Variation är mitt svar!

Nu funkar burken rätt igen och jag är tillbaka igen på bloggarna. Efter mitt senaste inlägg fick jag lite frågor kring mina fångster av Jaffa och dessa frågor var följande: Är fisken helt dum i huvudet? På vilket sätt och hur fångade du henne 5 gånger på så kort tid Luis? Och sista frågan var: Är hon kvar eller i Linnéasjön?

Jag ska ge er svar, men häng mig inte om det skulle bli fel kring beten som jag använde vid och under dessa fångster. Jag fiskar mycket och blandar beten titt som tätt, allt efter situ och fiskens beteende ... lite som sig bör.

Jag börjar med första frågan! Dum i huvudet är hon definitivt inte, snarare tvärtom enligt min mening. Hon är naiv, väldigt naiv ibland och hon älskar att äta Doggy hundfoder. Hon visar sig oftare från den smarta sidan och undviker mitt krokbete och det är här mitt agerande, min erfarenhet och mitt kunnande om karp, kommer i i spelet.

Ibland har jag tänkt tanken att hon är så pass smart att hon låter sig fångas, hon vet jo efter alla gånger hon har sett mattan att hon får sin frihet igen och det sker mätt och belåten, kan det vara så?

Stor fake biscuit med två vita fake maggots.

Första gången hon var framme missade jag henne tre gånger samma dag! Ivrig för att flytta henne och kanske lite ringrostighet gjorde sitt till att jag inte fick henne, men en blodad tand blev det av det hela.

Första gången jag fick henne var utanför ett nerblåst träd och hon tog mitt bete utan någon tvekan och en ganska tuff fight uppstod bland grenar mm. Jag tror betet var det visade på bilden ovan.

2 små mjuka mini Dog Biscuits.

Andra gången var det dessa avbildade beten, fast den översta var i färgen gul för dels att synas bättre och dels för att väcka upp lite nyfikenhet. Senare samma dag landade jag henne igen till min stora förvåning och då var betet en singel stor Dog Biscuit.

Ett par hundrade meter mellan fångstplatserna och det visar både naivitet, kärleken till Doggy hundfoder, men hon vägrade att ta dem 2 små mjuka beten en gång till, så alltså tänker hon efter lite innan hon gör bort sig. Jag insåg detta snabbt och bytte bete och efter ett par varv i området tog en stor fakedoggy och hon var min för tredje gången.

En stor gul Tiger nut imitation har gett bra med fisk.

Fjärde gången vi syntes, var hon lite på den försiktiga sidan, hon gick ihop med en del mindre fiskar och dessa skyggade för allt, hypernervösa var dem och jag insåg att det skulle bli tufft att överhuvudtaget landa något.

Jag fick fiskarna in under överhängande träd och lade linan över dem yttersta grenarna, men det ville sig inte, lite senare kom de ut på öppet vatten och Jaffa plogade fram och tog för sig och jag tänkte att nu hade jag min chans.

Så blev det inte, antingen var en mindre framme och skrämdes eller så stannade hon i sista sekund och vände bort och då kom Blompinnen fram. Det skulle visa sig vara rätt drag från min sida och hon var min än en gång.

Lagom avstånd mellan blom/grillpinne till betet är ca 3 cm.

Karpen har bra syn och kan urskilja en lina, tro inget annat! Men jag tror att pinnen symboliserar ett naturligt ämne, typ ett vasstrå eller en bit från en gren, saker dem ser dagligen.

Jag har märkt under mina år vid vattnen att just det nämnda avståndet, gör att dels kan fisken inte urskilja själva linan i samband med pinnen och 3 cm ger tillräckligt med rörelse och möjlighet för fisken att ta betet utan att den vidrör pinnen.

En hemmagjord surfacebug i gul och brun färg fungerar väldigt bra.

Femte gången vi träffas är igen över en stor fake doggy, en gammal sådan som hade legat i dipp i flera år. En test i vattenkanten visade mig att betet låg väldigt lågt och lite flytande hjälp var ett måste för att jag skulle kunna se betet.

Jag klippte till en lite strimma av Enterprise Tackles Bread imitations och det hela såg bra ut och jag kollade hennes små rundor och vart hon tog flest beten och ett par kast senare hamnade allt rätt och en mindre fjällkarp var nära att ta mitt bete, så jag drog undan det.

Den lilla karpen rykte till och jag såg att Jaffa var nära och rörelsen i mitt bete lockade henne till ett om än försiktigt napp och efter en fin strid sågs vi för femte gången. Så där har ni svaret på hur det gick till, men som sagt häng mig inte om jag har missat något, man börjar närma sig 60 och ibland sviker minnet en.

Running rigg med en fake tiger nut.

Det har funnits dagar var fisken har varit helt otroliga i sitt sätt att vara försiktiga och hur dem snabbt som ögat tar och spottar ett bete. Mycket fisk i rörelse och du får inget på mattan, känner ni igen er?

Min lösning blev följande: Jag mäter ett ungefär vattendjup och gör en nylontafs 5 cm kortare än vattendjupet. Kroken är en Choddy i size 8 och ett lekande size 8, 2 beads ser till att eventuellt trassel minskas och det hela glider på en running ring med ett 30 grams bly.

Jag kastar för långt och vevar tacklet på plats och fiskar antingen med slak lina och tittar på linan var den skär vattenytan och krokar på minsta dragning i linan. Du kan använda samma rigg med ett larm och en ganska tight spole eller baitrunner, det funkar det också.

Stalkingplace.

Den 2 september fick jag Jaffa 2 gånger samma dag, första gången var inne i en vik och flera timmar senare hittade jag henne innen bland en massa nerblåsta träd och jag trodde det var en annan större karp och lyckades flytta fisken till en mera human plats ... den på bilden ovan!

Lite för mycket grenar för en 10 fotare och ett liten 6 fots spö kom fram, egentligen gjord för fiske med olika Shadjigger, men det fick duga. Rullen var inte det bästa heller, en Shimano Hyperloop 2500 med en 0,12 mm braid!

Jag var tveksam till detta, men planerade det hela och tänkte, går det åt skogen, så går fiken bara med en krok och jag skred till verket. Fisken kom fram och jag lade betet rakt framför den utan att lina vidrörde vattnet och efter en fight jag sent ska glömma. så andades jag lättad ut samtidigt som jag garvade .... andra gången samma dag, hon måste älska mig lika mycket som hon älskar Doggy.

Fakebread, ett bra alternativ.

Det gäller hela tiden att hänga med vad som händer, byt beten, var inte rädd för att fisken ser din lina, det handlar oftast om från vilket håll fisken kommer.

Göm din lina om du kan och har möjlighet, läs av fiskens beteende innan du lägger ut ditt bete, minska krok och betesstorleken, ändra färger på betet, prova doftmedel, sitt stilla med små rörelser, använd huvudet, ge inte upp och framför allt njut!

Danger på stora avstånd!

En Bolt Machine kan vända en dålig dag till en bra dag! Går fisken långt från land eller på ställen som du inte når med frilinafiske, så är dessa hjälpmedel perfekta under din jakt på karpen.

Justera tafsen, allt från 2 meter och ner till 60 cm, för eller senare hittar du rätt,. Vissa dagar får du själv kroka fisken, andra dagar krokar dem sig själva mot Bolt Machinens tyngd.

För att mäska på längre håll rekommenderar jag dig att använda en Spod, men det går även att göra meshbags med floaters som du hänger på kroken eller skjuter ut med din katapult.

En av dammens överraskningar.

Som jag skrev i mitt förra inlägg, så finns det en del fiskar som jag vill landa, dels är det Koikarpar i flera färgvarianter och en del större karpar som jag har sett och sen dessa fjällisar, som är så otroligt snabba på att spotta ett ytbete.

Både dessa fiskar har tagits på den nämnda glidande riggen med en fake tiger nuts och jag säger bara håll i grejorna mina vänner! Herre min je, vart får dem kraften ifrån? Jag hoppas mina svar duger och jag vill passa på att önska alla skitfiske! Ut och fiska på ytan, än är det nog minst en månad kvar för att utöva detta otroliga fiske.