Kvintett på Mistral I 40 dippade Doggy.

Efter senaste fisken, var hämnaren tillbaka igår, fast besluten på att det skulle upp fisk, fisk blev det och hela 5 stycken, men så enkelt, var det inte som det låter.

Man fick ta till en del knep för att dels få upp fisken och dels att få fram dem till mina fötter. Det höga vattenståndet var bra, det ger lite mera djup under buskarna och det är under dessa, de tar mina beten, men först, när vinden har pressat in dem under grenarna.

Första fisken var denna, som jag inte känner igen sen tidigare och det är roligt med lite nyheter. Den tog en Doggy 30 cm från land under spötoppen och gav en sällan skådat fight.

Man får vara lite tuff ibland och den fick ge sig, vikten blev 7,3 kilo och den skulle bli dagens största. Jag haffade en snygg blondin, som var ute med hunden och hon hjälpte mig med bilden och jag ska tillägga att jag frågade inte vart hunden bodde! Man är inte 50 längre!

Efter den lite sinnessjuka fighten på kort lina bland grenar och buskar, så fick hon vila ut lite, innan jag släppte ut henne igen. Det var en ganska biffig fisk med fin ryggbred och bra längd, härligt att kunna revaschera sig lite.

Om blickar kunde döda, så vet jag inte vart jag hade legat nu, en något mer argsint karp får man leta efter. De blir väl lika besvikna över att fångas, som vi blir, när vi missar krokningen, antar jag?

Här simmar dem lite molucket tillbaka till gölens regnfärgade vatten och jag tror och hoppas att vi ses en annan gång i framtiden. Helt klart en fisk med potential för att bli stor.

Jag märkte under min dag, att det var dels svårt att få upp fisk på grund av det kalla nordostvindar som rådde och sen var det svårt att få fram fisken till ett behagligt avstånd, de hade verkligen ögonen med sig igår.

Det löste jag genom en camohuva och ett par handskar i samma färg, dessa saker tillhörde det camoställ, som jag köpte förra året.

Igår kom det verkligen i bruk och det hjälpte mycket, lägg till ett par polaroidglasögon och man smälte in väldigt bra. Det gäller att få bort alla vita delar, ansikte och händer ibland.

Camoflagen var så pass bra, att 2 Regnbågsfiskare passerade mig på 6 meters avstånd, utan att se gubben som stod lutat mot ett träd, men när den ena öppnade min hink på T - bryggan, blev de väldigt förvånade över min närvaro och de bad lite försynt om förlåt, fan man kunde ha blivit av med grejerna!

Gårdagens meny var blandade hund och kattmats bitar, en salig röra, som gör att karpen kan välja, men samtidigt måste gapa lite större, om de vill ha dem större bitarna.

Det funkade bra, men det gick även bättre med lite I 40 spray över pouchen, innan de skickades ut till karparna.

Jag såg inte så förfärligt mycket fisk igår, visst jag fick 5 stycken, men det var över ett tidsperspektiv på 9 timmars fiske.

Sen var det inte lätt att se dem under grenarna och buskarna, man fick mest gå på deras läten, när de åt och i de flesta fallen, var det bara en karp i farten och det är inte den lättaste uppgiften.

Denna lilla turbomaskin hörde jag sörpla en bit ner i Stenviken och smög mig ditt, den gick under lite uthängande grenar och med linan över en av de yttersta grenarna, så var det bara en tidsfråga, om när den skulle göra bort sig.

Jag letade vidare och hamnade så småningom vid T - bryggan och här fick jag upp en karp på ena sidan av bryggan och två på andra sidan. Den som var ensam, var helt omöjlig och jag höll den bara kvar med lite beten under tiden, jag koncentrerade mig på de två andra.

Denna kom så pass nära, att jag kunde placera mitt bete framför en större buske vid inloppet och det blev ett krig utan dess like.

Karpen ville in i rötterna och jag ville ha ut den därifrån, det gick min väg, men jag garvade åt det hela sen - hur fan håller bara grejerna?

Den ensamma fisken var den berömda "Bulan" som fångas med jämna mellanrum och det var hon som var ensam på ena sidan av bryggan Jag såg henne i solljuset passera under bryggan och hur hon gick bort till inloppet och började ta för sig.

På med handskarna och huvan igen och sen smög jag ut och ställde mig, så långt ut stövlarna räckte. Hon var väldig försiktig och det tog mig nog mer än en timme, innan hon gjorde sitt misstag.

Tung som hon är och med den djupa kroppen, så är det inte så lätt att från den positionen att vända och landa henne, men det gick bra och jag stod flinande med henne i håven och kallt vatten i båda boots, men det var det värd.

Under tiden jag får bort henne på bryggan och tar loss min krok, så ser jag att ytterligare att två karpar är uppe längs vasskanten, fast de går en bit bort och tar de beten, som vinden ha fört dit.

Fram med en Surfacekontroller och på med ett korkbete, lite I 40 spray och det fick torka till lite i solen. Bulan fick sin frihet efter fotot och jag tog en kopp kaffe...4 karpar och här går två till...vilken dag! Skulle jag nypa en till?

Så blev det och den femte för dagen hamnade så småningom i håven, men den skulle troligen missas två gånger innan på korkbiten. Väl på land skulle jag ta ut min krok och hittade två krokar!

En liten bit tafsmaterial (Kryston Merlin) stack ut och i överläppen satt det en Korda Wide gape storlek 6! Jag tog bilden och den fick sin frihet igen och nu befriat från sin börda.

En strålande dag var över och i dag ska jag torka byxor och stövlarna, så de är klara till tisdagens bedrifter med Slättengren. Vi ska ut på en runda igen med var sitt spö och vad som sker, visar vi här på bloggen på onsdag. Idag ska jag ta det lugnt med gräsklipparen! See ya!