"Tuvorna" i Bloms vik.

Det är en deppig syn man ser ut genom mitt fönster, snön vräkte ner igår kväll och nu kom den tillbaka på morgonen. Det blir ett isolerade täcke på våra vatten här i östra Småland och det är inte bra om man vill ha en bra is. Jag trodde faktiskt på att kunna isfiska till nästa helg, men jag börjar bli tveksam till detta.

Det är tung blötsnö, som kommer ner och kanske kan tyngden av snön, pressa upp lite vatten, som den kommande kylan, kan frysa till en hållbar yta och kanske kan man försiktigt smyga ut på någon skyddad göl någonstans till nästa helg, jag hoppas det!

Lite knäckt av detta vita lagret är jag tvungen att ta mig en liten tillbakablick på ett stalkingpass från sommaren som gick. ett stalkingpass var Slynan var med och härjade i Rismåla och detta utspelas vid "Tuvorna" som ligger långt inne i Bloms numera berömda vik. 

Vi började fiska av var sin sida av viken med Doggy och jag tror att Slynan tog en karp ganska snabbt på högersidan och sen började resten av karparna att jävlas med honom. Jag var på vänstra sidan och hade gott om fisk i dem glesa näckrosorna, men jag hade varit i farten ganska länge med mitt stalkingfiske och de var nervösa av sig och ville inte leka med mig denna dag. 

Slynan och jag bytte platser, det kan hjälpa, att man gör något nytt, men inte och Slynan drog ett varv runt pölen och jag stod nu kvar med 5 karpar som tittade mig rakt i ögonen. Att åka hem utan att ha landad en karp, finns inte på kartan för mig och något måste göras.

Här ses "Tuvorna" i december, högt vattenstånd och lite is i kanten, det är ett av mina favospots, när det gäller att ta en karp snabbt på flytande beten, men den dagen, jag beskriver var det inte så lätt, som jag trodde, men det skulle bli en fin fisk, innan vi stack vidare till ett annat vatten.

"Tuvorna" i späd grönska, just den omtalade dagen. Man har inte så stor rörlighet och plats på denna plats, men man sitter i skuggan och kan med lite list, få fisken ända in vid fötterna, utan att de märker en. För detta krävs dock lite stealth och rätt klädsel.

Till höger ses den soliga kanten, var fisken stod stilla och min tanke var att flytta dem vid hjälp av små Doggy och den svaga brisen, som blåste in i viken. Jag ville ha fram ett par fiskar vid tuvan, som ses i vänstra bildkant.

Jag lämnade karparna och gick hit med mina grejer och tog en kopp kaffe och samtidigt smiddes mina planer. Efter kaffet smög jag tillbaka, förbi karparna, som solade sig i näckrosorna och lade ut en rejäl laddning små Doggy på ytan och kollade hur fort dem drev in över fisken.

Det gick sakta och jag hade all tid i världen att planera krokning och landning av en eventuell fisk. Väl tillbaka vid "Tuvorna" bytte jag till en ny stor Doggy och planterade röva på min hink och väntan kunde börja.

Slynan kom tillbaka, han hade sett fisk, men hade inte lyckats med någon och han undrade, om jag hade fått något. - Nej, svarade jag och förklarade för honom min plan och han gick vidare till busken, var han hade börjat.

Efter en bra stund börjar mina utlagda Doggys komma drivande, men ingen fisk! Efter en stund kommer Slynan kom och i samma ögonblick, går en karp upp och tar en Doggy en bit ut. Fisken är ensam och jag vet av erfarenhet, att då är det svårt, man vill helst av allt skapa lite konkurrens om födan och det gick inte. - Den blir svår sade Slynan och jag höll med. Han gick efter en stund tillbaka till en annan buske för att försöka där, eftersom att han hade lagt ut lite beten här.

Så småningom börjar fisken att ta flera bitar och min plan var klar, på ett tidspunkt var fisken vid mina fötter och gick runt och tog en bit här och där, men inga andra kom fram och gjorde den sällskap och jag chansade med att lägga ut mitt krokbete i den runda, som fisken följde hela tiden. Den var uppe ett par gånger, men backade i sista sekund och jag lät betet ligga, den måste komma!

Den gjorde det på sjätte försöket och fighten var rena kriget på kort lina. Den försökte att komma runt tuvorna, därefter att komma in i ett sjunket träd, men jag höll emot och mitt Centuryspö gjorde resten av jobbet.

Slynan såg och hörde, vad som var på gång och jag tror mig veta, att han satte nytt hastighetsrekord på spången och var snabbt framme hos mig. Han må vara snabb, men karpen var landad, när han kom fram och vi tog karpen till en lite mer säker plats och fick ut kroken.

Den är fortfarande inne i ett chocktillstånd här. men det går över ganska snabbt, jag flinade mest av allt över att min plan hade lyckats och över en fin fisk. Slynan tog lite bilder och vi såg den simma ut i viken, lite chockat och lite ledsen över att ha fått syna min Weighsling.

Ett klapp på axeln fick jag och jag tackade Slynan för hjälpen med fotona, det kändes väldigt bra detta, värre är det, när jag lyfter blicken och tittar ut genom fönstret, denna jävla snön! Jag längtar till detta roliga och spännande fiske, inget går upp mot en karp, som närmer sig ditt flytande bete!