En utveckling som inte går att stoppa!

Det var inte igår säger man och det stämmer bra in på min karpkarriär, om man får kalla det en karriär. Snart är det 30 år sen, jag fångade min första och utvecklingen har sannerligen inte stått still!

Det var ont om grejer på den Svenska marknaden, verkligen ont om saker och man fick ta vad man hade i sina ägor och göra det bästa av situationen.

Kustfiskespö och 0,35 mm lina rakt genom hela köret, från rullen till kroken. 20 cm nylontafs i 0,35 mm, ett lekande och en stor krok och sen tog man man vad man hade av bly.

Kroken fylldes med så många majskorn, som fick rum och några pärlor mellan lekande och blyet fanns inte att tillgå.

Det hela gled lätt och karparna var ofiskade i Linnéasjön, var min premiär gick av stapeln den 15 maj - 82. Redan första passet fick jag min Fjällkarp, ett minne som ätsade sig fast för resten av livet.

Indikationen var mina gråblåa och en liten foliebit, som veks över linan, man satt som fastklistrad i campingstolen och vaktade foliepapprets rörelser.

Så höll vi på i flera år och som beten användes majs, blodkorv, blodkorvspasta, russin, bröd och diverse nötter och det blev fisk.

Men sen kom en tid, var ena stunden, så satt foliepappret på linan och i nästa nanosekund, var den borta och efter 4 sekunder, kom foliepappret dalande ner från himlen! Karpen hade lärt sig ett och annat och vi stod handfallna.

Exakt samma sak hände i England och här började man med olika saker, för att fånga karpen och tre vise män kom fram till hair - riggen.

Man började faktiskt med hårstrån i början, men eftersom Ron Middleton började bli väldigt tunnhårig, så övergick man till tunna nylonlinor typ 0,10 mm och så gjorde vi och det funkade bra.

Det snackas om längre hairs i dagens karpfiske, men skulle du vilja fiska med ett hair, som är så här långt nu? Vi gjorde det redan 1984 och det fungerade suveränt under ett par år och och sen kom de semi - fixade riggs och större och tyngre bly.

Man knöt fast sin HP - bulle, ett högproteinbete, som bestod av kattmat, fiskfoder, ägg, mm och hairet knöts fast i krokböjen.

Vi använde hairs på detta sätt mellan 5 - 7 cm och karparna satt perfekt krokade, det gör de inte i dag med dessa hairlängder och vad är det som har hänt?

Hairstopps fanns inte i Sverige och vi använde en bit tjockare nylonlina och kapade en kort bit av denna eller så använde vi en liten bit från en kvist.

Senare kom Gardners fiskbens hairstopps som ser ut som små V, vilken karp måste ha känd dessa sticksiga saker i munnen.

Nylon - rigg med 5 cm tunt hair och en bulle. Karparna tog det hela och släpade iväg med det, tills man krokade eller senare, var man hade större bly, krokade sig själva.

Nedersta en rigg anno 1984 och överst vad som används i dag, har vi inte gått några steg tillbaka i tiden? Vi monterar en liten bit riggtube i krokböjen, för att få ner kroken i underkäken. Skillnaden är 28 års utveckling eller är det 28 års tillbaka gång vi upplever?

Visste Kevin Maddocks, Ron och Lenny Middleton redan detta under sina försök vinter 79/80? Jag tror det!

Från Kirby krokar gick utvecklingen framåt med dessa krokar, Mustad Carp, Drennan Boiliehook, Jack Hilton, Drennan Super Specialist, Nash Gaper och Mustad Ultra Point, för bara att visa några.

Allt var i svart eller på sin höjd bronserad, skärpan var så där och likaså, var det med styrkan på den tiden, men det skulle bli bättre.

Det kom fram flera krokar på marknaden och här är nästa uppsättning och dessa stod sig ett bra tag till Korda, E-S-P, Nash, Partridge m fl övergick till kemisk vässade krokar och sedan kom de flesta krokarna med Teflonbeläggning, som skulle göra penetrationen lättare och de skulle även fungera som en form av rostkydd.

Under dessa år gick man från träklykor och folie till Gardner Banksticks, Biflusslarmen och hemmagjorda Monkey Climbers som for upp och ner på en mässingpinne, som en skållat råtta..

Sen blev det Gardner Rod pod och Rollimatlarm och vidare till en KJB - Pod och Optonic Super Compact och man var kung.

Fångsterna ökade också och man blev mer eller mindre tvungen in i denna slavmarknad av prylar som vi ser än i dag, en utveckling som inte går att stoppa.

Foliebiten blev till Monkey Climbers som sagt, som sedan blev till Swingers och dessa blev sen till hangers och på den vägen är det.

Att det sen fanns danglers, Springers och sen Isotopes till allt som rörde sig vid ett napp, det var bara roligt och jag följde med glädje med i utvecklingen. Nash Wasp såg lite rolig ut om någon kommer ihåg dem, året var 93.

Synd att många inte fick uppleva det rätta fisket i början, det var lärorikt och en enorm bra grundplåt för framtiden och jag är glad, att jag hann med på tåget i tid.