Precis när jag resar mig upp, får jag se en mörk skugga som rör sig i kanten vid krysset och det är en karp som är ensam, snabbt kommer jag ner på hinken igen och avvaktar om den ska börja äta eller inte. Den kör runt ett par varv därinne och det ser ut som om den letar efter andra karpar, men den går upp och tar först en bit och sedan en till och till slut går den bara runt och tar bitarna allt eftersom den ser dem. Jag kan i lugn och ro få fram håven och komma i rätt läge. Jag lägger ut lite små Doggy ungefär vid krysset, mitt bete, en större Doggy med en liten bit vit oronpropp hamnar i kanten på ett näckrosblad och min lina ligger över bladen, det blir inte bättre än så här och det är bara att vänta och ta det lugnt.måndag 6 juni 2011
Varmt och tufft, men jag nöp två stycken från två vatten.
Efter att först ha kollat Joelskogens växtlighet och konstanterad att det inte fanns någon karp som ville komma till ytan, så fortsatte jag vidare ner till Grönvägen och kollade här. Vi skriver denna dag som den 4 juni, jag kan bara fiska på morgonen, då familjen ska komma hem under kvällen. Jag ser en mindre fisk som efter en stund visar sig vara en hanfisk, var mjölken rinner ur, det är en linearkarp, men formen på den påminde mera om en linjal! Inget mer visar sig och jag drar vidare runt Linnéasjön, jag kollar alla tänkbara platser, men det är stendött överallt och jag är faktiskt nöjd med den fisken, jag har fått.
Jag hamnar så småningom inne i utloppsviken och på vägen ditt mäskar jag i Mudhole, för att se om det finns någon hemma här. Jag fiskar en timmes tid utan att det händer något och Erik och Martin vaknar ute på Kosovo outlook och dessa grabbar har haft en lugn natt med 3 Braxar och ingen karp!? Mycket märkligt efter en veckas mäskning med Dynamites Fresh Fish boilies, men så är läget och dem har hört en del plaskande under natten och det kan vara leken, som har börjat? Jag provar inne i Mudhole, men Rörhönan och hennes fem ungar har tagit över komandot därinne och de är överallt i jakten på små uppblöta Doggy och jag ger till slut upp, det fanns nog kanske en karp längst in ibland buskarna, men jag är inte helt 100 på det.
Jag drar vidare till Black pool och hittar lite skugga mellan dem stora Syrenbuskarna ute på ön mellan broarna och det känns skönt i värmen som råder. Jag mäskar på de vanliga platserna och ser en del karp ute i rätta dammen, som florerar runt den stora kolvassruggen hela tiden och dem följar varann i en större grupp. Helt klart är, att det är lek på gång eller var den redan i gång? Jag mäskade även på insidan av ön och såg en del Sutare, som hade great fun in the Sun med varann och jag ansåg att det var kört för i dag och drack ur mitt sista kaffe och skulle sen cykla hem.
Precis när jag resar mig upp, får jag se en mörk skugga som rör sig i kanten vid krysset och det är en karp som är ensam, snabbt kommer jag ner på hinken igen och avvaktar om den ska börja äta eller inte. Den kör runt ett par varv därinne och det ser ut som om den letar efter andra karpar, men den går upp och tar först en bit och sedan en till och till slut går den bara runt och tar bitarna allt eftersom den ser dem. Jag kan i lugn och ro få fram håven och komma i rätt läge. Jag lägger ut lite små Doggy ungefär vid krysset, mitt bete, en större Doggy med en liten bit vit oronpropp hamnar i kanten på ett näckrosblad och min lina ligger över bladen, det blir inte bättre än så här och det är bara att vänta och ta det lugnt.
Det var nästan som i ultrarapid när fisken går upp och tar mitt bete och vägen genom dem glesa bladen gick ganska fort. Fisken är en gammal bekant till mig, en gång i tiden var den sjörekord på 8,5 kilo, men nu är den tom och väger 7,2 kilo och min dag är räddad och året första för min del i Black pool är landad. Exakt i samma sekund, jag lyftar upp håven hör jag en bekant röst på cykelvägen: - De é fan att man alltid ska plåta tjocka Dansken! Det var Anders Carlsson som kom förbi i rätt ögonblick och han hjälpte mig med ett par bilder, vi pratade lite gamla minnen från den tiden, var vi fiskade mycket ihop och sedan stack han till bussen, som skulle gå till Kalmar Lazerett. Stort tack för hjälpen Ankan!
Jag hann lagom sätta tillbaka fisken i dammen och sedan bröt helvetet lös i kolvassruggen, minst 15 karpar i blandade storlekar började leka och jag insåg att nu var det över för dagen och jag rullade ihop min håv i slingen och med detta droppande från cyklen, tog jag mig hem. Jag var ganska nöjd med dagen och väl hemma ringer Erik från Linnéasjön och berättar att Daniel Håkansson har landad Halftail på 11,060 kg, inte 11,6 kg som jag tidigare har sagt, det var fel av mig. Hon togs i Joelskogen på 2 x 15 mm Fresh Fish boilies och jag ska få lite bilder på henne av Daniel, som jag sedan lägger ut här på bloggen. Stort grattis Daniel till en fin fisk! Dagen efter är Pär och jag på annat håll och det skulle visa bli en tuff dag och den kommer jag till i morgon, allt jag kan säga just nu är: Persistens pays eller på ren Svenska: Fan den som ger sig! Bengt ska inte kalla mig värdelös, då får den lilla Slynan äta upp sina egna ord!
Precis när jag resar mig upp, får jag se en mörk skugga som rör sig i kanten vid krysset och det är en karp som är ensam, snabbt kommer jag ner på hinken igen och avvaktar om den ska börja äta eller inte. Den kör runt ett par varv därinne och det ser ut som om den letar efter andra karpar, men den går upp och tar först en bit och sedan en till och till slut går den bara runt och tar bitarna allt eftersom den ser dem. Jag kan i lugn och ro få fram håven och komma i rätt läge. Jag lägger ut lite små Doggy ungefär vid krysset, mitt bete, en större Doggy med en liten bit vit oronpropp hamnar i kanten på ett näckrosblad och min lina ligger över bladen, det blir inte bättre än så här och det är bara att vänta och ta det lugnt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.