Så det kan bli....

Ända sedan den dagen, jag köpte mina 4 North Western Dyneema 13 fot 3 lb, så har jag retad mig på det fjärde av dem, ett misfoster till spö, jämfört med dem andra tre spöna. 

Tunnare klinga, för svag holk, tjockväggig klinga, som väger för mycket, ett HAPS - 20 rullfäste, billigt shit from Indonesia eller annat Afrikanskt land och sen var överdelen spräckt, så snyggt 2,5 cm.

Detta bullshit har stått i källaren väldigt länge och igår fick jag nog av bråtet och min tristess tog ut sin rätt och jag slaktade missfostret, mitt på blanka dagen och det skedde framför ögonen, på båda barnen!

Nu utför jag inga styckningar, utan att ha planerad det hela noga och jag visste vad, som skulle bli av det hela, nämligen ett fint och vackert håvskaft av den styva underdelen och av överdelen av spöet, skulle det bli ett litet kraftigt Bushwacker rod med en power, som inte liknar något annat stalkingspö på marknaden. Resten gick till färs, som vi säger i styckningsbranschen! 

The Big Butcher knife kom fram, likaså bågfilen, sandpapper, lack och pensel och sen dammsugaren förstås, kvinnan i mitt liv bytte skepnad, när hon såg platsen för slakten.

Men efter 300 varv med The Greatest Sucker of them all, så var det rent igen och hon lugnade ner sitt stora hjärta.

Håvskaftet blev väldigt bra med en mässinghylsa och standardgängan och självklart passade mitt spriderblock till 50 " håven perfekt.

Hela skaftet lackades en gång och det ska ha en lackning till för att få fram, det vackra lyster i den kevlarvävda klingan.

Här är klingan efter en lackning, jag ska ha detta skaft tillsammans med mina Amorphous spön och självklart ska det stå "Amorphous" på skaftet, innan sista lackeringen sker.

Jag sparade det bakre neoprenhandtaget och det ger ett bra grepp, om man eventuellt i framtiden för sträcka sig för att håva en karp.

Kanske ska jag montera ett cigarformad neoprenhandtag en bit upp på skaftet, så man har ett bra tvåhandsgrepp, vi får se hur det blir med detta.

Överdelen på spöet, var nästan exakt 6 ½ fot långt och jag hittade en handtagsdel med helkork och ett bra rullfäste och anpassade det hela.

Klingan tejpades upp och anpassades, så den passade i hantaget och allt limmades med Araldit och fick sen härda ihop.

Jag kollade testkurvan och fann att ca 1300 gram, går det åt för att böja klingan till en 90 graders vinkel och då är det väldigt nära, en testkurva på 3 lb!

Detta korta spö har 4 ringar och toppögla, allt i Fuji SIC, som klarar alla typer av linor, styvheten i detta spö gör det nog omöjligt, att använda braided lines.

Det blir lite väl bra och kan skada karpen i och med, att dessa spön använd i princip endast för fiske vid fötterna och en nylonlina tar emot första försöket från karpen, på ett bättre sätt.

Ändbutten i Aluminium hängde med i flytten, från ursprungs hantaget och till detta modifierade, det gav nog ett hyfsat bra avslut på spöet?

Hantaget är 45 cm långt, helkork och ett Amerikanskt ALPS rullfäste i polerad Aluminium, rullen sitter stadigt i dessa rullfästen, som har två låsskruvar.

Helst hade jag vilja haft ett Fuji NPS 18  Gun smoke, men man kan inte få allt här i världen på en lördag och detta duger gott för mig.

Grunden till det korta handtaget, är att man lätt kan parera karpens rörelser och bästa längd för dessa handtag, är samma längd som din underarm, räknad från att du håller om rullfästet och då ska ändbutten sitta under din armbåge.

Stalkingspöet blev anpassat till exakt 6 ½ fots längd och håvskaftet blev lite mer än 6 fot, man måste såga tills, man blir kvitt spigottholken, som går en bit ner i underdelen, därför blev skaftet kortare än spöet.

Rullen som ska pryda min nya skapelse till vårens fiske, blir troligen denna Shimano Aero GT 4010, som med sin fighting broms, har landad mig flera karpar, än jag orkar räkna. En gammal rulle som fortfarande har en hyfsat bra gång och bra broms.

JRC Connect SIC lina i 0,30 mm, ska som vanligt klara det mesta, som kommer fram till mina beten. Slynan och jag har använd denna lina under 3 års tid och ingen av oss har haft ett linbrott eller något annat trams i vårt stalkingfiske, under denna tidsperiod. En suverän lina med enorm styrka och nötningtålighet, Dave Lane tog fram den, vem annars?

Det är på dessa tighta platser, detta spö och rulle ska användas, det är här det kommer till sin rätt, med den korta längden, den stora styrkan i den odelade klingan och håvstångseffekten, som gör att du kan vända en karp i ytan och håva den, innan den hinner få upp farten.

Det är på dessa platser jag sitter på hinken, bakom lite nerstuckna grenar eller en bit kamouflagenät och väntar in fisken och när rätt fisk är under spötoppen, lägger jag ner betet framför den.

Den tar betet och jag krokar och pressar fisken direkt i håven, är man konsekvent i sin handling och har allt planerat, så går det vägen utan större problem.

Karpen hinner aldrig fatta vad som hände och de är fullständigt chockade, fenorna står rakt ut och de är lugna på matta länge, innan poletten ramlar ner och de börjar att röra på sig. Det har till och med hänt att man får hålla i fisken ett bra tag, innan den samlat sig och kan simma iväg för egen maskin!

Nu ska jag leta reda på en keeper - ring och linda fast den och sedan ska det lackas, så finishen blir på topp, ni kommer med all säkerhet att få se många karpar, som plockas med detta spö och jag ser fram emot att få testa spöet och dess egenskaper.