Tar lite mer bilder från gamla dagar, tagna under en tid, var man hade hamnat i karpträskets värld, men man jagade ändå andra arter under flera år.
Numera är det endast Karp och Gräskarp, samt Gädda och lite Abborre och Regnbåge från isen, men mest som ett roligt tidsfördriv i väntan på öppna vatten.
Linnéasjön gamla badplats, två spön med HP - bullar, som de första hemmarullade boilies hette i Sverige, men det funkade faktiskt bra, hade karparna något val på den tiden?4 napp på flötet och jag missade denna Sutare lika många gånger i Sågdammen i Orrefors. Men en halv sjunkande och en halv pop - up boilies, som fiskade på en confidence - rigg (120 cm mjuk braid) innan den blockerades av ett 2 oz päronbly och den var min.
Min sista Sik kom från Oknö, betet var, som alltid ett knippe små lövmaskar. Nu för tiden är det bara mindre Sikar, som fångas, men för i tiden satt vi här eller i Kalmar hamn och tog Sik upp till 3,5 kilo.
Kölbydammen, tidig morgon på stubben, 3 meter ut låg flötet och precis på bottnen låg det lite gula RM 30 Cream boilies från Kevin Maddocks, det funkade bra, men det stora Sutare gick ute i dammen mot växtligheten vid ön.
Emåns Färnor fick också mina besök ibland, mest fiskade jag vid Järnforsen, Kvillsfors och serpentinsträckan vid Målilla, vad dessa väger är irrelevant, men min största Färna ligger på 2745 gram och den togs vid Hollsbybrunn på en stor brödbit och bottenmete, en regnig novemberdag.
Stor Braxenhane från Svarte göl. Den fångades först i Linnéasjön av mig med vikten 3,150 kilo och den flyttades till Svarte göl av Erik och den av oss, som sen först fångade den, blev den andra skyldig en 50 - lapp.
9 år senare kunde jag ringa Erik och meddela att han var skyldig mig 50 - lappen, han fattade ingenting, men efter lite uppfriskning av hans minne, så klarnade det för honom och nu vägde den 5,3 kilo och den kördes tillbaka till Linnéasjön.
Läckebyån och flera av våra ost kuståar hyste till och från ganska stora Mörtar. Blomkvist tog bland annat en på 1020 gram, själv hamnade jag på 975 gram och medelvikten var ganska hög och man hade aldrig några problem med fina beten för gäddfisket.
Här är den sista fjällkarpen av den gamla stammen, dessa karpar rymde från Svarte göl, var en gubbe hade dem i mindre dammar. Ett enormt skyfall 1956, såg till att alla karpar kom ut i Svarte göl och sedan mera tog de Bolanders bäck ner till Linnéasjön.
En del fångades på bröd av en snubbe vid namn Snorjack, som sålde dessa fiskar till Stora Hotellet i Nybro, som tur var avled denna gubbe och karpen fick frid, tills jag dök upp 1982, var jag tog min första karp.
Det finns en del fiskar kvar, som måste vara avkommor från den gamla stammen, man ser det lite på formerna och man känner det lite också i fighterna dessa slimmade karpar kan ge.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.