårfint, det kan vara mellan succé och och att man ger upp lite för enkelt. Jag nämnde tidigare att jag hade en dag var det var islagt till 90% av vattnet, men jag hittade en liten öppning på 30 x 70 meter och det räckte till att jag kunde doppa mina beten, och även landa tre mindre fjällkarpar från en till synes död och mer eller mindre påtvungen plats. Man ska inte ge sig, kan du få ett bete i plurret, så finns det en chans till fisk och det vet vi alla, men frågan är om det är värt besväret eller inte? Jag tycker nog det efter detta pass! Jag drog kärran till badplatsen och tanken var att jag skulle fiska på min uppmäskade plats, men jag fick en smärre chock, när dina blåa konstanterade att det inte gick att fiska på grund av isen. Frugan satt redan i ett viktigt möte till klockan 11 och här stod jag!
Först tänkte jag bara sitta där och vänta, man skulle jo kunna ta lite bilder mm, i avvaktan på att hennes möte skulle ta slut.

Allt eftersom det ljusnade, gick jag runt och letade efter en öppning i isen, vilket var svårt. Men jag hittade dock en öppning mellan en brygga och ett swim med namnet Lilla dansbanan, jag kunde och skulle fiska! Att dra kärran ända bort till Lilla dansbanan och fiska därifrån, var uteslutet, det var för långt att gå ända ut på rätta vägen och dra kärran hela vägen längs med sjökanten går inte, på grund av vass och högt vatten.

Så jag gick tillbaka och hämtade kärran och drog den så nära bryggan det gick och sen var det bara att traska fram och tillbaka med alla sakerna som skulle användas. En liten pod ställdes på bryggan och snart hade lite små Tutti - frutti barrelshapeboilies och liten Biosourceboilies tillsammans med den vanliga Sweetcorn/pineappelkombi hittat sina platser och man satt i stolen och njöt av tillvaron.

Tiden fördrevs med kaffe och lite fotograferande. Plötsligt såg jag att spötoppen på mittenspöet gungade till rejält och jag fick ett bleep på Delkimlarmet, jag tittade ut på platsen och såg en svag virvel och svor lite i tron, att det var en Regnbåge som var framme. Jag satt och funderade över varför det inte hände mera vid spöet, Regnbågarna brukar fortsatte med att plåga en, när dem väl har hittat betet.

Det hände inget på 10 minuter och jag tänkte, att jag skulle kasta om, när plötsligt hangersen på det nämnde spöet flög mot klingan och spolen på rullen började rotera - Det är karp, var min tanke och jag lyfte spöet. Den gav en ganska så bra fight i det svinkalla vattnet och jag fick landa den längst ut på bryggan, det var den första av dem tre fjällkarparna det skulle bli denna dag. Jag säckade fisken en stund och fick ut spöet igen, jag tog en kopp kaffe och värmde upp näverna.

Jag satt och var lite förbryllad över hur lätt det hade varit att få en fisk på platsen och jag trodde att det var en strykare, som hade haft turen eller oturen att just hitta mitt bete. Bilden visar badplatsen, var jag skulle ha fiskat, men man ser ganska tydligt att det inte finns en möjlighet.

Av dagens tre fiskar föll två av dem på den röda Biosource med en fruktig doft och Black Pepper cornboilies med N-Butyric Acid och en kom på Sweetcorn/pineappel. Varför det inte hände något på mina Tutti - frutti barrelshapes vet jag inte, kanske fanns det bara dem tre karparna i området?

Jag hade ändrad mina riggar till 20 lb Sufix Heavy Skin och krokarna var Korums Seamless i size 8 på grund av växtligheten, som fortfarande hängde en bit under vattenytan. Sen ska det sägas att platsen är långt ifrån ren, det finns både bildäck och en del större grenar i vattnet, något som jag fick erfara, när jag skulle ändra mitt högre spö, som en av karparna, så snällt hade flyttad riggen på under drillningen.

När jag skulle veva in detta spö, satt tacklet fast, men jag lyckades dock få loss rigg och allt. Det visade sig vara en större gren, som låg från vasskanten och ut i sjön. Jag var lite tveksam till att lägga mitt bete på samma ställe och valde att lägga det mot en buske som bara låg 6 - 7 meter ifrån mig.

Jag vet av erfarenhet, hur nära jag kunde lägga mitt bete här och min tanke var, att det kanske kom en karp längs med vassen och då skulle den hitta mitt bete, när den rundade hörnet mellan vassen och busken. Jag stod på bryggan och lade ut spöet och därefter lade jag 5 - 7 boilies spridd runt busken.

Jag flyttade stolen lite närmre podden, i fall nu att....... Jag hann, hör och häpna inte mer än sätta mig och lyfta kaffekoppen, förrän det drog iväg på detta spö! Spöet, som var fastsatt och med ganska tight broms, tvingade karpen bort från buskens rötter under dem första två sekunderna och sedan tog jag över.

Karpen måste ha stått under busken och sett middagen ramla ner framför den, vad som är lite mer muntert, är att den inte skrämdes av min siluett. Den blev dagens sista och som det syns, så hann aldrig isen riktigt, att släppa sitt fäste under dagen. Det skedde under natten, var vinderna ökade och jag var snart tillbaka på badplatsen igen och det skulle bli flera karpar innan isen skulle lägga sig permanent. Tre karpar från en omäskat plats är bra med rådande förhållanden, dem var inte stora, men dem värmde gott och som sagt, tiggare kan inte välja!