Junglefishing.

Är du en jungelfiskare? Inte det, då missar du mycket under den varma perioder av året! Man kan hittar karpen på dem mest ogästvänliga platser och det är just detta fiske, jag vill berätta om i dag.
Karpen har en förmåga att fly undan dem vanliga platserna vid för mycket fisketryck eller andra störande moment, som dem kan råka ut för, men det gör dem inte ofiskbara på långa vägar och det gäller bara att hitta dem.
När man väl har hittat dem, kommer nästa aspekt in i bilden och det är din bedömning av situationen. Kan man landa dem eller inte? Kommer man att skada karpen genom att fiska här? Eller är det omöjligt?
Det är vad du ska fundera över, innan du överhuvudtaget börjar, du ska även planera in i minsta detalj, hur det hela ska gå till och du ska hålla dig till din plan, tills fisken är i håven.
Går inte detta, så låt bli fisken och leta efter nya som kanske står på en bättre plats, det är inte värd att sätta fast en fisk eller skada den i onödan! Vi ska titta lite på hur en sådan situation kan se ut och det händer mig ganska ofta att, man får förvandla sig till en junglewarrior.Det är superstarka och vassa krokar, som gäller vid detta fiske i och med att det blir en hook and hold situation! Mina krokar för detta fiske är JRC MBT 1, som klarar dessa enorma påfrestningar det blir. Storlek 6 eller 8 har aldrig gjord mig besviken, oavsett hur svårt det har varit och det är en krok jag litar på i alla lägen. Rak ögla och en beaked point, gör att kroken inte släpper sitt fäste i fiskens mun och krokens styrka bör ses eller upplevas!
Min lina är alltid Power Pro i 0,19 mm, som är stark, nötningstålig och den skär eventuelle växter, som en kniv i ett smörpaket. Jag camouflera min braid med olika vattenfasta tuschpennor, för att få bort den raka linjen, en lina ger och det fungerar väldigt bra och linan tar ingen skada av färgen eller den lilla mängden sprit, som finns i dessa pennor.
Mina beten, är oftast till 90% Doggy och jag mäskar med dem små bitarna och fiskar med den större varianten, jag har dock alltid med mig en färsk franska om dem vill ha bröd. Ibland har jag en dipp eller en olja med mig, för att kunna ändra betets doft och ibland färger jag dem, om fisken skygger för den vanliga färgen, allt för att lura fisken!

Nu till själva fisket denna dag! Dagen innan hade jag varit ute på en annan plats och lyckats bra med två av sjöns större exemplar och på vägen tillbaka, såg jag en rörelse i ögonvrån. Det var en spegelkarp och lite längre in bland vassen, stod en fin Koikarp parkerad.
Jag stannade till och sjönk ner, men dem var redan varnade av mina fotsteg och jag lade ut en större mängd med små Doggy och hoppades att dessa beten skulle hålla dem kvar här över natten.
Tidigt nästa morgon, var jag på plats och sköt lite små Doggy över en buske och dem landade perfekt i hålet och jag satte mig på hinken för att lyssna. Det hände inget, hade jag skrämt dem eller hade dem lämnat det lilla haket?
Det hände inget på en timme och jag lade ytterligare ut lite Doggy och begav mig till en annan plats för en stund fiske. Det resulterade i en mindre karp och en Braxen på frillina och bröd, det var nu dags att smyga tillbaka.


Jag kom ut och satte mig igen, lite Doggy åkte över busken igen och sen lyssnade jag. Jag hann inte röka färdigt, förrän jag hörde det välkända ljudet av en sörplande karp. Min plan var klar! På med camoujackan och sen ligga på knä eller sitta på hinken, men först skulle karpen flyttas bort en bit och det gick bra.
Först fick den äta klart och sen lade jag ut lite beten längre in till höger och fisken följde efter. Hinken kom i rätt läge och likaså håven, jag kollade spänsten i det lilla hemmabygda spöet och kollade att min slirbroms var tight, det var dags! Fisken skulle inte få en milimeterlina och sen skulle dem bara dras direkt i håven.
Karpen kom tillbaka efter att jag lade ut lite beten, men Koikarpen var borta och det var både på gott och ont. Jag tar gärna en Koikarp, men två karpar har fyra ögon och nu fanns det bara två ögon som skulle kunna upptäcka mig, karpen var ensam.
En ensam fisk kan vara lite svårare att få till att ta ditt krokbete, då det inte finns någon konkurrens från annan fisk och denna spelade upp hela registret, men jag gav inte upp för det, jag ger mig inte förrän det är klart eller fisken försvinner.
Jag lyckades till slut att få fisken till mitt bete, som låg mellan dem två vita näckrosblommorna som du ser i mitten av bilden och det blev ett krig utan dess like, men det gick som planerad och det gick fort. Så pass fort, att hon troligen aldrig fattade, vad som hände och hon stod stel i håven med fenorna rakt ut.



Efter en stund med lite bilder på fisken mm, hade det mest lagt sig till rätta igen och denna Warzone såg ganska bra ut igen och skulle ge mer karp denna sommar. Risken är att det rivs upp för mycket och det kan göra att fisken inte återkommer till platsen, en erfarenhet jag har upplevt mer än en gång vid sjön.
Hur gick detta till? Jo, medans fisken var inne till höger, tog jag försiktigt bort grenen, som du ser på bild två och här placerades håven, därefter kollade jag avståndet till näckrosbladen var mitt krokbete skulle ligga. Betet lades ut, så att linan låg uppe på bladen och över min håv.
Jag satt och tittade efter vilket mönster fisk gick efter och den gick nära mig och sedan tog den mina små bitar med huvudet vänd bort från mig, det sade mig att, om den tog mitt krokbete, så skulle den få kroken rakt upp i övermunnen.
Karpen gick två rundor och under den tredje låg mitt bete i kanten av ett näckrosblad och karpen stannade till och sög i sig mitt bete. Jag krokade samtidigt med att jag drog den mot håven, den hann att vända sig mot mig och det var min mening och när fisken var lite mer än halvvägs över håven, lyfte jag håven och den var min.




En liten dusch blev det och man fick torka av brillerna från diverse vattendroppar, men det var det värd. Svetten rann i pannan och på ryggen, så det var bara att kasta av sig jackan och säcka fisken en liten stund innan fotograferingen.
Bilden med självutlösaren blev ganska bra och hon hade lugnat ner sig i säcken, jag tycker dock att hon ser lite fundersam ut och fattade absolut ingenting av det inträffade. Hon fick sen sin frihet och kunde skvallra för alla andra karpar att hålet inte var säkert längre, Dansken var här också!
På den vägen är det och det var exakt hur det hela gick till. Ingen karp ska tro sig säker och ingen karp ska få ta mina beten, om jag inte är övertygad om att jag kan landa den från platsen den befinner sig på. Ibland står dem illa till, men man kan med ett bra bete flytta dem till en mer gynnsam plats och det gäller både på ytan och vid bottenfiske.
Glöm aldrig detta och planera allt in i minsta detalj, innan du börjar fiska och håll din till din plan. Avviker du från din plan, så kommer det oftast att bli karpen som går vinnande ur krigszonen och det fanns inte i din plan eller hur?