Det var inte igår!

Tiden går fort, när man har roligt sägs det och det stämmer faktiskt, åtminstone upplever vi det så. Jag har fiskat efter karp i 30 år den 15 maj 2012! 

Så farligt är det giftet man fick i sig, denna majmorgon för, snart 3 decennier sedan och jag hittar inget botemedel och inte vården heller och jag vill inte botas, det vore fruktansvärd att bli frisk igen!

Mina första strävande försök skete i Linnéasjön, som den dag i dag, är min lekplats och jag trivs med alla dumma frågor, som man får, numera rinner dessa av mig som vatten på en Gås. 

Fast ibland drar man sig undan till något hak, var allmänheten inte ser eller kommer åt en och där hittar man oftast karparna. 

Det mest roliga är, när man sitter i rätt klädsel och hundägaren, som har ställd samma fråga i 20 år, som har bytt jycke 4 gånger under denna tid,kommer förbi och  precis när han och jycken passerar, utan att ha sett en denna tidiga morgon, krokar man karpen!

Hans korthåriga Tax får ståpäls över hela kroppen och han har med all sannolikhet skitit ner sig av rädsla, allt slutar som vanligt, med en lycklig Dansk och tre olyckliga: Karpen, Taxen och gubbafan.....I love it och kan ta 30 år till!

Här är karpen, som jag nämnde i gårdagens inlägg, tyvärr är inte bildkvaliteten av denna värld, men man ser nog, hur fjällen runt buken står ut, det är en romstinn karp om något!

Det som Linnéasjöns karpar av den gamla stammen var deras förmåga att fightas, helt sanslösa var de! Allt började i Svarte göl, var en gubbe hade karp i en liten inhägnad damm, som ligger bakom ön i gölen.

1956 blev det en fruktansvärd översvämning och karparna kom ut i Svarte göl och därefter tog dem biljetten vidare ner till Linnéasjön.

Långa torpedoformade fjällkarpar, enstaka fully scales, var vad som fanns kvar efter att en gammal gubbe med öknamnet Snorjack, hade plockat en del fisk på bröd och sålt dem till hotellet i Nybro.

Som tur lämnade Snorjack in handduken och resten av beståndet blev kvar i sjön och man kunde inom några år räkna 42 olika individer, samt de som inte gick på våra små nitar.

Fiskarna var gamla och de började falla av pinnen lite pö om pö varje år och nu är de slut, men det har fyllts på genom åren och beståndet är relativt friskt och ganska många karpar börjar lägga på sig hullet.

Jag hann med en toppfisk av den gamla stammen, som vägde 12,6 kilo och flera mellan 11,3 och ner till 10.8 kilo, resten var mindre individer som fångades på vikter mellan 5 - 9 kilo innan de gick bort.

Jag brukade kombinera höstfiske efter karp och gädda, som synes gick det ganska bra och det hände flera gånger att man satt på mattan med både karp och gädda. Jag gör det fortfarande ibland och det funkar ganska bra, fast det är inte roligt att stå och drilla en gädda och samtidigt går larmet för fullt.

Jag har ingen aning om hur stort antal karp det finns i Linnéasjön just nu, fisk finns det gott om och för två år sedan hade vi exakt samma översvämning i Svarte göl och jag vet inte hur många karpar, som reste denna gång, men jag ska ta reda på det! Jag har sett och fångat en del exemplar, som jag inte känner igen, kanske är jag där för lite?

Jag avslutar med en tittarfråga, Emil i Skanör ville se en bild på min karp från Hossmo, den togs den 23 augusti 1986 på ett 9 fots quiverspö, cardinal 52 med Abu test lina i 0,14 mm och en kamasan B980 i size 14, betet var ett majskorn och en röd och en vit maggot.

45 minuter efter den tog mitt bete, var den i håven, vikten var 10,345 kilo. Jag glömmer aldrig fighten, dagen och jag fattar fortfarande inte att jag lyckades att landa denna fisk.

Grejorna för snart 30 år sedan var vad man hade, oftast var det kustspön, en haspelrulle av skumt märke, 0,35 mm lina och man hade en glidande tafs med en Kirbykrok i size 1 full av majskorn. Man kastade ut majsen för hand, lade ut sitt bete och hade en liten foliebit på linan mellan rullen och första spöringen.

Man satt i en livsfarlig campingstol, som när, som helst kunde klappa ihop och klappa ihop det gjorde de! Så satt man och glodde på två folie bitar 24/7, tills en av dem kröp upp mot klingan och man var kung. Karpen lärde sig detta och det kom lite väldigt mystiska bullar in i bilden och de gav karp, sen kom nästa fenomen!

Man tittade på foliebiten, den var där och sen var den borta och man reste sig och undrade vart fan den tog vägen! Fyra fucking secunds senare, kom den plötsligt dalande ner från himlen, räddningen kom från Kevin Maddocks, Lenny Middleton och Ron Middleton and the hair was born!

Banksticks? Vilka banksticks? Nä, det var klykor, som snickrades till på plats, senare kom det lite lyx i form av hemmagjorda banksticks i rostfritt, 3 Mitchell 300 prydde dessa sticks och när man fick ett run, så gick veven baklänges tills man tog spöet och började drilla karpen, samtidigt for en monkey climber upp och ner på sin pinne...det var tider det!

Senare var det Cardinal 55 som gällde och då lossnade man på bromsen. längre fram i tiden kom sen The Reel Shimanos Baitrunner Aero Gt 4500, de var då stora som hus och man fick fram lite bättre spön som typ Bob Church som kostade en förmögenhet: 2300 Kronor för ett 3 - pack. Utvecklingen har gått framåt, jag ser det i källaren!