Jag ska börja med att gratulera Staffan som besegrade Wertvein i Rismåla under den gångna natten med 4 - 1. Det måste kännas skönt Staffan, att få såga Snickarn lite eller hur? Jag tycker nog att två man i Bloms vik, borde ha gett mera fisk, men de två som Wertvein tappade kanske skvallrade för dem andra i viken. Sen ska man inte glömma att Slynasatan från Trekånten var framme i viken igår kväll för att kackla lite fiske mm och alla vet hur de närmsta 24 timmarna blir, efter att den fan har varit vid sjön. Skål på dig Bengan lille, ta en sup och väx upp, get a life man!
Jag började mitt fiske i en liten kanal som går bakom en ö i Linneásjön, det var inte pissenkelt att få med sig grejorna och samtidigt balansera på träd och runda pålar som ligger lite här och där. Men jag kom ut helskinnad och torr i röva och började mäska med Doggy och lite bröd, det tog 5 minuter och så var både karp och dem vita råttorna framme på brödet och mina Doggy. För att göra det hela lite kort, så tog jag tre mindre karpar och jag tror inte att några av dessa vägde över 3 kilo. Under en kaffepaus utan cigg, såg jag en fisk till som tog lite bröd väldigt försiktigt och min tanke var att landa denna karp också och sedan fly in i Mudhole, som jag hade bombaderad med en stor påse Doggy på morgonen. Jag lade ut min brödbit och fisken går upp och tar brödet i två sugningar och jag krokar, allt explåmderar och fisken tar lina halvvägs ner till Udden, var jag får stopp på den, jag trodde det var Halftail, då jag såg lite fjällmönster när fisken vände. Sakta kommer allt närmre och näckrosorna skärs av fint, håven åker fram över vassen, den ska i håven så fort det bara går, var min tanke. Nu var det inte Halftail, utan en mega stor Gräskarp som jag uppskattar till 15 - jag vet inte, dem var enorm och när den såg mig fick den spelet totalt och rusade ut ur kanalen och jag pressade sönder en 0,25 mm braid som klarar 19 kilo, det small som ett pistolskott och den var borta. Mitt spö var ett 13 fot med em kastvikt upp till 140 gram, avsett för spinnfiske i Laxälvar och det kan tämja Laxar upp till 20 kilo i Norge, men det dök da fan inte i kanalen i Linnéahavet, fan va lack jag blev och lite röksugen också, men flinade till sist av det hela. Ny och bättre lina och ett annat spö, sen ska den få åka som aldrig för. Jag flyttade in i Mudhole och upptäckte snart att det gick två större speglar, som tryckte under buskarna på andra sidan och dem ville inte komma fram. Det var bara att traska ut och kolla läget. Sankte Pär hade sett att det gick att röja lite försiktigt på ett ställe och det gjorde jag och satte min för att vänta. Två timmar gick och jag hörde något under den utlagda håven, håven låg över lite vass och gav mig lite skydd så jag kunde röra mig.
Jag körde en hel del med korkbeten idag, både runda bollar och lite tillklippta bitar och med och utan doftämnen. Karparna i mudhole ville inte ha kork och jag undrade just varför, Jaffa föll jo för detta senast och det var ganska fräckt. Jag provade Doggy, men dem vek av i sista sekund och då var det dags för brödet, ett färskt Grekiskt lantbröd med en lite degig konsistens. Jag lade ut ett par mindre bitar av inkråmet (Flake) och en av fiskarna tog det direkt och den andra var inte långt efter.
Allt som fångades på korkbeten idag dippades i DD´s Crustacean, en stinkare som inte är så farlig som en del påstår. Jag har en egen 1 liters flaska med texten: Roadkills och två har spytt rakt ut efter att ha dippad nosen i den. Karparna var lite försiktiga av sig, fast jag syntes inte och min tanke var att hålla spöet över knät och bara ha betet på ytan och så blev det. Två bitar till droppades i kanten och snart var dem borta i halsen på karparna och jag lade ner mitt bröd och väntade. En tjock spegelkarp kommer rakt upp i det mörka vattnet och suger ner brödbiten och jag krokar, man kan enkelt säga att det blev ett satans liv i hålet, när karpen for runt i en båge utan att få lina och sedan åkte den i håven. Mudhole, Warhole eller Fuckhole, det liknar ingenting längre efter mina härjningar, men det rättar väl till sig med tiden.
Jag måste erkänna att jag blev lite paff, när det visade sig vara Jaffa för tredje gången i år för min del och samtidigt skrattade jag åt henne och hennes feta buk - Du kan för fan inte ha gått ner ett gram sen sist och helt rätt, hon hade ökat till 10,220 kg. Samma weighsling och samma våg och hon hade ökat från 10,070 kg till denna vikt, vad fan ska det bli av denna Doggyholic. Jag kan nog tänka mig, att hon har en del rom kvar, men hela buken var hård av hundmatsbitar. Jag ska inte klaga, det är kul, med en som en del säger "Riktig fisk över 10 kg" jag bryr mig inte om vikten på karpen, det är mera karaktären, fighten, attityden och utseendet, som tilltalar mig, inte en siffra!
Bengt tyckte att jag har fått bra fart på fisket, efter att han kallade mig värdelös och oduglig, fortsätt gärna med det Bengt, du vet bättre än så! Här sjunger Jaffa Storslynans sång för Bengt och ber till Gud att hon aldrig hamnar i hans famn. Tre gånger på 14 dagar i mina armar, är hon kär i mig kanske eller är det bara mat hon vill ha? Hon får gärna hålla sig borta ett tag från mig, vi kan ses i novembermånads senare del, om isen inte har lagt sig, det skulle värma gott.
Jag började mitt fiske i en liten kanal som går bakom en ö i Linneásjön, det var inte pissenkelt att få med sig grejorna och samtidigt balansera på träd och runda pålar som ligger lite här och där. Men jag kom ut helskinnad och torr i röva och började mäska med Doggy och lite bröd, det tog 5 minuter och så var både karp och dem vita råttorna framme på brödet och mina Doggy. För att göra det hela lite kort, så tog jag tre mindre karpar och jag tror inte att några av dessa vägde över 3 kilo. Under en kaffepaus utan cigg, såg jag en fisk till som tog lite bröd väldigt försiktigt och min tanke var att landa denna karp också och sedan fly in i Mudhole, som jag hade bombaderad med en stor påse Doggy på morgonen. Jag lade ut min brödbit och fisken går upp och tar brödet i två sugningar och jag krokar, allt explåmderar och fisken tar lina halvvägs ner till Udden, var jag får stopp på den, jag trodde det var Halftail, då jag såg lite fjällmönster när fisken vände. Sakta kommer allt närmre och näckrosorna skärs av fint, håven åker fram över vassen, den ska i håven så fort det bara går, var min tanke. Nu var det inte Halftail, utan en mega stor Gräskarp som jag uppskattar till 15 - jag vet inte, dem var enorm och när den såg mig fick den spelet totalt och rusade ut ur kanalen och jag pressade sönder en 0,25 mm braid som klarar 19 kilo, det small som ett pistolskott och den var borta. Mitt spö var ett 13 fot med em kastvikt upp till 140 gram, avsett för spinnfiske i Laxälvar och det kan tämja Laxar upp till 20 kilo i Norge, men det dök da fan inte i kanalen i Linnéahavet, fan va lack jag blev och lite röksugen också, men flinade till sist av det hela. Ny och bättre lina och ett annat spö, sen ska den få åka som aldrig för. Jag flyttade in i Mudhole och upptäckte snart att det gick två större speglar, som tryckte under buskarna på andra sidan och dem ville inte komma fram. Det var bara att traska ut och kolla läget. Sankte Pär hade sett att det gick att röja lite försiktigt på ett ställe och det gjorde jag och satte min för att vänta. Två timmar gick och jag hörde något under den utlagda håven, håven låg över lite vass och gav mig lite skydd så jag kunde röra mig.
Jag körde en hel del med korkbeten idag, både runda bollar och lite tillklippta bitar och med och utan doftämnen. Karparna i mudhole ville inte ha kork och jag undrade just varför, Jaffa föll jo för detta senast och det var ganska fräckt. Jag provade Doggy, men dem vek av i sista sekund och då var det dags för brödet, ett färskt Grekiskt lantbröd med en lite degig konsistens. Jag lade ut ett par mindre bitar av inkråmet (Flake) och en av fiskarna tog det direkt och den andra var inte långt efter.
Allt som fångades på korkbeten idag dippades i DD´s Crustacean, en stinkare som inte är så farlig som en del påstår. Jag har en egen 1 liters flaska med texten: Roadkills och två har spytt rakt ut efter att ha dippad nosen i den. Karparna var lite försiktiga av sig, fast jag syntes inte och min tanke var att hålla spöet över knät och bara ha betet på ytan och så blev det. Två bitar till droppades i kanten och snart var dem borta i halsen på karparna och jag lade ner mitt bröd och väntade. En tjock spegelkarp kommer rakt upp i det mörka vattnet och suger ner brödbiten och jag krokar, man kan enkelt säga att det blev ett satans liv i hålet, när karpen for runt i en båge utan att få lina och sedan åkte den i håven. Mudhole, Warhole eller Fuckhole, det liknar ingenting längre efter mina härjningar, men det rättar väl till sig med tiden.
Jag måste erkänna att jag blev lite paff, när det visade sig vara Jaffa för tredje gången i år för min del och samtidigt skrattade jag åt henne och hennes feta buk - Du kan för fan inte ha gått ner ett gram sen sist och helt rätt, hon hade ökat till 10,220 kg. Samma weighsling och samma våg och hon hade ökat från 10,070 kg till denna vikt, vad fan ska det bli av denna Doggyholic. Jag kan nog tänka mig, att hon har en del rom kvar, men hela buken var hård av hundmatsbitar. Jag ska inte klaga, det är kul, med en som en del säger "Riktig fisk över 10 kg" jag bryr mig inte om vikten på karpen, det är mera karaktären, fighten, attityden och utseendet, som tilltalar mig, inte en siffra!
Bengt tyckte att jag har fått bra fart på fisket, efter att han kallade mig värdelös och oduglig, fortsätt gärna med det Bengt, du vet bättre än så! Här sjunger Jaffa Storslynans sång för Bengt och ber till Gud att hon aldrig hamnar i hans famn. Tre gånger på 14 dagar i mina armar, är hon kär i mig kanske eller är det bara mat hon vill ha? Hon får gärna hålla sig borta ett tag från mig, vi kan ses i novembermånads senare del, om isen inte har lagt sig, det skulle värma gott.
.jpg)
.JPG)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.