Dem första på stalking 2010.

Jag såg flera skuggor under dem späda näckrosbladen, som inte hade nått ytan än, det fanns karp i Bloms vik och dem stod en bit ut och dem var utspridda över hela bältet med växtlighet. En svag sydostlig vind lå svagt in mot viken och den skulle jag använda till min fördel, jag tog min tunga börda som bestod av ett spö, håven, en weighsling och min hink och placerade den mellan två buskar.
Här sjönk jag ner på hinkens lock och gjorde 6 mindre PVA - bags med små Doggy och sen smög jag ut mot vindskyddet med hinken och min lilla katapult. Jag lade ut mina bags i en längre rad över viken och närmast land lade jag ut mina små Doggy som loosefeed, fällan var gillrad och den svaga vinden började att bogsera in mina beten mot karparna. Sakta smög jag tillbaka och monterade mitt bete, en stor förborrad Doggy och kaffet och ciggen kom fram.
Jag såg lite rörelser under mina beten och snart var den första uppe och tog för sig, men det var för långt ute för mitt frilinafiske och det var bara en eller två karpar uppe.
Sakta kom mina Doggy drivande och jo närmre dem kom, jo mera karp hade dem i sitt släptåg. Precis efter mina planer och innan dem var framme vid mig, så lade jag ut lite framför en av buskarna som var till vänster om mig. Här skulle jag stanna fisken och från denna plats, syns jag inte så väl och ....pulsen steg sakta och jag hade även en fisk inne vid mina fötter.
Snart var dem framme mellan mig och busken, hur många dem var vet jag inte. Jag såg dock en del karpar under ytan som bara simmade runt under mina beten och andra var uppe och tog allt dem bara hittade. Det skulle bli en enkel match för mig, men en bildörr, som stängdes skrämde karparna ett tag och jag fick vänta en stund innan dem kom tillbaka.
Det var Stefan Foussianis, som hade kommit för att fiska efter Regnbåge och han intog bryggan på andra sidan. Efter en stund kom även Jösse och Lotta för att ta sig en Regnbåge och dem fiskade ute vid udden, så det var lugnt i mitt område. Karparna kom tillbaka och nu var det bara att lägga ut lite små Doggy i kanten och avvakta att dem kom in.

Fisken som tidigare hade gått längs kanten var först framme på dessa beten och den tog för sig rejält, allt jag behövde göra var att hålla betet på ytan, så att linan var i luften och vänta. Tankarna for genom huvudet, en blandning mellan en adrenalinkick och tveksamheten om man var ringrostig, något som man brukar vara under dem första passen.

Jag behövde inte oroa mig för detta, en mun kom upp och drog ner mitt bete och jag krokade fisken. Det var en häftig känsla, smällen i spöet, explosionen i vattenytan, fiskens försög till frihet blev inte lång och den hamnade snabbt i håven. Foussianis kom över och tog bilden och vi vägde fisken, jag tackade honom för hjälpen och Jösse undrade vad den vägde? - 7,2 kilo fick han till svar och karpen fick sin frihet lite längre bort.

Mina vapen denna dag, var ett 11 fots JRC Floater med en testkurva på 2½ lb, rullen var en gammal Shimano baitrunner med 0, 19 mm Power Pro braid, kroken var en JRC MBT 1 i storlek 8, med andra ord lite av det jag använder för det mesta och det är bara spöet som bytts ut ibland.

Karparna stack ut en bit efter det inträffade, men dem kom ganska snabbt in igen, suget efter mina beten, var helt enkelt för stort och snart kunde dagens andra fisk landas på exakt samma sätt som den första, livet lekte!

Ett regnväder kom in och störde fisket lite och jag satt bara där och väntade på lite uppklaring i vädret, molnen visade att det snart skulle gå över och jag planerade resten av min dag. Det skulle bli ett försök till här och sen skulle jag ner i stenviken och kolla läget, men det fick bli lite senare under dagen.

Regnet upphörde och jag fick igång karparna igen, men det var inte riktigt, den samma aktivitet som jag hade haft tidigare. Enstaka fiskar var uppe och jag fick dem inom kastavstånd och denna tog mitt bete väldigt snabbt, den nästan krokade sig själv av girigheten. Fighten var enastående och den gav det mesta den hade, men det brukar bara finnas en väg ur detta och den går alltid mot min håv, No pardon här inte!

Dagens tredje fisk och jag var nöjd för dagen, jag gick aldrig ner i stenviken, den besökte jag dagen efter och bommade en större Koikarp, ringrostigheten hade visat sig igen, men bara för en stund! Dessa röda saker har en förmåga att undvika mig, något som jag verkligen ska ändra på under detta året!

Alla mina större grejor som kameran, kikare och vågen, har jag i mina sidofickor på mina byxor. Min lilla pouch med needles, baitbands, borr, sax, kniv, snabblim och Kryston Klin - ik mm, har jag i jackan och likaså mina krokar, foambitar, polaroidsolglasögon och surfacecontroller.

Hinken är min stol och i den har jag min katapult, mina små Doggy och en burk med stora förborrade Doggy, ibland finns här även en dipp och en olja för mina beten, men dessa behövdes inte denna dag. Dessa attractors används oftast längre fram under året, när karparna börjar visa en viss tveksamhet för mina vanliga beten.

Det gäller att vara rörlig och hela tiden leta efter fisk, man ska inte ha tonsvis med grejor med sig, som gör att man inte flyttar på sig. Vind och vattentäta kläder, gummistövlar och en keps som ger skugga för ögonen, är allt jag har med mig och det räcker för det mesta för detta otroligt spännande fiske, som många gånger ger mig tanken: Vad ska man ha tre spön och larm till? Det går jo lika bra med ett spö och en hink med bete!

Så är det, många gånger har man landad två karpar under en tidsperiod, var man inte ens hade hunnit få ut tre spön med boilies och långt mindre hunnit sätta upp sitt shelter. Allt har sin charm, men stalkingfisket ligger mig väldigt varmt om hjärtat och jag hoppas, att jag har många år och upplevelser kvar.