Det finns en hel del saker som är väldigt viktiga i mitt fiske och det finns en del som jag överhuvudtaget inte anser viktigt av vissa grunder och vi ska titta lite på detta i dag. Det är bara en bråkdel av vad som är viktigt i mitt fiske, det mesta hänger samman och bilder en kedja av grejor som till syvende och sist blir den effektivitet, styrka och prestanda jag kräver av mitt fiske.

Camouflage, viktigt eller inte? Väldigt viktigt för mig i mitt fiske, som till 75 % består av stalkingfiske och resten av boiliefiske bakom stationära spön. Utan camouflage står man sig slät mot karparna, jag tar oftast mina fiskar inom 1 - 5 meters avstånd och det skulle inte gå i andra kläder, tro mig, jag har provat, försökt och misslyckats. Mitt tips är att ni som fiskar nära land eller stalker era fiskar, är att ni skaffar er ett sätt med överdragskläder i camouflagefärg typ den på bilden. Det finns att köpa billigt och jag kommer till detta senare i veckan.

Mina spön är viktiga och mina krokar likaså, men viktigast av allt är dock mina linor i mitt fiske! Spöna är en förlängning av mina armar, kroken är sista länken i kedjan mellan katastrof eller succé. Linan är för mig det viktigaste, den måste hålla vad den lovar på spolen och gärna lite till och det gäller vilken lintyp jag än använder. Strike Wire i 0,19 mm ska vara samma lina som Power Pro enligt vad folk i min närhet säger och efter att ha båda linorna framför mig och tittat med mina egna ögon, så ser jag ingen skillnad. Mina braided lines för stalking måste bara vara i tiptop kondis med tanke på de platser jag fiskar på och vad jag fiskar mot eller i. Power Pro/ Strike Wire klarar detta och den har aldrig gjord mig besviken. Nylonlinan i mitt fiske är det lite annorlunda med, här beror det lite på vad hur och vart jag fiskar. Det kan vara long range eller vanligt fiske och det bestämmer mitt linval. Jag bryr mig inte så mycket om hur mycket töjbarhet den har, utan går mer på nötningståligheten, knutstyrkan och färgen på linan, samt om den sjunker snabbt eller sakta.

Spodden har alltid varit viktig för mig och lika viktig blev Spomben, när den kom fram. Båda dessa har för - och nackdelar, spodden går inte så rakt som man önskar i lätt sidovind, men den landar där man vill med linan i spolens linclips och det tömmer sig alltid. Spomben går rakt i alla vindar, förutom de värsta, men har du linan i linclipset, så landar Spomben, så att såga platt fall och öppnar sig inte under vissa kast och det är irrirerande, det finns även en risk att den går sönder vid nerslaget mot vattenytan. Man får se upp med att inte fylla den första kammaren ,var öppningsmekanismen sitter, annars kan Spomben inte öppna sig. Spodden är seg att veva in, Spomben dansar in på ytan, båda tar lika mycket plats i utrustningen, fast Spomben är mer ömtålig under transport.

Baitboats är inget för mig, jag vet att det finns många som säger mig emot och jag vet hur debatten har pågått i åratal, ja sedan de första kom på marknaden. Jag kan se alla fördelarna, inga problem, men jag kan också se nackdelarna med dem. Misbruket av dem, man lär sig inte att kasta med precision och de har vissa problem vid vissa väderlägen och batteritiden borde vara betydligt bättre med tanke på de prislappar en del modeller besitter. Inget för mig, jag kan kasta både med precision och långt, med eller utan PVA - bags, jag kan landa karp från vattenkanten och så långt jag kan kasta och det räcker för mig. Jag myser lite, när jag lägger in ett bete i en liten glipa av växtligheten på 100 meters håll och sedan dra ur karpen från detta lilla jack, det hade inte varit samma sak, om jag hade stått vid kanten med Vegamössan och spelad kapten och haft en elektronisk pråm till min hjälp. Sen finns det fiskar som kan ta en baitboat för ett bete och det ... nej ... den räkningen kan jag vara utan!

Den här dippedutten är viktig! Bilden är tagen 12 mars armodets år 1927 och vi ser här Sankte Pär iförd hängslen och rutiga byxor, bra camoufärg på tröjan och redan i ung ålder kliade det i skrevet och inte fan har det blivit bättre med tiden. Vänskapen är det viktigaste i allt, både i fisket och utanför. Sankte Pär och jag pratar om det mesta, det ända vi inte har kacklad om är vilken dag han hämtar upp mig eller är jag en av dem som ska ner ......kanske det jag bor i Paradiset, så helvetet är kanske nästa anhåll om si så där 40 år.....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.