Vi fick ett riktigt återfall i vädret under denna vecka, från helgens varma och soliga dager med natttemperaturer runt 12 - 13 grader och nu börjar det likna den rätta hösten, med kalla vindar från nord och nordväst. Det gäller att ha koll på vädret och jag gav dem ganska lite föda i onsdags och bara spridda boilies och det var en salig blandning av Mistrals fantastiska boilies. Den gångna helgens fiske var enastående, oavsett om det var varmt eller inte. 13 fiskar är ett väldigt bra resultat vart man än fiskar eller vilka temperaturer som råder. Nu har gölen fått sin första riktiga "Turn over", allt kallt ytvatten är blandad och jag vet att det påverkar fisken och självklart mitt kommande fiske, men jag är beredd på detta och man får ta det försiktigt med det mesta, jag kan lite skrytsamt säga att jag kan det här och jag har varit med förrut.
Jag har kommit ut var tempen har legat långt under minusstrecket och till min stora gläde och ibland stora förvåning funnit att vattnet har varit öppet och fiskbart. Isen har legat i kanterna, ibland så pass långt ut från land att håvskaftet har blivit min ända räddning, men det har gått vägen. Solen gör sitt bästa för att smälta isen och fram på förmiddagen har den rensat upp och fått fisken till att söka föda. Under dessa förhållanden är det många som ger upp, det blir betydligt svårare och det kan vara långt mellan nappen, men när de väl kommer, så går det oftast väldigt fort och två takes inom 30 - 40 minuter, är definitivt inget ovanligt och sen är det över. Det gäller alltså att hitta denna lilla korta, men intensiva huggperiod, som kan inträffa när som helst, under dygnets 24 timmar.
Mäskningen är svår, man får ta det lite piano och ge dem lite och ofta, helst ska man ha en spö som man kastar runt lite på olika ställen i swimmet för att hitta dem, eller sitta stilla med vetskap om att man ligger rätt med sina beten och det bara är en tidsfråga, om när fisken kommer till rätt plats. Små boiliebag med tre boilies, som har legat i dippen sedan förra passet fungerar väldigt bra och ditt krokbete ska ha exakt samma tid dippen, karpen kan aldrig urskilja vilket av dessa 4 -5 beten som är farlig. Bags med mixed pellets är också bra, men jag använder bara detta om jag inte mäskar ut något, men vet att karpen finns på platsen och letar föda i mina siltpockets. Fruktiga beten är också ett bra alternativ och jag ska prova Mistrals Strawberry Scopex lite extra, för att se hur denna vidunderliga doft fungerar i kalla vatten, bra doft och dessa beten har en lite tendens till fluororfärg, som synes här till höger, det måste bara ge fisk, jag bara vet det!
Jo kallare det blir, jo försiktare kan nappen vara från karpen, jag fiskar med Delkims ställda på det känsligaste läget och mina indikatorer är Gardners Mini Bug hangers med små blåa Betalights. Fördelen med dessa Bugs, är att du kan låsa dem på linan och inget kan vidröra något vid din rigg eller tackel utan att dessa fallar eller resar sig lite och Delkimlarmen ger dig ett bleep och du har fått första varning om vad som är på gång. Jag har upplevt detta fenomen mer än en gång och vet att det fungerar väldigt bra. Vid blåsigt väder monterar jag en 5 grams vikt och sänker ner spöna så mycket det går, inga falska bleeps, bara en förvarning om att du har en hungrig karp på platsen och att den när som helst kommer att göra bort sig, om du har ett bra bete. Mindre krokar i kombination med ett större bete, som t ex en Snowmanpresentation gör att karpen suger upp betet och den lilla kroken, här en Kurve Shank, följar med in och med den aggresiva knutningen, så fastnar kroken i underkäken, om karpen spottar ut betet eller så fastnar den i munnens sidor, om den skakar ut betet. Hur som helst drillar man lugnt på inte allt för styva spön, så landas fisken till 99%. Förra året hade jag 26 kontakter med karp och 23 landades och det får väl anses som ett ganska okay resultat eller hur?
Vi kommer senare i livet att få uppleva dem riktiga frostnätterna, var kvicksilvret sjunkar drastiskt, allt fryser, spön och rullarna ser onekligen frostiga ut och jag tycker det är härligt att se ett riktigt run, var iskristallerna sprutar från spolens höga hastighet. Det roliga är sen när man ska hålla karpen blöt, under tiden man ska ta ur kroken och få den i en säck för ett par minuters vila. Hinken med vatten var islagt med 2 cm is och man fick klacka loss isen med foten för att sedan tilta innehållet över fisken, allt har sin charm . Man står där utvaken mitt i natten med en firre, man skälvar av kyla, men innerst inne är man varm av glädje över att ha lyckats. Till höger ses hur en karp har sugit upp betet från ett visst avstånd, kroken sitter en bra bit in i munnen och det krokfäste ska man verkligen inte klaga på, de släpper aldrig med lite mjukare spön.
Det går åt stix i massor under en höst/vinterkampanj och allt förbereds hemma i värmen, inte med frysna händer ute på fiskeplatsen. Jag gör upp ett större antal stix och sen är det bara att köra på, en av grunderna till att det går åt mycket, är att jag ganska ofta i riktigt kallt väder, lägger ut flera stix med en katapult, lagom spridda i swimmet och karpen kan ta 5 stycken utan att fångas, garden sänks och väl framme vid den rätta fällan, så suger den bara upp hela balletten och jag får dessa fina hookholds, som jag eftersträvar. Ingen rocketscience, bara lite eftertanke kring, hur man får fisken till att relaxa lite extra och sedan skördar man sina offer, som det nu en gång så fint heter. Två beten, som jag förväntar mig mera av, fast de redan har gett fisk senast, är Mistrals Scopex Spice, en kryddig, men ja, du vet nog hur Scopex ska dofta, allt finns där och en bra gul färg, som lyser upp den svarta bottnen, jag fiskar över. Det andra bete är Mistrals Peach and Black Pepper, lite mera "dull" i färgen, men vilken doft, helt otroligt, persika med en hint av svag peppar och två karpar har redan känd på effektiviteten. Dessa typer av boilies fiskades på två spön och det tredje fiskade med Mistrals i 40 och just detta bete tog över fullständigt, kanske ska jag lämna i 40 hemma under ett pass och se vad dessa två kryddiga beten kan ge? Fast att lämna i 40 hemma är inte lätt. Det är andra saker som också ska testas som t ex Mistrals No name dipp och lite andra boilies, så jag ser fram emot senhösten och vintern, ge mig bara öppet vatten, så ska det nog komma fisk på mattan i framtiden.
Jag har kommit ut var tempen har legat långt under minusstrecket och till min stora gläde och ibland stora förvåning funnit att vattnet har varit öppet och fiskbart. Isen har legat i kanterna, ibland så pass långt ut från land att håvskaftet har blivit min ända räddning, men det har gått vägen. Solen gör sitt bästa för att smälta isen och fram på förmiddagen har den rensat upp och fått fisken till att söka föda. Under dessa förhållanden är det många som ger upp, det blir betydligt svårare och det kan vara långt mellan nappen, men när de väl kommer, så går det oftast väldigt fort och två takes inom 30 - 40 minuter, är definitivt inget ovanligt och sen är det över. Det gäller alltså att hitta denna lilla korta, men intensiva huggperiod, som kan inträffa när som helst, under dygnets 24 timmar.
Mäskningen är svår, man får ta det lite piano och ge dem lite och ofta, helst ska man ha en spö som man kastar runt lite på olika ställen i swimmet för att hitta dem, eller sitta stilla med vetskap om att man ligger rätt med sina beten och det bara är en tidsfråga, om när fisken kommer till rätt plats. Små boiliebag med tre boilies, som har legat i dippen sedan förra passet fungerar väldigt bra och ditt krokbete ska ha exakt samma tid dippen, karpen kan aldrig urskilja vilket av dessa 4 -5 beten som är farlig. Bags med mixed pellets är också bra, men jag använder bara detta om jag inte mäskar ut något, men vet att karpen finns på platsen och letar föda i mina siltpockets. Fruktiga beten är också ett bra alternativ och jag ska prova Mistrals Strawberry Scopex lite extra, för att se hur denna vidunderliga doft fungerar i kalla vatten, bra doft och dessa beten har en lite tendens till fluororfärg, som synes här till höger, det måste bara ge fisk, jag bara vet det!
Jo kallare det blir, jo försiktare kan nappen vara från karpen, jag fiskar med Delkims ställda på det känsligaste läget och mina indikatorer är Gardners Mini Bug hangers med små blåa Betalights. Fördelen med dessa Bugs, är att du kan låsa dem på linan och inget kan vidröra något vid din rigg eller tackel utan att dessa fallar eller resar sig lite och Delkimlarmen ger dig ett bleep och du har fått första varning om vad som är på gång. Jag har upplevt detta fenomen mer än en gång och vet att det fungerar väldigt bra. Vid blåsigt väder monterar jag en 5 grams vikt och sänker ner spöna så mycket det går, inga falska bleeps, bara en förvarning om att du har en hungrig karp på platsen och att den när som helst kommer att göra bort sig, om du har ett bra bete. Mindre krokar i kombination med ett större bete, som t ex en Snowmanpresentation gör att karpen suger upp betet och den lilla kroken, här en Kurve Shank, följar med in och med den aggresiva knutningen, så fastnar kroken i underkäken, om karpen spottar ut betet eller så fastnar den i munnens sidor, om den skakar ut betet. Hur som helst drillar man lugnt på inte allt för styva spön, så landas fisken till 99%. Förra året hade jag 26 kontakter med karp och 23 landades och det får väl anses som ett ganska okay resultat eller hur?
Vi kommer senare i livet att få uppleva dem riktiga frostnätterna, var kvicksilvret sjunkar drastiskt, allt fryser, spön och rullarna ser onekligen frostiga ut och jag tycker det är härligt att se ett riktigt run, var iskristallerna sprutar från spolens höga hastighet. Det roliga är sen när man ska hålla karpen blöt, under tiden man ska ta ur kroken och få den i en säck för ett par minuters vila. Hinken med vatten var islagt med 2 cm is och man fick klacka loss isen med foten för att sedan tilta innehållet över fisken, allt har sin charm . Man står där utvaken mitt i natten med en firre, man skälvar av kyla, men innerst inne är man varm av glädje över att ha lyckats. Till höger ses hur en karp har sugit upp betet från ett visst avstånd, kroken sitter en bra bit in i munnen och det krokfäste ska man verkligen inte klaga på, de släpper aldrig med lite mjukare spön.
Det går åt stix i massor under en höst/vinterkampanj och allt förbereds hemma i värmen, inte med frysna händer ute på fiskeplatsen. Jag gör upp ett större antal stix och sen är det bara att köra på, en av grunderna till att det går åt mycket, är att jag ganska ofta i riktigt kallt väder, lägger ut flera stix med en katapult, lagom spridda i swimmet och karpen kan ta 5 stycken utan att fångas, garden sänks och väl framme vid den rätta fällan, så suger den bara upp hela balletten och jag får dessa fina hookholds, som jag eftersträvar. Ingen rocketscience, bara lite eftertanke kring, hur man får fisken till att relaxa lite extra och sedan skördar man sina offer, som det nu en gång så fint heter. Två beten, som jag förväntar mig mera av, fast de redan har gett fisk senast, är Mistrals Scopex Spice, en kryddig, men ja, du vet nog hur Scopex ska dofta, allt finns där och en bra gul färg, som lyser upp den svarta bottnen, jag fiskar över. Det andra bete är Mistrals Peach and Black Pepper, lite mera "dull" i färgen, men vilken doft, helt otroligt, persika med en hint av svag peppar och två karpar har redan känd på effektiviteten. Dessa typer av boilies fiskades på två spön och det tredje fiskade med Mistrals i 40 och just detta bete tog över fullständigt, kanske ska jag lämna i 40 hemma under ett pass och se vad dessa två kryddiga beten kan ge? Fast att lämna i 40 hemma är inte lätt. Det är andra saker som också ska testas som t ex Mistrals No name dipp och lite andra boilies, så jag ser fram emot senhösten och vintern, ge mig bara öppet vatten, så ska det nog komma fisk på mattan i framtiden.
.jpg)
.JPG)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.