The finished product!

Spöna är klara och jag blev nöjd med resultatet, slipning av klingorna tog tid och likaså både hellackeringarna av spöna, men det var värt jobbet. Jag lyckades även att få upp spigottholkarna i rätt nivå och nu är dessa som nya.

Staffan kom förbi en sväng och tyckte att det var ett bra arbete och att jag hade gjord en bra deal, lite synd bara att han inte fick se spöna innan renoveringen, men han var nog lite imponerad över hur fina de blev ändå.

Här ses klart och tydligt vilken lyster det kom fram efter rengöring, slipning och lackering av klingorna. Till vänster den matta slitna klingan och till höger ses hur det blev.

Slipningen skedde med våtslip papper av finaste sort nr 000 och en massa vatten, ett hästgöra kan jag lova, men bra blir det!

Här ses det nästan ännu bättre, att lacka tre spöklingor med en mjuk pensel i rätt belysning, är både tidsödande och jobbigt, man blir lite konstig i ögonen av att titta på en vävd klinga, jag lovar!

Spigottholkarna fick grafitspray och kom upp i ursprungsnivån och nu finns det det rätta avståndet mellan spödelarna igen och de klarar många års fiske igen.

Jag gav delarna små vita prickar, som dels visar exakt, hur det ska stämma ihop vid ihopsättningen av spödelarna, för att få det hela rakt. Samtidigt ser jag på antalet prickar, vilka spödelar som passar ihop.

Två lackade klingor och en olackat, det finns en stor skillnad mellan dessa och det blev vackert och bra.

Alla ringer stämmer överens och sitter rakt och rätt, precis som sig bör, mellan dessa tre spön, är det en skillnad på längden på 1 mm och det kan man inte klaga över eller hur?

Allt är originalt och jag ska inte ändra på det, jag vet att jag, för eller senare, måste byta den bakre neoprendelen på handtaget, men det blir ett likadant och en ny ändbutt i svart plast, precis som det ska vara.

Jag tycker det är kul med gamla grejer och fast dessa spön ser tjocka ut, med tanke på dagens spön, så är de faktiskt rätt så slimline, om man jämför dem med andra spön från tiden - 94 och framåt.

Spöna är väldigt lätta och har en inbyggd pondus, som ska kännas och det var nog det väldigt många av de engelska fiskarna, eftersträvade på den tiden.

Gamla kultspön ska enligt min mening inte ha nya High - tech rullar, så jag ska ha mina gamla Daiwa Emblem S5500T på dessa spön. Det faller liksom i tiden och denna kombination fiskade många med i England och dög det då, så duger det för mig nu och framöver.

Kanske dags att leta fram mina gamla Optonics och mina Monkey Climbers igen? Eller ska jag gå ett par steg tillbaka i tiden och ha mina gamla Mitchell 300 rullar, lägga ut mina riggar och frikoppla backspärren på rullen?

Jag undrar ibland hur många blåa knuckles, det fanns runt Wraysbury och andra berömda karpvatten på den tiden? Tänk dig själv situationen: "Mary" på 50 lb tog ditt bete och stack för fullt klockan 2 på natten, du vaknade och skulle ta en vev, som gick baklänges i 200 knyck.....smärta gör inte ont!