Jag ska ta en dag var det var 7 minusgrader på morgonen och sakta stigande temperatur under dagen och visa lite hur jag går tillvåga med mitt SmartCast lod och resten av precisionen på spöna.
När väl lodet ligger rakt över fiskarna, sätter jag linan i spolens linclips och har då rätt avstånd och sedan tar jag ut en riktning i bakgrundet, t e x ett träd eller annat fast föremål. Jag byter nu ut lodet med en spod och kan mäska 100 % rätt, var fisken står.
Jag har den i både orange färg och som här i gul färg och dessa färger passar dem flesta väder och ljusnivåer, man kan få uppleva en sur regnig höstdag eller en klar frostig morgon som denna. Efter att ha spoddat ut mina beten över karparna, monterar jag lodet igen och kollar en extra gång på platsen.
Ganska ofta har fisken flyttat sig lite under dem tre bomber, som föll över dem, men dem är snart tillbaka på samma plats igen och förhoppningsvis är det för att börja inta frukosten, som ramlade ner över dem.
Inom 40 minuter fick jag två lite tveksamma napp som jag krokade på, det ena nappet var en sakta uppstramning av min lina och det andra var ett par twitch, var mina hanger gick snabbt upp och ner.
Jag lyckades med båda fiskarna och min dag var räddad, det är många tankar som flyger genom huvudet på en, när man sitter vid spöet och avvaktar på rätt ögonblick och det är en otrolig känsla att lägga det berömda shitfingret på spolkanten och ge mothugget.
Känslan att karpen sitter där enorm och sen börjar dansen fram till håven, lite magiskt är det! Det blev två karpar över 6 kilo denna dag och jag var mer än nöjd med livet och mitt arbete och jag kan tacka mitt lod för mycket, det är en enorm hjälp, när det gäller att lokalisera fisken.
Kantspöet ger tyvärr bara fisk under soliga dagar, var denna kant får sin beskärda del av solens värme, djupet är ungefär 2,5 meter, men karpen har valt att stå ute på djup mellan 4 meter och ner till 5,6 meters djup, som är det djupaste jag har hittat än så länge.
Dem rör sig lite fram och tillbaka mellan dessa nämnda djup, men bara när solen är framme en längre tid under dagen.
Man måste dock prova, man vet aldrig om det kommer en strykare förbi och den ska man väl inte missa? Man har även här bra översikt över platsen, var karparna står och man kan skymta en del bubblor ibland, som stiger till ytan och då är det dags att sätta sig vid spöna och hålla sig beredd.
Jag tycker om denna tid vid vattnet, oftast är man ensam och man skipper alla mygg och andra sticksiga insekter, luften är frisk och med lite bra kläder, mat och varma drycker, så klarar man sig bra.
Sen är fiskarna så vackra vid denna årstid, en del har lagt på sig lite fina färger som står sig bra mot den annars så grådassiga omgivningen. Må det aldrig mer bli is på våra vatten, jag vill fiska karp under hela året och det är bara så att den vanliga säsongen är alldeles för kort för mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.