Nja, riktigt så var det inte, men jo lite var det så ändå! Jag hade hans designade Sportex XHM 13 fot 3 lb med mig och det var inte det sämsta man kan vara med om. Jag hade mer än gärna haft haft denna man ( Sir Pete) bredvid mig också, en karpfiskare, som jag verkligen ser upp till. Det fick räcka med spöna och det var en fin känsla att pressa dessa i botten och se vad dem gick för, de kastade längre än långt och drillade fisk som bara ett Sportexspö kan. Fisket var mildt sagt trögt, men det berodde på flera faktorer, dels så hängde det en vacker fullmåne på himlen varje natt och vinden var helt fel också och definitivt inte tivår fördel.
Tidiga morgonar var occh är något för sig, med en kop rykande kaffe i handen och det gav väl "lite plåster på såren" hos Björknabjörne och mig. Vi provade det mesta och det var bara att konstatera två saker, vi hade ingen fisk på platsen, annat än enstaka mört och Björknor, som så fint fastnade efter en del puffande på våra beten. Vi kunde även konstatera att det tidigare fisket, inte skulle bli det samma med de förhållanden som råde, fel vind och månemannens stora bleka fejs, ibland tyckte jag att han skrattade åt oss i natten.
Lite test av nygamla Sportexspön och Gardners Hydro Tufflina, som passade bra ihop för långa kast. Vi testade ett par nya dippar mm och lite nya beten i hopp om att någon karp skulle låta sig luras, men icke sa Nicke, det gick inte dem första 38 timmarna. Men det kom lite sydlig vind och jag spoddade och en liten fjällkarp fick upp spåret och den kom längst ut på mitt vänsterspö och man trodde att nu kan det roliga börja... No way, det var kört!
Så här såg det ut och man kan undra om mannen i månen ville säga något med denna bild? Allt vi kunde göra, var att vänta på sydostlig eller ostlig vind och den kom sista natten. Björn tappade tyvärr en fisk på sina landnära spön vid 23 - tiden och vi trodde att nu...men det skulle dröja till 03.00, var jag revs ur min dvala (först hörde jag Björns röst och sen kom Mag - runnerens distinkta high pitched sound in my ears) Allt gick bra och vädret var nu ostlig vind med dimma och små regn. - Nu måste dem komma igång, månen är borta bakom molnen sa jag till Björn och efter ett par foto och ny bag och beten, blev det snabbt bingen igen, för lite sömn och en skärpning från min sida...Jag sov lite väl hårt, men det gör man efter två hela dygn i vaket tillstånd...I´m getting older!
Vår mäsk, en lös blandning med mycket doft hade spridit budskapet både utåt, i sidled längs med sjön och nu var de här för gott. Mäskningen med spoddspöet varje förmiddag och kväll hade gjord sin verkan igen och nu var det väl bara en tidsfråga, om när nästa besökare skulle hälsa på. Det besöket kom vid 04.30 och denna gång, var jag till och med snabbare är Björn, en man i sin bästa ålder, en tidsaspekt som jag lämnade för ungefär 20 - 25 år sen, men än kan gubben och snart kunde vi ta lite bilder på nattens andra karp och jag trodde att vi skulle få uppleva ett riktigt bra morgonfiske.
Vad som hände därute vet jag inte, men lika säkert som amen i kyrkan, lika säker är jag på att dessa två karpar, samt den lilla fjällisen, var de ända vi fick in på min spoddade plats och jag hann att få fram till mina krokbeten, genom en speciell dipp och med dippade bags. Riggarna var perfekta, alla satt i underkäken, spöna fungerade enormt bra och jag ska här passa på att tacka Staffan, för en mycket bra deal. Linan var enormt bra, fast det fanns snags mellan mig min spoddade plats och endast ett tackel försvann genom ett vasst föremål. Jag ska inte glömma mitt enimenta sällskap under detta fiske, superintresanta saker diskuterades, lite planer för framtiden och jag tror att Björn, även denna gång lärde sig lite nytt. Detta fiske var ett testfiske, men mitt fiske i sjön, bör inte vara slut än och jag ska göra en förfrågan om att få 4-5 dagar på en annan plats i sjön under september - oktober. Då blir det fiske på djupare vatten och på ännu längre avstånd, med båt, om det behövs.....I´ll be back!
Tidiga morgonar var occh är något för sig, med en kop rykande kaffe i handen och det gav väl "lite plåster på såren" hos Björknabjörne och mig. Vi provade det mesta och det var bara att konstatera två saker, vi hade ingen fisk på platsen, annat än enstaka mört och Björknor, som så fint fastnade efter en del puffande på våra beten. Vi kunde även konstatera att det tidigare fisket, inte skulle bli det samma med de förhållanden som råde, fel vind och månemannens stora bleka fejs, ibland tyckte jag att han skrattade åt oss i natten.
Lite test av nygamla Sportexspön och Gardners Hydro Tufflina, som passade bra ihop för långa kast. Vi testade ett par nya dippar mm och lite nya beten i hopp om att någon karp skulle låta sig luras, men icke sa Nicke, det gick inte dem första 38 timmarna. Men det kom lite sydlig vind och jag spoddade och en liten fjällkarp fick upp spåret och den kom längst ut på mitt vänsterspö och man trodde att nu kan det roliga börja... No way, det var kört!
Så här såg det ut och man kan undra om mannen i månen ville säga något med denna bild? Allt vi kunde göra, var att vänta på sydostlig eller ostlig vind och den kom sista natten. Björn tappade tyvärr en fisk på sina landnära spön vid 23 - tiden och vi trodde att nu...men det skulle dröja till 03.00, var jag revs ur min dvala (först hörde jag Björns röst och sen kom Mag - runnerens distinkta high pitched sound in my ears) Allt gick bra och vädret var nu ostlig vind med dimma och små regn. - Nu måste dem komma igång, månen är borta bakom molnen sa jag till Björn och efter ett par foto och ny bag och beten, blev det snabbt bingen igen, för lite sömn och en skärpning från min sida...Jag sov lite väl hårt, men det gör man efter två hela dygn i vaket tillstånd...I´m getting older!
Vår mäsk, en lös blandning med mycket doft hade spridit budskapet både utåt, i sidled längs med sjön och nu var de här för gott. Mäskningen med spoddspöet varje förmiddag och kväll hade gjord sin verkan igen och nu var det väl bara en tidsfråga, om när nästa besökare skulle hälsa på. Det besöket kom vid 04.30 och denna gång, var jag till och med snabbare är Björn, en man i sin bästa ålder, en tidsaspekt som jag lämnade för ungefär 20 - 25 år sen, men än kan gubben och snart kunde vi ta lite bilder på nattens andra karp och jag trodde att vi skulle få uppleva ett riktigt bra morgonfiske.
Vad som hände därute vet jag inte, men lika säkert som amen i kyrkan, lika säker är jag på att dessa två karpar, samt den lilla fjällisen, var de ända vi fick in på min spoddade plats och jag hann att få fram till mina krokbeten, genom en speciell dipp och med dippade bags. Riggarna var perfekta, alla satt i underkäken, spöna fungerade enormt bra och jag ska här passa på att tacka Staffan, för en mycket bra deal. Linan var enormt bra, fast det fanns snags mellan mig min spoddade plats och endast ett tackel försvann genom ett vasst föremål. Jag ska inte glömma mitt enimenta sällskap under detta fiske, superintresanta saker diskuterades, lite planer för framtiden och jag tror att Björn, även denna gång lärde sig lite nytt. Detta fiske var ett testfiske, men mitt fiske i sjön, bör inte vara slut än och jag ska göra en förfrågan om att få 4-5 dagar på en annan plats i sjön under september - oktober. Då blir det fiske på djupare vatten och på ännu längre avstånd, med båt, om det behövs.....I´ll be back!
.jpg)
.JPG)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.