Low Water Level.

Det var en skön känsla att stoppa bilen full av grejer och ge sig till Rismåla göl, efter en vecka med jobb och sen renovering av huset på insidan.

Hur kan det vara en skön känsla, när jag gör detta varje veckoslut? Jag vet faktiskt inte det, men så kändes det och snart stod jag på parkeringen.

Efter en snabb koll av vattenståndet i gölen, sjönk mina förhoppningar rejält, från plattformen gick det inte att landa en karp, den skulle ha strandat utom räckhåll med håven!

Lite längre bort mot badplatsen, var det också kört med alla grenar och träd i vattnet och det var bara att inse fakta och styra kosan mot Bloms vik igen och hälsa på Satan.

Jag vet inte om han fanns med i bilden denna gång, men jag visste redan förra helgen, att här inne fanns inte mycket fisk, men jag hade inga bra val.

Linnéasjön fiskade inte bra för Staffan och Pär, som bara landade 3 fiskar efter en veckas mäskning med ungefär 8 - 9 kilo boilies mm. Jag kommer förövrigt med deras bilder senare i morgon.

16.00 var spöna ute och resterande saker restes snabbt, jag hade hittat mitt gamla Carp - Tec shelter och det var min boning över natten, nu var bara frågan om hur länge man skulle få vänta för att få en efterlängtad karp på mattan.

Jag har en liten fläck, som jag fiskar med högre spö och denna fläck fick en lätt spridning av Mistral I 40, men mitt krokbete, var en I 40 red med en liten pineappel pop up.

Mitt dragplåster för mitt krokbete var en liten bag med blandade pellets i storlekarna 2 - 14 mm utan någon form av dipp eller annat.

Min tanke var att se om karpen skulle backa och låta bli mitt lite udda bete bland den vanliga I 40 som låg utspridd, eller skulle den ta det?

Jag hade höga tankar och förväntningar om högre spö och jag har förut använd mig av detta lilla trix, att ha en annorlunda boilie bland andra, som krokbete.

De andra två spö fick samma spridning av I 40 och mina krokbeten var dessa snowmans med I 40 och pineappel.

Här tre nya riggar med Kamasan B 200 kroken, som hade lite väl shiney färg och det skulle snabbt ändras med en svart vattenfast tuschpenna.

Nermattade krokar, väldoftande beten och nu var det bara att montera ett par Tuna sticks och placera ut riggarna bland de utspridda boilies och väntan kunde börja.

Kvällen kom och gick, Pär kom ner en stund och jag trodde att nu bränner det snart iväg, som vanligt när han kommer, men inte, inte ett sniff - Satan var i viken, något var fel!

Jag vet att det inte är så värst mycket fisk i viken och jag misstänker starkt att de har gått på kräftdiät den senaste tiden, hela gölen kryllar av kräftor i 2 - 6 cm och då kan det vara svårt.

Pär stack hem vid 23.45 och jag lade mig på bedchairen och hamnade i någon dvala, jag hade ett pip vid 01.50 och det var på högerspöet.

Jag flinade lite och vände mig om till rätt sida och somnade om. 02.45 ylar det för fulla muggar och jag for ut som en skållat råtta!

White light betyder bara en sak, högerspöet var igång och så var jag. Fighten var en långdragen historia som höll på i över 10 minuter, hela tiden skulle fisken in i näckorna och så snart jag fick ut det på fritt vatten, så rusade den igen och igen mot grönskan.

Till slut gav den upp och med detta hookhold, kunde vi ha fortsatt tills morgonen, den hade aldrig släppt och jag kunde bara konstatera att I 40 red/pineappel, hade räddad mig än en gång från en blankning.

Efter den långa striden, var fisken helt slut. Längden var 74 cm och vikten var bara 6725 gram, karpen var en hanfisk och en av de tuffare fighters jag har varit med om i gölen.

Jag säckade den några minuter och satte upp kameran, jag ville ha lite bilder på vilddjuret och det lyckades ganska bra och jag är tacksam för att den inte fortsatte i samma takt som under drillningen.

Jag är nöjd med fisken och jag är nöjd med passet. Det blev tyvärr bara denna fisk och det var värd att vänta 11 timmar och få uppleva denna fight, jag lovar!

Jag har landat denna fisk på Doggy tidigt i våras och enligt mina anteckningar, så har den ökat drygt 1300 gram sedan dess och det är väldigt roligt.

Efter fisken, for jag ut spöet igen och sprider ut 15 boilies i området och lägger jag mig igen. Jag vaknar upp vid 6 - tiden, till en väldig grå och blytung morgon och jag fattar inte, att det inte har hänt något.

Det kommer lite regndroppar, men inte nog för att blöta ner allt man äger och har och sen spricker det upp igen. Jag spanar efter fisk i rörelse, men ser inget och tankarna går till en stadig frukost.

 Kaffet är påsatt och på sängen ligger det 4 goda ostfrallor med bacon och någon viltost, jag sitter och tittar på Skräddarna som far runt mellan mina linor och undrar vart de tar vägen under natten och även varför inte fiskar tar dessa små snabba skridskoåkare.

Mina tankar rivs isär av en Häger, som landar 20 meter bort till höger och det skriket den utbringer, när den upptäcker att det sitter en Dansk i viken - Fan vilket läte dessa vadarfåglar har!

Jag är orolig för det låga vattenståndet och om det inte snart fylls på, så är vår höstträff i farozonen och även allt annat karpfiske. Jag hoppas på stora regnmängder nu, så vi får upp nivån igen, det är svårt att håva fisk som det ser ut just nu.

Till och med Mossekärringen, som Bengt brukar öva ställningar med, ligger snart helt fri över vattnet! Bengt! Vart fan har han tagit vägen, inte ens hans övervakare svarar i telefonen längre, har de rymt eller vad är det frågan om? Mitt i bilden ses ingångshållet, skärp dig Bengt, kom hem, börja fiska, skaffa dig ett liv!