I dag gick det spikrakt åt helvete!

Jag hade det på känn redan när jag satte mig i bilen, jag äger denna förmåga att i förskott veta när jag blankar, flera av mina vänner vet det!
Jag velade mellan att åka och mäska min lilla buske och sedan fega lite i Rismåla göl, men väl framme vid busken var mina beten från igår borta och ett kanske kom smygande på hjärnbalken. Jag stannade och efter ett par timmar kom den satans känsla tillbaka och det stämde än en gång - One big blank! Jag provade med att sprida lite boilies runt ett större område, detta för att det gick inte att prickskjuta med någon större precision i den hårda vinden som också var svinkall. Jag hade i dag samma kläder som när jag isfiskar och det kändes lite sådär!

Inte ens min gamla mascot The Pink Idiot var till någon hjälp, han har blivit lite sämre efter han tappade ena örat i Stråken för två år sedan under en åsknatt jag väldigt sent ska glömma. Jag ser även att det börjar bli dags för en dusch efter 10 år på Quattro poden!

Jag provade med en chod - rigg på ett spö bland dem spridda boilies - noll respons! Sen åkte Zig - riggen ut och det var samma visa, det var bara att inse fakta.

Röda Strawberry cream med en liten vit hairstopcorn på toppen? - Nej Luis, vi vill inte ha dina beten i dag, åk hem och kom igen en annan dag! Jag kunde nästan höra karparna skratta och tissla och tassla med varann.

Sista försöket blev en Pineappel/ N-butyric kombi, men det var gonatt och jag drog mig hem vid 18.30 slagen efter 13 timmars fiske i hårda byiga vindar, mitt face ser och känns som en Valnöt. - Tack karparna för er vilja att hugga, snart är jag tillbaka och ..............................!!!!