30 års karpfiske och giftet flödar fortfarande i mina ådror!

Tiden går fort, när man har roligt och det kan jag verkligen hålla med om, 3 decennier är över och idag, klockan 07.05 på morgonen, är det exakt 30 år sedan jag fångade min första karp.

En fisk som skulle vända upp och ner på mitt fiske, med sin skönhet, fight och mystik, ja det finns t o m lite myter med i spelet. 

Det var en upplevelse som hela tiden skulle dra mig tillbaka till just karpfisket, oavsett hur mycket jag specimenmetade och vad jag vann av bucklor och pokaler, ris eller ros, handskakningar, klapp på axeln eller skitsnackat bakom min rygg och ryktesspridningen.

Jag var fast i karpträsket och sakta men säkert, drogs jag in i denna värld och jag har aldrig ångrat en ända sekund av det, som jag har upplevt bakom spöna eller med spöet i handen och jag älskar det fortfarande.

Det finns inget bättre, det har blivit mitt liv och livsstil, något jag inte skulle vilja byta bort för något annat. Kalla det passion eller galenskap, men jag är inte ensam och detta i Sverige, det finns flera som har hållit på länge.

Det började i Linnéasjön och det är fortfarande en av mina lekplatser, när jag behöver frisk luft, lite lugn efter en stressig vecka på jobbet eller behöver en Adrenalinkick efter en slapp dag hemma eller på jobbet.

Vändpunkten i mitt liv, den första karpen, en fisk på 7910 gram! Ett Abu Atlantic 1303S med en Abu Ambassadeur 5500DA, Fladen lina i 0,35 mm, glidande nylon - rigg med en Kirbykrok i storlek 1/0 som fylldes med burkmajs....Vilka grejer ....det var så lätt på den tiden.

Majsen kastades ut för hand under några mornar efter lite Ålfiske och den 15 maj - 82, var det dags och efter ett par timmars väntan, reste min lina sig och jag krokade.

Såriga knogar, blödande nagelband efter rullens vev, denna rulle var direktdriven, så veven gick baklänges. Men ingen smärta, bara glädje, över att ha lyckats, infann sig.

Det finns ingen Junkie i hela världen, som har fått en större kick, än den jag fick, denna lätt dimmiga morgon och snacket om Over the Moon, fick sig en törn, jag var på andra sidan av Saturnus!

Som sagt tidigare, så fanns det inget att köpa av karpprylar, boilien var inte uppfunnit i Sverige, lite smussel pågick i England, men här var det majs som gällde.

Tänk om någon hade kommit ner och gett mig en näve fakecorns och sagt till mig prova dessa. Jag har direkt bedömt personen, som en idiot, karpen äter för fan inte plast.......Nu vet jag bättre på alla områden, inom karpfisket och man blir aldrig färdigutbildad i detta, så kallade träsk.

Tiderna har ändrad sig och likaså utvecklingen bland prylar, var vi är bortskämda, jämfört med 1982. Jag har ändrad mig, jag har växt lite genom åren, blivit några hekto fetare, min läkare sa senast till mig, att jag hade passerad bäst före datumet!?

Kul kille eller hur? Ni ser fan själva hur man trivs på bilden Overlocking the water in front of me! Vad har detta kostat mig? Ett par jobb, det är inte hela världen. En kärring, som inte fattade detta fiske och hon var ändå lika blåst i huvudet, som en stillahavsö, så det kunde lika gärna kvitta!

Jag har nog hållit det på en bra nivå under alla dessa år. 2 tonårsbarn i hemmet, samma kvinna sedan nyårsafton - 83 och samma jobb sedan - 86.... jag tror att jag fixar 30 år till och då är jag 82 bast...we´ll see?

Old Pitch i Linnéasjön, swimmet var allt startade för 30 år sedan. Hur många pass jag har suttit här, vet jag inte och tänker inte ens försöka att räkna dem, fast jag har det i mina dagböcker.

Efter jag har lämnat in handduken, kanske någon tar över dessa dagböcker och räknar på det, jag tänker inte göra det. Jag kan dock platsen, som insidan av min högre hand och det gör att, jag väldigt sällan blankar på denna plats.

Jag har massvis av fina minnen från lekplatsen Linnéa. Halftail har ibland överraskat mig under fiske efter gräskarpen i sjön, men hon är alltid välkommen, för en liten pratstund och en kyss på pannan.

The Italien, är en gammal krigare, som inte syns så ofta på en matta, den har en viss förkärlek för doggy med fruktdofter, men när det gäller boilies, ska det vara stinkare med en äckelpäckeldoft, då dyker hon upp.

Jaffa och jag verkar ha ett liten kärt förhållande. När jag jagar henne, så håller hon sig borta i evigheter och hittar jag henne, så undviker hon mina beten.

Men förra våren, var jag jagade Halftail, då passade hon på att jävlas med mig, genom att låta sig fångas fyra gånger, under en ganska kort tid!

Hur löser man detta lilla problem! Jo, jag ska jaga The Italien och sen fångar jag både Jaffa och Halftail och Italienaren håller sig borta. Den kommer säkerligen på en brödbit under min jakt på sjöns största Gräskarp, som jag ska jaga under året.

Jag har gett mig fan på att jag ska ha upp en av dem största gräskarparna och jag vet att det kommer att bli så! Jag har även gett mig fan på att jag ska kunna fiska i sjön, fast den numera överbefolkas av Kalmarfolk, som inte får sitta i sitt hemmavatten.

Jag kommer på gammal maner, att sätta upp en skylt, var det står, hur länge jag mäskar och när jag ska fiska och jag kommer att kolla läget ofta och jag kommer inte att vara nådig mot folk, som inte respektera min skyltade plats!

Det där med skyltning har fungerat förut och ska göra så i framtiden också, alla ska få en chans för att få fiska i sjön och jag tycker att vi lokala fiskare, som har gjord Linnéasjön till vad den är, också ska få plats!

Mitt pers från Linnéasjön på 11,5 kilo från 2005, jag vet och har sett denna fisk ganska nyligen och den ligger runt 15 - 16 kilo med tom buk och jag ser den gärna på mattan igen, en  tidig morgon inom en snar framtid.

De mindre runt 10 kilo ligger även de runt 13 - 14 kilo under rätt tidspunkt, så det finns lite att bita i för mig i sommar.

Gräskarpen på bilden, är från en magisk morgon, var jag under en sittning tog två gräskarpar över 10,5 kilo, något ingen annan har gjord verken för eller senare i sjöns historia.

10,750 kilo, samma fisk som Mangotsson tog förrra helgen på 12,1 kilo, ingen större vikthöjning med tanke på tidsperspektivet mellan fångsterna, som är ca 20 månader. Normalt sett ökar en gräskarp runt 800 - 1000 gram per år!

Tigers, Bröd och Maskrosor kommer att bli mina vapen i jakten på gräskarpen i Linnéasjön och jag vet att Jaffa, här på bilden, tycker om åtminstone Bröd och Tigers.

Jag har dock ett vapen kvar, som jag ska låta vara osagt, men det kommer att ge gräskarp och hålla karparna borta och resultaten kommer under sommarens tester.

Kanske händer det i Old Pitch, jag är fortfarande där ibland och spanar och försöker och en vacker dag, kommer det att lyckas mig, under tiden gnager de i sig av sjöns växtlighet och växer.

Nu ska jag fira dagen med en runda runt sjön och se om jag kan lura en karp eller två på 30 års dagen, man vet aldrig, vad som händer därnere och det är just det, som har hållit mig igång. See ya!