Staffan Berg´s kallvattensfiske.

Jag träffade Staffan redan 1985 i Nybro fiskeklubb, var han på den tiden var en lite - av - varje fiskare tillsammans med hans bror Peo och snart skulle det börjas meta karp. Vi fiskade en del Braxen och Sutare ihop under några år i SG. Anguilla och jag var med Staffan när han tog sin första karp i Linnéasjön, det var den kände Humpy som då vägde 2,5 kilo, det var våren 1992.
Vi har haft många kalla nätter tillsammans vid just Linnéasjön och allt eftersom åren har gått, har Staffan blivit biten och sadlat om till karpfiske och en del gäddfiske. Han fiskar så ofta han kan och jag undrar hur han får tiden til att räcka till med hus på landet, bil, jobb, flickvän, familj och fem barn. Nog om detta, nu ska vi titta lite på hur han fiskar.Som så många andra han har insett att han är fast i karpfisket och man skaffar sig dem grejor man vill ha och för Staffans del, är det väldigt mycket kvalité från Solar och även hans beten, fast han har, som jag gått genom det mesta på marknaden i pryl och betesväg.
Känsliga larm och lätta hangers och en stabil pod som står pall för alla väderlekar som han däruppe, kan tänkas slänga över osss. Semi-slack lines och spön som passar honom och hans fiske. I detta fall är det Nash Pursuit 12 fotare från 1996, följsamma spön med mjuk tip och en rejäl underdel för att vara ett 2 1/4 lb´s spö. Stora Shimano Big pits med 0,30 mm mono i cammofärg, som försvinner mot bottnen i det klara vattnet.
Jag vet att många hänger upp sig på dessa stora rullar, men dessa rullar har dem rätta bromserna för fisket och linuppläggningen är felfri, vilket ger längre kastavstånd med bra presition, som är så viktigt om man ser fisk i rörelse.

Spöna blir som en förlängning av armen och det finns alltid spön och andra grejor som man inte vill skiljas från. Spön är personliga och som du ser här, så tar dem upp rusningen från fisken väldigt bra och suger det mesta ur fisken ganska snabbt.
Ett bra kännetecken på bra spön, är att dem inte tappar något i aktionen efter ett par års fiske, vilket tyvärr ofta är fallet på nyare spön. Fisket denna dag var ett par spombs på andra sidan av sjön, i kanten av ett nerruttnat näckrosbälte, det var så dimmigt att det knappt gick att se vart spomben landade. Men den gamle Nashspöna gjorde sit jobb och hans riggar landade exakt på platsen och det resulterade senare i två fina karpar för Staffan.

Den största var en fisk som jag fångade under ett Fish - in i 6 minusgrader med Håkan Lundin, den var i så kallad mint condition och denna läderkarp fick namnet "Minty" Den ökar sin vikt bra med ungeför ett kilo per år och det är en bra viktökning för vattnet med tanke på att en del fiskar har stannat till lite i vikterna.

Enastående fight som vanligt, men den fick syna mattan än en gång och betet var Solar´s Top Banana i form av en snowman presentation. Nästa fisk föll för samma bete, tror jag och det visar bara att Staffan har god lokalkännedom över hur fisken rör sig under hösten och vilka beten han ska använda.

Senare på hösten, var det dags för en enkel övernattning i Linnéasjön, en dålig rygg gjorde att han hamnade på platsen nedanför Linnéahemmet. Denna plats kan han som sin egen bakficka eller rent av bättre. Det gäller att ligga rätt på dem rätta spots på denna plats och det är inga större problem för någon av oss.

En lätt mäskning denna svinkalla kväll och det var dags för sovsäcken, tempen var redan tidigt på kvällen under minusstrecket. Efter en timmes fiske kom första påhälsningen, en stor och lång fisk, som tyvärr släppte inne vid land. Staffan fick dock en glimt av fisken som troligen var en av sjöns stora gräskarpar, Shit happens och det känns sur ett tag efteråt. Nya beten lade ut och sen blev det några timmars sömn tills klockan slog 5 och larmet väckte honom igen, Solar Secret mix med Black and Blue hade gjord sitt än en gång.

En fin spegelkarp hade nypit hans bete, som var hemmarullade Solar Secret med Black and Blue, temperaturen hade gått upp lite under kvällen och Staffan ser nästan lite avslappnad ut i ansiktet, men det skulle snart ändra sig igen och bli kallare.

En timme senare var det frost på marken och det var dags för nästa run, denna fjällkarp som vi tror är en av dem gamla fiskarna i sjön, hittade hans snowman. Vikten var 7,1 kilo om jag minns rätt och vad den inte har i storlek, det har den minsann i skönhet. Alla karpar lägger till sig lite fina färger, när det börjar bli kallt i vattnet och dem blir så otroligt vackra.

Staffan´s utrustning var denna gång var lite mera stepped - up på grund av snags på platsen och som i alla vatten, som ligger inne i städerna, så vet man aldrig om man får drilla både karp och en ICA - vagn samtidigt!

Så det fanns braid på Shimanorullarna och spöna var tre gamla 13 fots Sportex XHM 3 lb från tidigt 90 - tal, som under augusti fick en rejäl make over av oss båda. Spön som inte har tappat ett oz på alla åren dem har varit i bruk och dem blev väldigt fina med lite nya delar och lack. Man ser på honom att det är lite kallare och den fick enligt honom friheten väldigt snabbt efter fotograferingen och Hr Berg hittade snabbt tillbaka till sovsäcken igen.

Än en gång har det visad sig att får man en fisk, så kommer det ganska snabbt en till inom kort under fiske i kallt väder, Vad det är som startar detta, vet jag tyvärr inte, men det sker väldigt ofta och det gäller att vara med på noterna och vara där under rätt tidspunkt av dygnet.

I morgon ska vi titta lite på bags kontra hookholds, det finns lite att tänka på och det ska du nog inte missa!