Jag tänkte ge er lite riggar över helgen och den första är en förtyngd Snowman presentation, som ger ett bra bett i karpes munn. Man märker en del saker i sitt fiske och framför allt när något inte står rätt till och i detta fallet, var det saker som vidrörde mitt fiske med just denna presentation och lite modifiering stod för dörren och det blev betydligt bättre, men frågan är hur länge det varar innan Mr. Carp ändrar sitt beteende igen och jag är tillbaka på ruta ett igen? Jag var inne i en period av pillande, plockande, bleeps,runs var fisken släpte betet och hook pulls för ett tag sedan, jag hade t o m rena runs och man känner inget när man tar spöet! Var fisken nervös, hade jag fiskat för länge på platsen, tog de bara mina beten försiktigt eller vad var det? Troligen en blandning av alltihop och jag fick hitta på en lösning på problemet, som hade uppstått och det skulle ske snabbt!
Jag ändrade mina hairs, mina riggars längd, balanserade mina beten, så de var lättare, men inget hjälpte något nämnvärt. Aggresiviteten i riggen måste vara problemet, kanske lite kortare hair och tvärimot som innan, ett tyngre bete? Det skulle provas och jag testade det hela steg för steg och sakta, men säkert kom lösningen på problemet att lösa sig och nu ska jag förklara hur det löste sig. Innan hade jag haft Longshank hooks till mina snowmans och haft en liten siliconsleeve i krokböjen, det är helt rätt och det fungerar enormt bra, men inte under en period var fisken var nervös mm. Jag ändrade kroken till en Korda Kurv Shank i size 8 och gjorde mina hair lite kortare och monterade ett blyhagel i size 4 direkt under den sjunkande boilien. Var det klart och löst nu? Svaret kom i form av tre sceaming takes samma dag detta testades och på ett annat spö med den gamla presentationen, fortsatte problemen tills fisken hittade rätt rigg, så att säga.
Kordas Kurv Shank knuts fast med en Knotless knot KD - style, linda 2 varv och vik ut hairet och lägg sedan 5 - 6 varv och avslut knuten som vanligt. Det ger den aggresiva vinkel som behövs för att karpen ska pricka sig mot blyet. Ett blyhagel i size 4 monteras direkt under den nedersta boilien och det gör dels, att dina beten sitter tät ihop, men också att beten blir tyngre och fisken suger lite hårdare för att få in det i munnen och det står framför allt mera stadigt på bottnen, vilket en balanserad snowman inte gör och det tror jag var felet under ett par dagar, var jag var på gränsen till ett nervöst breakdown. Någon av mina närmaste erbjöd sig att ringa efter ett par vitkädda herrer som kommer i en större bil med blinkande ljus, men de såg min blick och drog sig undan fortare än blixten ;-)
Här har du den perfekta längden på hairet, blyhaglet ska precis gå fritt från krokböjen. Alla tre karpar jag fick denna dag, satt stenhårt krokade i underkäken och det är det vi ska eftersträva med våra riggar. Det stora och förtyngda bete är svårt för karpen att vända snabbt och spotta eller skaka ut och kroken med sin aggresiva vinkel hittar ett fäste, en fördel kan vara att montera ett hagel i samma size 3 - 4 cm från kroken på riggmaterialet, denna tyngd ser till att kroken hålls nere och att den vänder sig snabbt eller rent av snabbare. Värd att testa om du har problem med missade takes mm!
Jag har testat olika längder på mina hairs och funnit att som visat tidigare, var haglet precis går fritt från krokböjen och upp till ett avstånd, var blyhaglet sitter ungefär 5 mm från krokböjen är det rätta i dessa situationer och bilden viser en av varje rigg med var sin hairlängd. Nu ligger dessa beten ner, under normala förhållanden står de upp på kroken eller precis bredvid denna och karpen, som till en början är pillig, måste suga lite hårdare för att få betet i munnen och är den tillräckligt hungrig, så gör den det och aggresiviteten vid kroken, tar över ganska snabbt. Allt bleep - bleep är över, det skriker numera direkt och det roar mig hjärtligt att ha löst detta problem, som höll på att göra mig fullständigt vansinnig.
Man ser direkt att detta är svårt att spotta eller skaka ut och med tanke på hur en karps munn ser ut och rör sig under fiskens födointag, så har jag väldigt svårt att förstå, hur de ibland kan undvika att bli krokade med denna rigg. Men som sagt det finns inga Wonderriggs och det kommer inte att finnas heller, karpen lär sig av sina misstag och den lär sig hela tiden nya sätt att komma undan och det är väl det som gör det så roligt eller hur? Många påstår att ända sättet en karp kan ta ett bete är att suga in det! Jag är av en annan mening eller så äter karparna i mina hemmavatten på väldigt konstiga sätt, jämfört med karp i andra vatten. Jag har med egna ögon sett hur de tar betet i läpparna, hur de lägger munnen över betet sakta för att känna efter om något är fel och jag har sett dem suga från stora avstånd, var riggen inte var tillräcklig lång och när boilien inte betedde sig på rätt sätt, så lämnade fisken platsen. Jag har sett karp komma simmande i sin patrulrunda med ganska bra fart och sett hur de stelnar till vid en mäskad plats, de går ner i total ultra rapid och helt klart är dem på sin vakt. Det vet att det är gott, men de vet också att det är farligt. Jag satt en gång på en ö med tre karpar rakt under mig över en bed av hampa, alla tre fiskar gick med munnen tät över bottnen och sög upp hampan och när munnen var full, stannade fisken upp och tuggade lite, vilket man ser på att huvudet knycker upp och ner lite. Det var ganska facinerande att se detta och man såg klart och tydligt hur garden var nere och hur sakta de rörde sig över denna matta. Plötsligt kommer det in en fjärde karp och denna har en rigg med en gul boilie hängandes från ena munngipan. Reaktionen bland dem andra fiskarna blev total panik och allt bara exploderade och karparna försvann i ett moln av dy, löv och hampfrön. Detta var 1991 eller 1992 och jag tror inte att någon fick karp i sjön under flera års tid på gula beten, det visar bara lite vad som sker under ytan och det blev en upplevelse, jag aldrig glömmar.
Jag ändrade mina hairs, mina riggars längd, balanserade mina beten, så de var lättare, men inget hjälpte något nämnvärt. Aggresiviteten i riggen måste vara problemet, kanske lite kortare hair och tvärimot som innan, ett tyngre bete? Det skulle provas och jag testade det hela steg för steg och sakta, men säkert kom lösningen på problemet att lösa sig och nu ska jag förklara hur det löste sig. Innan hade jag haft Longshank hooks till mina snowmans och haft en liten siliconsleeve i krokböjen, det är helt rätt och det fungerar enormt bra, men inte under en period var fisken var nervös mm. Jag ändrade kroken till en Korda Kurv Shank i size 8 och gjorde mina hair lite kortare och monterade ett blyhagel i size 4 direkt under den sjunkande boilien. Var det klart och löst nu? Svaret kom i form av tre sceaming takes samma dag detta testades och på ett annat spö med den gamla presentationen, fortsatte problemen tills fisken hittade rätt rigg, så att säga.
Kordas Kurv Shank knuts fast med en Knotless knot KD - style, linda 2 varv och vik ut hairet och lägg sedan 5 - 6 varv och avslut knuten som vanligt. Det ger den aggresiva vinkel som behövs för att karpen ska pricka sig mot blyet. Ett blyhagel i size 4 monteras direkt under den nedersta boilien och det gör dels, att dina beten sitter tät ihop, men också att beten blir tyngre och fisken suger lite hårdare för att få in det i munnen och det står framför allt mera stadigt på bottnen, vilket en balanserad snowman inte gör och det tror jag var felet under ett par dagar, var jag var på gränsen till ett nervöst breakdown. Någon av mina närmaste erbjöd sig att ringa efter ett par vitkädda herrer som kommer i en större bil med blinkande ljus, men de såg min blick och drog sig undan fortare än blixten ;-)
Här har du den perfekta längden på hairet, blyhaglet ska precis gå fritt från krokböjen. Alla tre karpar jag fick denna dag, satt stenhårt krokade i underkäken och det är det vi ska eftersträva med våra riggar. Det stora och förtyngda bete är svårt för karpen att vända snabbt och spotta eller skaka ut och kroken med sin aggresiva vinkel hittar ett fäste, en fördel kan vara att montera ett hagel i samma size 3 - 4 cm från kroken på riggmaterialet, denna tyngd ser till att kroken hålls nere och att den vänder sig snabbt eller rent av snabbare. Värd att testa om du har problem med missade takes mm!
Jag har testat olika längder på mina hairs och funnit att som visat tidigare, var haglet precis går fritt från krokböjen och upp till ett avstånd, var blyhaglet sitter ungefär 5 mm från krokböjen är det rätta i dessa situationer och bilden viser en av varje rigg med var sin hairlängd. Nu ligger dessa beten ner, under normala förhållanden står de upp på kroken eller precis bredvid denna och karpen, som till en början är pillig, måste suga lite hårdare för att få betet i munnen och är den tillräckligt hungrig, så gör den det och aggresiviteten vid kroken, tar över ganska snabbt. Allt bleep - bleep är över, det skriker numera direkt och det roar mig hjärtligt att ha löst detta problem, som höll på att göra mig fullständigt vansinnig.
Man ser direkt att detta är svårt att spotta eller skaka ut och med tanke på hur en karps munn ser ut och rör sig under fiskens födointag, så har jag väldigt svårt att förstå, hur de ibland kan undvika att bli krokade med denna rigg. Men som sagt det finns inga Wonderriggs och det kommer inte att finnas heller, karpen lär sig av sina misstag och den lär sig hela tiden nya sätt att komma undan och det är väl det som gör det så roligt eller hur? Många påstår att ända sättet en karp kan ta ett bete är att suga in det! Jag är av en annan mening eller så äter karparna i mina hemmavatten på väldigt konstiga sätt, jämfört med karp i andra vatten. Jag har med egna ögon sett hur de tar betet i läpparna, hur de lägger munnen över betet sakta för att känna efter om något är fel och jag har sett dem suga från stora avstånd, var riggen inte var tillräcklig lång och när boilien inte betedde sig på rätt sätt, så lämnade fisken platsen. Jag har sett karp komma simmande i sin patrulrunda med ganska bra fart och sett hur de stelnar till vid en mäskad plats, de går ner i total ultra rapid och helt klart är dem på sin vakt. Det vet att det är gott, men de vet också att det är farligt. Jag satt en gång på en ö med tre karpar rakt under mig över en bed av hampa, alla tre fiskar gick med munnen tät över bottnen och sög upp hampan och när munnen var full, stannade fisken upp och tuggade lite, vilket man ser på att huvudet knycker upp och ner lite. Det var ganska facinerande att se detta och man såg klart och tydligt hur garden var nere och hur sakta de rörde sig över denna matta. Plötsligt kommer det in en fjärde karp och denna har en rigg med en gul boilie hängandes från ena munngipan. Reaktionen bland dem andra fiskarna blev total panik och allt bara exploderade och karparna försvann i ett moln av dy, löv och hampfrön. Detta var 1991 eller 1992 och jag tror inte att någon fick karp i sjön under flera års tid på gula beten, det visar bara lite vad som sker under ytan och det blev en upplevelse, jag aldrig glömmar.
.jpg)
.JPG)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.