Vädret blev lite bättre igår och självklart tog jag cyklen till Linnéahavet för lite stalking, men vinden var inte till min fördel och det var väldigt svårt, till och med med en Surfacecontroller. Jag hittade Halftail och en annan större karp nere vid Grönvägen och fick dem upp på ytan, jag trodde det skulle bli en enkel match, men dessa två karpar är inte dumma. Man väntade på att mina beten drev ut och sen tog man dem efter reglen, en här och en där och det var hopplöst att få dem nära krokbetet. Jag hade dock Halftail så nära som 8 - 10 meter, vid badbryggan, men när jag lade ut mitt bete, så sjunker det! Typiskt och jag vet inte vad man har gjord med tillverkningen av Doggy, dem gamla var mycket bättre i konsistensen. Jag bytte snabbt till en ny och den flöt, precis när jag ska lägga ut betet framför henne, kommer det ut en stor hund ut på bryggan och det var över! Halftail hade sett nog för dagen och försvann ut i sjön och jag skulle väldigt lätt kunna ha strypt både hund och ägare med mina bara näver!
Jag letade vidare efter karp och vinden var min fiende nummer ett igår och jag hamnade så småningom inne i lilla utloppsviken och satte mig här en stund och mäskade ut lite små doggy. Det hände inget på 20 minuter och jag gick in i det lilla haket, som jag kallar The Mudhole och mäskade med ett kilo små doggy, jag ska bara ha en karp i dag och jag satte mig och tog en kopp kaffe i väntan på att det skulle börja röra på sig därinne. Med dagens stora doggybitar är man tvungen att ha lite extra flytkraft och bilden viser hur jag gör med en bit öronpropp eller annan foam som flyter.
Det gick två karpar inne ibland grenarna på bortre kanten av hålet och jag smög ner och satte mig till rätta och väntade på rätt läge. Fiskarna tog ibland en runda och kom fram under vasstråna var mina mindre bitar låg och väntade på dem. Jag hade under passet innan, gröpt ur lite bland grästuvorna och nu satt jag lite lägre och jag hade lagt lite gammal vass framför mig för att fisken inte skulle se min silhuett eller mitt bleka ansikte. Hålet är 10 x 10 meter stort med ett djup på ca 80 cm och hela hålan är full av grenar och vass, samt en och annan stubbe, så det gäller att hålla fisken högt i vattnet och inte ge dem en milimeter lina efter krokningen. Det finns en smal kanal som leder in från höger och en krokad fisk vet vart den ska ta vägen.
Denna grådassiga spegel var den första som gjorde bort sig i kanten och jag fick ett ansiktssprut av guds nåde i krokningen och sen började dansen. Det gick på max 2 minuter och den var i håven, till och med i håven fortsatte den med sig kamp och det tog flera minuter att få den lugn för ett foto, snacka om chocked and stunned! Den fick sig frihet borta i lilla viken och jag gick tillbaka för att byta Baitband och bete, nya doggy åkte ut och sen kom kaffet och ciggen fram.
20 minuter senare kommer det upp en karp under grenarna och efter ytterligare en stund ser jag att dem är två stycken och jag flinade åt dem båda, det ska nog bli en till var min tanke. Den första karpen hade sparkat upp dyn och vattnet var fortfarande väldigt grumligt framför mina fötter och troligen var det detta som lockade fram nästa karp. Den gick och rotade under dem gamla vasstråna och kom sen upp till ytan och började plocka i sig av mina utlagda beten. Det är ganska facinerande att se dem på 1 meters avstånd och hur dem tar krokbetet, allt gick bra och även denna fick sin dagliga chock och fick vika ut sig på weighslingen för ett fotografi. Man var ganska nöjd med dagens resultat, men vi hade en kvar som gick under buskarna på andra sidan av hålan och den skulle jag ge en stund.
Jag lyckades att fibbla linan över en gren på en av buskarna, så linan var över vattenytan och det var bara en halv meter från fisken, den var framme ett par gånger, men missade betet. 4 - 5 gånger hände detta, men sen var den fast och jag menar verkligen fast!. På grund av den delen av linan som hängde som en tvättlina över hålan, så fick karpen ett litet försprång och den gick bakom en grästuva och nu stod den bara stilla. Jag pressade allt jag orkade och efter flera försök kom den loss och jag fick upp den. Fisken var en liten fjällkarp på kanske 2,5 kilo och den fick tyvärr en blämma i ena mungipan och jag gav den lite vård, innan den fick sin frihet igen. 3 karpar på lika många timmar och det var dags att åka hem och rasta Gonzo och ge honom lite mat, det fanns inga flera karpar i hålet och som det syns, så hade jag rensat upp platsen ganska bra under detta fiske. Vi får se om dem kommer tillbaka till hålet igen eller om det dröjar, jag om någon har ett vaket öga på The Mudhole. Jag älskar detta krig, det är jag mot dem, naturen in i ansiktet, staken av dy, vesa och blir det för mycket av det goda, så öppnar jag bara burken med Gulps Seafood One och får en nytändning. Nu jobbar jag två kvällar och sen är jag ledig i 6 dagar, vi får se om vinden lugnar ner sig lite eller om jag ska börja att fiska lite med boilies och partikelbeten?
Jag letade vidare efter karp och vinden var min fiende nummer ett igår och jag hamnade så småningom inne i lilla utloppsviken och satte mig här en stund och mäskade ut lite små doggy. Det hände inget på 20 minuter och jag gick in i det lilla haket, som jag kallar The Mudhole och mäskade med ett kilo små doggy, jag ska bara ha en karp i dag och jag satte mig och tog en kopp kaffe i väntan på att det skulle börja röra på sig därinne. Med dagens stora doggybitar är man tvungen att ha lite extra flytkraft och bilden viser hur jag gör med en bit öronpropp eller annan foam som flyter.
Det gick två karpar inne ibland grenarna på bortre kanten av hålet och jag smög ner och satte mig till rätta och väntade på rätt läge. Fiskarna tog ibland en runda och kom fram under vasstråna var mina mindre bitar låg och väntade på dem. Jag hade under passet innan, gröpt ur lite bland grästuvorna och nu satt jag lite lägre och jag hade lagt lite gammal vass framför mig för att fisken inte skulle se min silhuett eller mitt bleka ansikte. Hålet är 10 x 10 meter stort med ett djup på ca 80 cm och hela hålan är full av grenar och vass, samt en och annan stubbe, så det gäller att hålla fisken högt i vattnet och inte ge dem en milimeter lina efter krokningen. Det finns en smal kanal som leder in från höger och en krokad fisk vet vart den ska ta vägen.
Denna grådassiga spegel var den första som gjorde bort sig i kanten och jag fick ett ansiktssprut av guds nåde i krokningen och sen började dansen. Det gick på max 2 minuter och den var i håven, till och med i håven fortsatte den med sig kamp och det tog flera minuter att få den lugn för ett foto, snacka om chocked and stunned! Den fick sig frihet borta i lilla viken och jag gick tillbaka för att byta Baitband och bete, nya doggy åkte ut och sen kom kaffet och ciggen fram.
20 minuter senare kommer det upp en karp under grenarna och efter ytterligare en stund ser jag att dem är två stycken och jag flinade åt dem båda, det ska nog bli en till var min tanke. Den första karpen hade sparkat upp dyn och vattnet var fortfarande väldigt grumligt framför mina fötter och troligen var det detta som lockade fram nästa karp. Den gick och rotade under dem gamla vasstråna och kom sen upp till ytan och började plocka i sig av mina utlagda beten. Det är ganska facinerande att se dem på 1 meters avstånd och hur dem tar krokbetet, allt gick bra och även denna fick sin dagliga chock och fick vika ut sig på weighslingen för ett fotografi. Man var ganska nöjd med dagens resultat, men vi hade en kvar som gick under buskarna på andra sidan av hålan och den skulle jag ge en stund.
Jag lyckades att fibbla linan över en gren på en av buskarna, så linan var över vattenytan och det var bara en halv meter från fisken, den var framme ett par gånger, men missade betet. 4 - 5 gånger hände detta, men sen var den fast och jag menar verkligen fast!. På grund av den delen av linan som hängde som en tvättlina över hålan, så fick karpen ett litet försprång och den gick bakom en grästuva och nu stod den bara stilla. Jag pressade allt jag orkade och efter flera försök kom den loss och jag fick upp den. Fisken var en liten fjällkarp på kanske 2,5 kilo och den fick tyvärr en blämma i ena mungipan och jag gav den lite vård, innan den fick sin frihet igen. 3 karpar på lika många timmar och det var dags att åka hem och rasta Gonzo och ge honom lite mat, det fanns inga flera karpar i hålet och som det syns, så hade jag rensat upp platsen ganska bra under detta fiske. Vi får se om dem kommer tillbaka till hålet igen eller om det dröjar, jag om någon har ett vaket öga på The Mudhole. Jag älskar detta krig, det är jag mot dem, naturen in i ansiktet, staken av dy, vesa och blir det för mycket av det goda, så öppnar jag bara burken med Gulps Seafood One och får en nytändning. Nu jobbar jag två kvällar och sen är jag ledig i 6 dagar, vi får se om vinden lugnar ner sig lite eller om jag ska börja att fiska lite med boilies och partikelbeten?
.jpg)
.JPG)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.