The Legend has landed!

Äntligen kom det berömda SMS från Bussgods, mina Daiwa Amorphous hade kommit och det blev fart på järnhästen, ner till Järnvägsstationen och slantarna byttes mot dessa legendariska spön.

Väl hemma, gick jag genom dem och slängde på en rulle och provpressade dem, så man inte gör något jobb i onödan och man kan väl lugnt säga, att de håller måttet med råge. 

12 fot 2 ,75 lb är ett understatement av stora mått, jag har känd på 3,5 lb spön som är mjukare, dock finns det drillningsegenskaper i klingan och det handlar om spön för grov karp.

Jag förstår numera mycket väl varför de blev så populära bland Wraysburyfiskarna och ingen av dem hade nog större besvär med att tämja allt som kom i deras väg i jakten på "Mary" Kastvikt upp till 4 oz, gör att de kastar enormt långt i de rätta händer.

Nu är de här och det finns lite att göra på dessa spön, som troligen tillverkades och byggdes under 1994 eller 1995.

Texten, handskriven av ytterligare en legend inom spöbyggnation. Tony Fordham har många spön under bältet och det är ett hantverk utan dess like.

Det bakre handtaget ska jag byta ut mot ett nytt och en liten fin rostfri ändbutt, med mina initialer ingraverade, kommer att ge ett snyggt och fint avslut på spöna.

Inga problem med ringarna, de sitter rakt och finishen är på topp, dock ska jag rengöra spöna och fylla i lite lack, innan spöna får en arbetskrävande hellackering.

Holkarna var tyvärr lite slitna, men det fixar jag med Carbonspray, som bygger upp dem igen och därefter slipas de och passformen blir som nytt.

Lite små lackskadar finns och det ska byggas upp i rätt nivå, innan hellackeringen sker. Det rör sig om en lackskada per spö och det är bra, med tanke på hur gamla dessa spön är.

Foamhandtaget bak på spöna ska bytas ut mot nya, här har spöet fått sig en törn och foamen har släppt från klingan och så kan jag inte ha det.

Spöna är exakt lika långa och det var bra, det händer faktiskt, att på tre spön, så kan det vara en skillnad upp till 5 mm, men här rör det sig om 1 mm och det märks inte.

Ringarna sitter exakt på samma ställen på alla tre spön, ett bra kännetecken på nogrannhet och precision av spöbyggaren. Ringarna är Fuji Aluminiumoxid i den gamla lite blåa färgen och ringningen går från 40 - 12 mm.

Nu är det bara att sätta igång med rengöring, lacka små repor och diverse mindre skavankr, rugga upp foamen, byta bakre foamen, montera en ny rostfri ändbutt och det stora arbetet med en hellackering.

Premiären med dem, kommer att ske med Shimanos gamla Sea Spin 4500 Baitrunners, som passar perfekt för dessa spön och man kan lugnt säga, att mer Old School än detta, får man leta efter. Hur spöna blir, när de är klara, det kommer vi att titta på senare under våren.