En glimt tillbaka i tiden!

Man tittar på bilder och inser ganska snabbt, att man har en del att kommer tillbaka till under nya året. Mina planer för nya året har varit smidda länge, men jag har en del att ta igen och det blir dem gångerna, var jag av någon anledning, inte kan ta mig ut på några längre resor eller sittninger, jag kommer till detta längre fram.

Men först av allt, ska jag ta lite kring saltet, som jag under gårdagen fick en otrolig mängd mejl kring. Jag kan inte besvara alla frågor här, men jag ska ge dig mina egna erfarenheter och jag ska försöka att besvara så många av mejlen som möjligt.

Salta dina boilies!

Salt (NaCl) som vi använder i vår matlagning, är för oss människor en smaksförstarkare och dem innehåller NaCl till 99,9 %, 5 mg Jod (Kl) per 100 gram och sen lite klumpförebyggande medel som typ E535/536. Det finns salt med och utan Jod och det är bara för dig att välja vilket du vill använda, jag har inte märkt någon skillnad.
Efter en lång period av stillastående slöande och minimalt intag av föda, behöver karpen mineraler och det är här saltet kommer in i spelet och dem frossar över detta, så länge det finns på platsen. Jag har testad att lägga ut små högar av salt på strandnära platser och man ser hur karpen, har varit framme och skrapat rent i bottnen och på stenar.
Hur mycket salt en karp klarar av vet jag inte, men det märker den nog av själv. Jag använder saltet på följande sätt: Jag tar mina krokbeten (boilies) och ger dem en dusch med vatten och låter dem torka till lite eller så torkar jag av dem med en handduk. Därefter lägger jag dessa boilies i en hink, som är full av salt och här får dem ligga i upp till flera månader, innan jag ska använda dem.
Dessa boilies blir salta och väldigt hårda och du kan få förborra dem med en boilieborr, innan du kan få dem på hair - riggen. Begäret efter salt, gör att karpen tar dessa beten utan tveksamheter och deras hårdhet, gör att karpen snabbt för dem bak till svalgtänderna och du får väldigt bra hookholds. Jag spoddar ut 2 paket med havssalt ett par dagar innan fisket och en liten spodd med salt över varje spö, när jag börjar mitt fiske och det räcker gott till hela helgen.
Förutom att karparna älskar saltet, så hjälper det dig även genom, att bottnen blir renare med tiden. Karparna river upp eventuellt gräs och växtligheten i våra sjöar tycker inte om saltet och det dör sakteligen med tiden. So get on the salt, det är billigt och det finns enormt många fördelar.

Salty Common!

Jag har även märkt att saltet håller en del oönskade arter borta, som typ Braxen och det har en betydande roll i större sjöar, var du båtar ut dina beten. Vi provade detta med salt första gången i en liten del (400 hektar) av Stråken, braxarna försvann efter en stund och kom inte tillbaka under hela helgen, ändå brassade vi på med ganska mycket partiklar och ända runnet kom från denna fjällis och sen var det bara att fortsätta med att salta mina hemmavatten och det har gått över förväntan.
Karparna kommer, bottnen blir renare och skitfisken försvinner, vad mera kan vi begära? Salt fungera året runt och jag tycker verkligen att du ska prova det, börja med det på ett spö, så ska du uppleva skillnaden!

Springtime! Get the salt out!

Saltet ligger ute som en matta och efter en timme, kom den första av 4 landade karpar under en tidig vårdag, var solen gassade från en klarblå himmel. Två spön räckte gott under detta dagspass och under natten kom frosten och lade en tunn ishinna i viken.
Ett par running - riggs var allt, som behövdes och ett par lätta hangers. Det blev flera roliga fighter på 2 lb´s spöna i det grunda vattnet och allt, jag använda denna dag, var 200 gram salt och kanske 30 - 40 saltade boilies i 14 mm storlek.

Rismåla in Blue!

Det finns inget bättre än att stiga ur bilen en tidig morgon, beväpnad med en hink Doggy, en håv och en liten 10 fotare. Alla smågrejor har man i fickorna, man går ner, sätter sig på hinken och tar sig en kopp kaffe och insuper samtidigt den friska morgonluften. Dimmslöjorna avslörar näckroskanten och sakta glider blicken över ytan efter synlig fisk, men dem är inte uppe än, men inne bland bladen, är det full aktivitet och snart ska stillheten brytas.
Efter kaffet och lite planering av dagen, smyger man så gott det går på spångens knirkande bräder, bort till höger och man lägger ut ett par näver med små Doggy från hinken mellan två mindre buskage.
Sen smyger man tillbaka och går till vänster bort till en annan buske, här kommer solen att lägga sina värmande strålar först och här står det alltid karp. På vägen dit kollar man det kullvälta trädet, som rasade under ett Fish - in, man stannar till för att kolla om någon är hemma här. Det finns ingen hemma här ännu, dem är ute vid busken, var solen träffar vattenytan först.
Väl vid busken, läggs det ut lite Doggy och man sätter sig och sätter ihop håven och monterar sitt bete, efter en kopp, hör man första sörplandet och det börjar bli dags att ta dagens första. Jag resar mig försiktigt och ser att dem är två, en fjällis runt 5 och en mindre spegel har tagit upp kampen om att suga i sig flesta Doggy och det passar mig bra.
Jag flyttar dem lite, geom att lägga lite Doggybitar längre bort längs kanten och när båda är där, kryper jag sakta fram och kommer i rätt läge. 10 små Doggys läggs rakt ner framför mig och dem kommer tillbaka, Rasmussen kan nu välja vilken av dem, som han ska ta och jag väljer fjällkarpen, som naivt går rakt fram till mitt bete och suger in det!
Lite blöt blev jag och fick ta av mig glasögonen för att kunna drilla, det gick hårt och tufft till och den var min, efter ett par bilder sattes den ut och jag satte mig och rökte en segerfimp. Jag hörde en bildörr slå igen och snart kom Stefan Foussianis ångrande längs kanten, han såg inte mig i motljuset och i mina camoukläder och han blev lite chockad över att jag bara satt där i grönskan. Han skulle fiska Regnbåge och stack ut på udden, jag kollade under busken, men såg inga karpar, dem stod nog ute i bland bladen och funderade över vad som hände och vart deras kompis tog vägen.
Att det inte fanns några fiskar under busken gjorde inget, jag hade redan för 10 minuter sedan sett ringerna från buskarna på andra sidan viken och det var bara att ta sig ditt och prova lyckan där. Spångens knakande störde dem lite och det tog nog 30 minuter innan, den första kom in och började äta av det jag nu hade lagt ut på ytan, jag satt på hinken så nära vattenkanten det bara gick och gömde mitt bleka ansikte, dem kom närmre!
Jag hade nu tre fiskar eller kanske fyra gående och garden var helt nere på dem alla, skuggan från träden gjorde att jag inte kunde urskilja storleken på fiskarna och jag chansade. Den första som var framme, märkte min lina och backade undan 4 cm från betet och jag hängde upp linan i en grästuva. Nu gick det bättre och denna karp var fullständig galen och for runt som en skållad råtta i ytan på tight lina.
Stefan skrek, jag kommer och hjälper dig och när han kom fram, var det hela över och i slingen låg det en fin radkarp på 7,2 kilo. Stefan hjälpte med med lite bilder och jag tackade varefter vi skilldes åt. Detta är Rismåla i ett nötskal, stalkingfisket är superbt, om man sköter sina kort rätt och man hittar alltid karpen under en runda runt gölen. Hur mycket fiske, det blir däruppe i år vet jag inte, men lite av denna vara, ska det definitivt bli för min del.

Home sweet Home!

Jag har i ärlighetens namn inte fiskat särskild mycket i Linnéasjön, annat än lite stalkingfiske, sedan Nybro Kommun skövlade bort hela östra kantens vass, buska och träd. Man släppte loss ett gäng ungdomar, som mild sagt gick besärkagång med sina verktyg och jag fick en chock, när jag fick se denna förödelse. Nu har det gått snart tre år och det börja nog bli dags för att sätta sig på "Hemmet" igen, precis som på gamla dagar. Jag kan platsen som min egen bakficka och jag har så ofantligt många roliga minnen från denna plats och det har blivit en anseenlig mängd fisk där genom årens lopp.

Nu, var det ser lite mer normalt ut därnere, så ska jag nog starta jakten på sjöns karpar och gräskarpar igen, jag har föjd utveckligen lite i smyg och det börjar komma lite större fiskar med jämna mellanrum och jag har den berömda trion att boxas med också, så Halftail, Jaffa och en större spegel utan namn, ska nog passa sig. Utöver dessa, så finns det ett gäng gräskarp som nu borde ligga mellan 11 - ? kilo, jag såg en för 5 år sedan och den gick inte av för hackor precis och den tar jag mer än gärna på ett par Tiger nuts eller varför inte på en färsk brödbit. Nu glömde jag den fjällkarp, som går ihop med Halftail, den skulle sitta fint den med, men den verkar vara hypernervös, dem gångerna jag har sett dessa ihop.

Atmosfären runt sjön är nog den samma enligt dem som fiskar där, det kommer en och annan dum fråga och en och annan fylla passerar revy, detta ger jag blanka fan i och mitt största problem är fågellivet i sjön, men det lösas genom att mäska under mörkrets timmar. Sen blir det intressant, om man får ha sin mäskade plats i frid, är det inte fåglar som stör en, så kan det vara andra fiskare, något som man antingen får leva med eller reda ut på plats.

Badgäster, campister, turister, skolavslutningar, fester och nattbadare, kan också ställa till det därnere, så livet vid Linnéa är inte det lättaste och ibland undrar man över, hur fan man har överhuvudtagit lyckats. Men jag har bara 600 meter dit och jo mera man är där, jo större är chansen för att det ska klaffa till ens fördel.