tisdag 13 juli 2010

Herrarnas girighet saknade gräns, året var 1994!

En jävla vecka kvar till semestern sade jag till Bengt i telefonen - Jow - jow, samma här blev svaret och han satt och drack Öl i husvagnen i Böda på Öland.
Den vackara Anna och Lilleman var på beachen och badade, alla har samma kläder precis som det ska vara! Bengt hade gjord sig en superdeal genom att hitta ett nytt concept från AXE!Hör och häpna, för 40 riksdalar fick har en sprayflavour, en boiliedipp och en liten TXI sak till sina larm. Enligt paket ska både spray och dipp som går under namnet Twist fungera året runt och the smell is supple och kan användas på kroppen också. Dippen ska börja bubbla så snart den kommer i kontakt med vatten och avge en frenetisk doft som drar till sig karp och allahända fruntimmer.
Bengt har planer för första helgen och det är bra, då kan han inte störa mig, jag vet vart han ska och jag håller det hemligt ett tag. Den cyklande polisen och den bilburna CIA agenten i byn är dock varnade om att han kommer, må gud vara med honom och jag hoppas att nya attraktoren fungerar till belåtenhet, att du håller flugor, mygg, knot och blindningerna på behörigt avstånd eller blir alla mera eller mera Twisted? I wish you luck Bengt!
Tysons Island in the Sun! Jag ger mig inte och kommer att göra ett nytt försök till helgen, jag ska ha tillbaka min krok! Jag har medvetet inte gett Gräskarparna några beten under denna vecka, kanske är det till min fördel eller inte, vi får se vad som händer.
En sak står dock helt klart och det är att den fisken skall upp detta året, jag var så nära, men ändå kändes den så långt borta när den tog min krok. För eller senare kommer den att ta ett av mina beten och då gäller det att vara lite hårdare med lite andra grejor.

Igår kväll jobbade jag i 35 graders värme och det känns inte bra alls! Vi behöver en väderomställning som rensar upp i det nuvarande vädret och sen lite mera normala temperaturer, så det går att vistas utomhus och ha en liten chans för ett bra fiske.
Jag ser att det landas en del karp i landet, men jag ser även varje dag jag är ute att fisken är slö och bara står stilla. Jag vill börja lite smått med boiliefisket, men värmen som råder ger att jag har bäst resultat med fiske på ytan än så länge.


Jag börjar sakna dem fina kvällarna var man ligger utsträckt på bedchairen och bara spanar efter fisk, bubblor och vak. Det finns inget bättre än att se en karp göra en såkallad Head and Shoulders över sina beten och minuterna senare se sin Hangers flyga upp mot klingan, Adrenalinkicken som rusar i kroppen, larmet går över i Overdrive och sen tyngden i spöet och sen karpens blåa skin och dem gröna ögonen från pannlampans sken - Det är oslagbart ta mig fan!



Jag har på senare tid fått en del frågor kring Gräskarp och en av dessa frågor var kring Vittskövle Slott och vad som hände.
Jag fick möjligheten att fiska i Vittskövle efter ett samtal med Evert som jobbade på Aqua Service i Aneboda och därefter ringde jag till Vittskövle slott och var varmt välkommen. Man skulle flytta lite Gräskarpar till några mindre dammar som man hade till ankuppfödningar, man ville veta vikter, längd och kondition på fiskarna och på den vägen var det.
Under mitt första pass skapades en bra kontakt och det blev ett par fiskar som flyttades och man var nöjd med mig och mitt omhändatagande av fiskarna, allt gick med andra ord bra. Under nästa fiske tog jag 5 Gräskarpar varav 4 vägde över rekordvikten som då var 8537 gram om jag minns rätt och jag frågade om jag fick anmäla den största. Inga problem sade skogsvaktaren Henrik tror jag han hette och jag tog två fiskar i var sin tunna till den närmsta affären och fick dem vägda 9.275 och 10.141 var dessa vikter och jag skrev en anmälan och fick mina vittnens påskrifter. Dessa rekord godkändes och jag har dem fortfarande någonstans.
Trejde gången jag är nere får jag 4 gräskarpar upp till 9,9 kilo och jag frågade om det gick att ta med en kompis som var sugen på att fånga en gräskarp, det gick bra och jag gjorde en resa ner med Jens Hermansson och vi fick lite Gräskarpar och Jens tog pers på en fisk på 9.3 kilo och även på en Sarv som vägde 1280 gram, allt var frid och fröjd och vi åkte hem hem med orden att vi var välkomna tillbaka.
Det gick några veckor och vem som var mest sugen av Jens och mig vet jag inte, men vi ville prova vallgraven igen och jag ringde ner och vi fick gärna komma och vi bestämde en helgs fiske. Vi kommer tidigt på morgonen som avtalad och hinner med ett par fiskar och plötsligt kommer skogsvaktaren och undra vad vi gjorde där! Jag förklarade och sen säger han att han ska ha tusen kronor per person!
Jag brukar inte tappa målet, men jag blev som en fågelholk i fejset och förklarade att vi hade fått lov att komma och fiska gratis - 1000 kronor per person eller försvinn härifrån blev svaret. Jag blev rosenrasandet över detta och talade om för honom ett och annat, jag hade insett vad jag hade för syfte med mitt fisketillstånd! Allt detta skete under sommaren -94 och sedan dess har jag hört att folk har betalat 1000 kronor antingen per dag eller per helg för att få fiska efter Gräskarpen i vallgraven.
Jag är inte bitter längre, men jag var det då och jag har funderat lite över vad som skete. Var det EU- bidraget som inte räckte till? Var jag där för att skapa reklam för vattnet? Var det därför jag fick registrera mina rekordfiskar? Lite var det nog på den vägen! Jag bryr mig inte längre, jag daltar inte med rika godsherrar som inte kan få nog, jag betalar inte för att hjälpa till med folks fiskar, flyttning av fisk, koll på fiskens kondition, PH - mättningar mm och jag sätter aldrig min fot i Vittskövle igen om dem så betalar mig!
Jag behöver inte detta, jag har massor av Gräskarpsvatten till mitt förfogande med både flera och större fiskar än Vittskövle, dessa vatten kostar mig inget och ägarna är normaltfuntade människor som vill sköta om sina bestånd, jag får t o m erbjudande om pengar för mitt arbete, men jag lever för att fiska och inte tvärtom! Jag vet att dessa previlegier är få förunnade, men så är det nu, jag kan fiska fritt när det passar mig, jag behöver inte ens att ringa, vi liter på varandra och så ska det vara. Jag behöver inte tjuvfiska mina Gräskarpar, vilket sker i landet både högt, lågt till höger och vänster, jag behöver inga rekorddiplom på väggen, jag vill ha lugn och ro och en god atmosfär mellan mig och ägarna och det har jag nu.
Jag kunde ha torkad mig i r.... med mina rekord från Vittskövle under 1994, men dem finns här och jag satte ett vatten på kartan som har gett många en viss glädje, fast den är dyrköpt.




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.