A Winter tale.....del 2.

Väl framme, var det nu bara att knuta på mina feedertackel och får ut dem bland karparna och det gick bra. Det var nu betydligt kallare och jag började misstänka att det skulle frysa på under natten, så pass att jag kanske skulle få avbryta mitt fiske tidigare än beräknad.
Min gode fru hade handlat lite gott till mig och man satt nu här och smaskade i sig en räkbaguette, stilheten en senhöstkväll slår det mesta, inga bilar hördes, bara en skön tystnad, som jag hoppades skulle brytas av ett ilsket skrikande larm, livet lekte!Exakt samma väderfronter som kvällen innan och jag funderade om fisket skulle bli likadant som kvällen och natten innan. Kylan skulle nog göra sitt till att dämpa aktiviteten och så blev det. Ingen fisk visade sig på ytan och det var tyst i larmen, jag beslöt mig för att flytta in ett spö på grundare vatten och riggen landade, nära nog där, var jag tidigare hade fått några karpar och med det, gick jag och lade mig för natten.
Jag vaknade vid 2 - tiden på natten av ett pip och passade på att slå ett sträck i buskarna, på andra sidan av viken hörde jag Kattuglan hoa, men jag svarade den aldrig. Jag hade en batalj med den året innan och det slutade med att den anföll mig. Jag blev av med min Chubmössa för ett tag, jag hittade den 15 meter bort hängandes i vassen. En sådan episod kan jag vara utan! Jag lade mig igen och vaknade inte förrän klockan 7 på morgonen, jag blir alltid lite ställd, när man får sova ut under ett karpfiske, det är jag inte van vid.

Första blicken ut över viken besannade mina farhågar kring isläget och jag var tvungen att kolla hur tjock isen var. Det var lugnt ett tag till, den gick att bryta om nu i fall att jag skulle få en påhälsning från någon köldstel karp.

Detta skete mitt i min frukost, det var på spöet som låg inne på det grunda partiet och ni ska veta, att det var inte lätt att med en hand, försöka att få bort isen med en genomfryst håv, som var som en stor platta.

Men jag fick ordning på det hela och till slut gick karpen i håven och min glädje var stor, men samtidigt fanns det lite som gnagade i psyket - Var detta årets sista karp?

Min snowman satt en bra bit inne i karpens mun och jag fick ta till peangen för att få loss kroken, jag fick ner karpen i en säck och den fick lugna sig en stund i kanten. Under tiden skrev jag dessa ord på Sheltret tak och letade fram min kamerautrustning. Jag värmde händerna över min kittel och fick ordning på kamera och stativet.

Hinken med vatten hade 15 mm is och jag fick försiktigt sticka hål med en banksticks och sedan lossna locket, mina fingrar var stela och man är på något sätt, inte van vid kylan i början, det är en helt annan sak under isfiket efter gädda, var man har fått in vanan.

Karpen var en fin och vacker maghonybrun spegel som drog ner vågen till 6,2 kilo och that made my session and day! Bilderna blev bra och karpen fick sin efterlängtade frihet, var detta mån årets sista karp för 2008?

Nej, jag skulle få en chans till och den tog jag, platsen var den samma och jag lyckades med två mindre fjällkarpar och sen var det över. Det var helgen efter och jag använda samma metod för att överlista dessa två fiskar.

Efter spegelkarpen var det på hög tid att få in spöna, isen bredde ut sig i snabb takt under morgonen och jag hade en del problem med alla frysna grejor, som skulle packas ihop innan hemfärden.

Jag älskar detta fiske och visst finns det ibland stunder, var man sitter i sin ensamhet och fundera vad man håller på med, men min säsong är bara för kort och jag förlänger den så länge jag kan.

Det må vara kallt, rått och fuktigt, men med dem rätta grejorna och rätt inställning, så kommer man väldigt långt. Jag vill för allt i världen inte missa detta genom att sitta hemma i värmen och bara glo på en låda, var någon talar om hur illa det är ställd i världen. Jag sitter hellre ute vid spöna och har en trevligt stund och ibland händer det jo lite.