Fan vilken dag jag hade igår, det som startade med en mardröm slutade dock till min favör! Nästan 2 timmars väntan på en jävla läkare, som skulle undersöka mig och när jag var tillräckligt arg i min väntan, så satt han och letade begagnade bildelar på datorn! Jo, det är sant! Väl hemma tog jag cyklen runt Black pool och fick se två karpar stå och sola uppe under några buskar och sen var det hem efter spöet som stod närmast dörren och håven.
Det visade sig vara en gammal bekant och allt gick fort, men först efter att jag kom på idéen att ge mina Stora Doggy lite extra doft och här är en bra tips. Om du köper en burk med pop - ups från Berkley Gulp, så finns det en liten flaska bland dessa. Ge dina krokbeten en liten skvätt av detta och det blir fart på karparna. Jag använder 10 - 15 droppar Irish Cream till ca 20 - 25 förborrade stora Doggy och nappet kom nästa direkt utan några tveksamheter.
Efter denna fisk begav jag mig ner till Linnéasjön och här satt Pelle Päronpung i vassen och väntade på att två pegelkarpar skulle komma tillbaka och nappa. Jag tror inte att dem gjorde det och det gäller att hålla en låg profil hela tiden och då kanske dem kommer tillbaka, märker fisken en, så är det oftast kört på ett par dagar. Jag stannade en liten stund inne i utloppsviken och spanade, karparna brukar gå in i en liten kanal, men det var tomt här.
Vid hjälp av ett par tre PVA - påsar fick jag ut lite mindreDoggy, som drev in till mig längs med öns kant, men det fanns verkligen ingen karp i området och nu var gode råd dyra, kanske skulle dem vara i Joelskogen, här blåste det en ganska hård sidovind från sydost och det skulle inte bli lätt att verken stanna en karp eller för den delen, kunna presentera ett bete på ett vettigt sätt.
Det rann fortfarande en del kallt vatten ut i utloppsviken och jag tror att just detta kalla vattnet var boven i dramat, till att fisken inte var inne och solade sig här. Jag gav det en kvart och sen gav jag upp och styrde kosan mot Joelskogen. På vägen ditt träffade jag Martin Furbring som hade vaknat upp ur vintersömnen och nu stod han här med en Catapult och en påse med boilies, han skulle mäska sig en plats inför Påskens ledighet och jag önske honom lycka till och fortsatte min resa runt sjön.
Jag hittade inga fiskar någonstans i blåsten och kom fram till Joelskogen. Jag tog en cigg och kollade läget, hela kanten har komunen röjt hårt och det finns numra inget, som man kan ha som gömsle. Jag lade ut ett par rejäla näver med små Doggy vid stugorna och sedan fick dessa driva med vinden in mot mig och väntan kunde börja. Den väntan blev lång och jag var på väg att rulla ihop håven, när jag får se en munn försiktig suga ner en Doggy. Fram med håven igen och jag satte mig och väntade på att fisken skulle börja äta ordentligt. Det fanns bara denna karp på platsen och då är det inte lätt, är dem två, så skapas det alltid lite konkurrens om födan, men inte här. Jag såg att Per gav upp och att någon kom ner till till honom vid badplatsen och i samma ögonblick fick jag min ända chans och tog den. Karpen var framme vid mina fötter och tog Doggy som hade fastnat runt lite gammal vass och rötterna från Vattenpilörten. Försiktigt lade jag ner betet och då ringer väl Slynan och stör mig (jag ber om ursäkt för mitt tjuriga svar Bengt, men jag var så nära) Jag fick vänta en stund till och det tog nog mer än 45 minuter, innan karpen var tillbaka på samma plats och nu gick det bättre, karpen tog det nydippade betet och gav en mycket bra fight på kort lina, hela 4 stora cirklar innan den själv, i ren panik simmade in i håven och hon var min. Jag tog bara en bild och gav den friheten igen, jag lugnade ner mig över en cigg och samlade tankarna runt denna dag. Jag kom fram till att jag ,just nu var bäst, fuck you Doctors, väntatiden och den jävla kärringen på bussen, som hade flavours under armarna eller över hela kroppen, det hade räckt till minst 2 ton boilies - jag skrattade åt skiten! Nu satt jag i friska luften och har 4 karpar under bältet redan i år. 2 dagars jobb och sen ledigt i 5 dagar med ett Fish - in inlagt bland dessa dagar - Vad fan gnällar jag över?
Det visade sig vara en gammal bekant och allt gick fort, men först efter att jag kom på idéen att ge mina Stora Doggy lite extra doft och här är en bra tips. Om du köper en burk med pop - ups från Berkley Gulp, så finns det en liten flaska bland dessa. Ge dina krokbeten en liten skvätt av detta och det blir fart på karparna. Jag använder 10 - 15 droppar Irish Cream till ca 20 - 25 förborrade stora Doggy och nappet kom nästa direkt utan några tveksamheter.
Efter denna fisk begav jag mig ner till Linnéasjön och här satt Pelle Päronpung i vassen och väntade på att två pegelkarpar skulle komma tillbaka och nappa. Jag tror inte att dem gjorde det och det gäller att hålla en låg profil hela tiden och då kanske dem kommer tillbaka, märker fisken en, så är det oftast kört på ett par dagar. Jag stannade en liten stund inne i utloppsviken och spanade, karparna brukar gå in i en liten kanal, men det var tomt här.
Vid hjälp av ett par tre PVA - påsar fick jag ut lite mindreDoggy, som drev in till mig längs med öns kant, men det fanns verkligen ingen karp i området och nu var gode råd dyra, kanske skulle dem vara i Joelskogen, här blåste det en ganska hård sidovind från sydost och det skulle inte bli lätt att verken stanna en karp eller för den delen, kunna presentera ett bete på ett vettigt sätt.
Det rann fortfarande en del kallt vatten ut i utloppsviken och jag tror att just detta kalla vattnet var boven i dramat, till att fisken inte var inne och solade sig här. Jag gav det en kvart och sen gav jag upp och styrde kosan mot Joelskogen. På vägen ditt träffade jag Martin Furbring som hade vaknat upp ur vintersömnen och nu stod han här med en Catapult och en påse med boilies, han skulle mäska sig en plats inför Påskens ledighet och jag önske honom lycka till och fortsatte min resa runt sjön. 
Jag hittade inga fiskar någonstans i blåsten och kom fram till Joelskogen. Jag tog en cigg och kollade läget, hela kanten har komunen röjt hårt och det finns numra inget, som man kan ha som gömsle. Jag lade ut ett par rejäla näver med små Doggy vid stugorna och sedan fick dessa driva med vinden in mot mig och väntan kunde börja. Den väntan blev lång och jag var på väg att rulla ihop håven, när jag får se en munn försiktig suga ner en Doggy. Fram med håven igen och jag satte mig och väntade på att fisken skulle börja äta ordentligt. Det fanns bara denna karp på platsen och då är det inte lätt, är dem två, så skapas det alltid lite konkurrens om födan, men inte här. Jag såg att Per gav upp och att någon kom ner till till honom vid badplatsen och i samma ögonblick fick jag min ända chans och tog den. Karpen var framme vid mina fötter och tog Doggy som hade fastnat runt lite gammal vass och rötterna från Vattenpilörten. Försiktigt lade jag ner betet och då ringer väl Slynan och stör mig (jag ber om ursäkt för mitt tjuriga svar Bengt, men jag var så nära) Jag fick vänta en stund till och det tog nog mer än 45 minuter, innan karpen var tillbaka på samma plats och nu gick det bättre, karpen tog det nydippade betet och gav en mycket bra fight på kort lina, hela 4 stora cirklar innan den själv, i ren panik simmade in i håven och hon var min. Jag tog bara en bild och gav den friheten igen, jag lugnade ner mig över en cigg och samlade tankarna runt denna dag. Jag kom fram till att jag ,just nu var bäst, fuck you Doctors, väntatiden och den jävla kärringen på bussen, som hade flavours under armarna eller över hela kroppen, det hade räckt till minst 2 ton boilies - jag skrattade åt skiten! Nu satt jag i friska luften och har 4 karpar under bältet redan i år. 2 dagars jobb och sen ledigt i 5 dagar med ett Fish - in inlagt bland dessa dagar - Vad fan gnällar jag över?
.jpg)
.JPG)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.