Man är inte 50 bast längre!

Jag behöver en nostalgitripp bakåt i tiden och jag hoppas inte att ni störs av detta, jag ska bara lindra min abstinens till lördag morgon, var jag ska ha min isfiskepremiär, få frisk luft och hålla i ett spö igen, det var ett tag sen.

En del av dessa bilder togs också för ett tag sen och de bringar fram många goda och jävligt roliga minnen från en svunnen tid, som jag aldrig glömmer! Fångsterna, kamratskapet, the Jokes, You name it, it was all there!

Året är 1995 och vi satsade ganska hårt på Sutarna i Vapnebäcksån/Sågdammen i Orrefors. Bilden visar två Sutare av genomsnitts storlek.
Dock fick vi flera fiskar runt 3 kilo och min största därifrån blev en fisk på 3720 gram som togs vid den numera nerlagda tennisbana.
Ett perfekt place, bra fiske och maten och beten, handlade man i den närliggande Komsumbutiken!

Här har vi backat ytterligare 10 år och vi är här i den berömda Kölbydammen, jag tror att bilden togs den 6 juni - 85 eller 86. Jag tog hela Sutarlistan i svenska specimentävlingen och dessa väger enligt texten på bildens baksida: 3680 och 3580 gram och samma år fick jag en toppfisk på 3987 gram.

Tyvärr är Kölbydammen inte vad den har varit, men så går det med hårt fisketryck, kanske kan det repa sig en vacker dag, om man tar bort karparna och en stor del av de mindre Sutare som går där i dag.

Här har vi hoppat fram till 2005, alltså 20 år, det är den 28 - 29 juni och jag fiskar vid hemmet i Linnéasjön. Det blir en session jag aldrig kommer att glömma!

Först denna Gräskarp på 10,8 kilo, som tog ett flytande bete och sen ännu en på 10,4 kilo, som föll för Tiger nuts, efter att jag har satt tillbaka fisken, 2 över 10 kilo samma pass, det ätsade sig fast i mitt minne.

Vi har fortfarande dessa fiskar kvar tillsammans med 6 andra individer och de har växt rejält och det är dags att sätta in en stöt på dessa enormt starka torpeder. Man vet aldrig om det händer igen, men jag upplever det mer än gärna, en gång till!

Koikarpar ligger mig varmt om hjärtat, de är inte så lätta att tas med och har en otrolig förmåga, att vara knepiga att få till att ta ett bete.

Varför det är så, kan jag inte riktigt förklara, men så är det och just denna svårighet, gör mig bara än mera envis i mitt fiske efter dem.

Högst på rankningen, som ni säkert har förstått, ligger karpen, en art som ger mig allt! Fighten, alla metoder som kan användas, att jag kan fiska den från islossning till isen lägger sig mm.

Jag behöver inte ligga ute flera dagar, om jag vill ha en fisk, det räcker med att jag cyklar 500 meter med en påse Doggy eller en färsk franska i cykelkorgen och spö och håv under armen.

Jag längtar redan efter vårens fina soliga, varma dagar, var man smyger runt i den späda grönskan och letar efter ett gäng karpar, som njuter av den lilla värmen solen ger.

Eller när man vet att allt är klart, med bivvy, buzzers och boilies, man är ledig tre dagar och behöver inte bry sig om något annat, än att få fisk på mattan, klart man längtar!