Jag hittade min plats i solen och lade ut lite Pineappel pellets från Berkleys Gulp range och därefter lite vanlig burkmajs, typ 15 korn, det skulle nog räcka en sådan här kylig dag.

Rullen var en gammal Shimano i 4000 size som hade en JRC mono i 0,30 mm på grund av snagsen i vattnet.
Kroken var en Kamasan Barbel Maxx i size 7 och jag började med bröd på bottnen över mina pellets och enstaka majskorn - I was ready for the first arp of the year!

Jag försökte med bröd på ytan, men karpen var nog mer än nöjd med sitt skrovmål och jag övergick till flötmetet igen. Jag fick efter en stund, se en karp komma simmande längs med den soliga delen av kanten och presenterade betet framför den, men den verkade inte bry sig om brödet och den försvann vidare längs kanten.
Efter ytterligare ett par timmars fiske utan att se, höra eller känna karp, beslöt jag mig för att sprida lite doft genom att lägga detta direkt i det lilla inloppet och här skulle flavourn sprida sig ganska snabbt och kanske dra fram en karp till dem glesa stråna, som var kvar av fjolårets cigarrvass eller Kaveldun, som dem heter?
Jag såg fisken klart och tydligt gå inne mellan vasstråna och ut på andra sidan och jag lade ut lite pellet utanför en vasskant med lite bättre djup, och därefter smög jag mig dit och satte mig. Vattendjupet var lite djupare och jag kunde bara se karpen ibland och jag chansade på att fiska lite överdjupt med flötet och se hur fisken skulle reagera över mina beten.

Lite spray från DD - baits på ytan och därefter lite sjunkande flavours från Gulp i form av Seafood One dip, nu skulle det väl hända saker tyckte man. Jag gick försiktigt och satte mig i stolen och tog en cigg och en varm rykande kopp kaffe - Fan va gott att vara ute igen!
Jag satt och tittade och plötsligt får jag se att lite gamla strån delar sig och det kommer en bubbelrad, nu vaknade man till liv och fick in tacklet och fick på ett par nya majskorn som dippades i Gulpburken. Betet hamnade bra och väntan kunde börja, bubblorna kom närmre och sen var det lugnt ett tag, men efter ytterligare ett par minuters väntan kom det jag hade väntat på, lyftet!
Krokningen gick bra, men fisken gick fast i något skit i bottnen och när jag gav slaklina kom fisken upp till ytan och jag såg att det var en fjällkarp i 2 kilos klassen. Hur jag än försökte, så gick det inte att få loss karpen. Som tur var släppte fisken och jag fick tillbaka kroken och den slapp undan med blotta förskräckelsen, jag var lite mer än förban... Men dem tar mina beten och då är man halvvägs i spelet.
Hade jag landad den med den styvare 2.2 lb´s toppen? Kanske, nu spelar det ingen roll, jag hade min chans och tog den inte! Efter detta blev det väldigt lugnt i över en timme och jag bytte plats efter att ha sett en annan karp gå inne i kanten en bit bort, så lätt ger jag mig inte

Fisken gick i kanten vid mina fötter och ibland gick den ut och gavmig lite linnapp på linan mella flötet och betet, mycket närmre kom jag inte denna dag. Släkten från Stockholm är här och jag var tvungen att ta mig hemåt.
När du läser detta sitter jag troligen med Pär och pimplar och ismetar efter större Aborrar, OM det går att komma ut på isen från land. Går inte det på morgonen, ja, så sitter jag nog här igen och då ska det kanske lyckas mig, att ta den först karpen för året, kanske t o m den första för året i vårt avlånga land? Jag lade nämligen ut lite beten i fall att....Pär går genom under första försöket att ta sig ut på isen ;-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.