Meet your Master!

Det blev en ganska fin tillställning igår vid Linnéasjön och tre karpar landades. Men det började inte så värst bra.

Jag fick ganska snabbt en liten fjällkarp på en brödbit och fortsatte sedan att fiska och efter en stunds fiske simmar en större spegelkarp förbi mig på 2 meters avstånd och den fortsätter förbi mina doggy.

Den simmar till en liten udden och här möter den en annan karp och jag ser två virvlar i vattenytan och med kikarens hjälp, ser jag att de går runt om varann.

Då det inte finns någon annan fisk, än denna så jag fick, så packar jag snabbt ner rasket och tar mig över till den platsen, var fiskarna befinner sig.

Det tar en stund att komma i land och få grejerna på cykeln och sen ta sig ditt, men de är kvar, när jag kommer fram och spänningen stiger.

Jag får dem snabbt till att äta, men inte där, jag vill ha dem och det tar en bra stund innan, jag får första möjlighet för att presentera mitt bete, som är en liten korkbit, utskuren så den ser ut som en liten uppsvälld doggy.

De mumsar så fint och efter ett tag ser jag att de nu är tre, som konkurrerar om födan och det skulle göra det hela lättare för mig och så blev det.

Första utlägget bakom en liten bit av en flytön och jag såg den glida upp och bara suga ner korkmattan och hon gav allt och lite till, men hon blev min och med sina 8,460 kilo, så var jag nöjd.

Jag blev lite ledsen, när jag ville ta bilder med självutlösaren och den var borta, men jag kom på att jag kvällen, innan försökte ta bilder på den senaste speglen från inloppsviken och jag letade febrilskt efter den lilla Gadget bland mina grejer, hittar den inte, så det blev bara denna bild.

Hon fick sin frihet och lugnet spred sig över platsen. Jag satte mig och fixade till spöet igen och tog lite kaffe och under tiden kaffet intogs, så börjar en ny fisk att äta bakom den lilla ön.

Meet your Master tänkte jag och sög i mig sista kaffeskvätten och lade ut mitt bete, Mörtarna och några mindre Braxar, försökte hela tiden att ta korkbiten, men plötsligt vek dessa snyltare undan och jag såg hur karpen kom upp i nästan lodrätt ställning.

Försiktigt sög den ner korkbetet och när den rättade upp sig och rörde på bröstfenorna, satte jag kroken och en av de mera intressanta drillningar jag har haft började.

Ett värre vilddjur får man leta efter, herregud vilket liv det blev innan jag fick den i håven och den fortsatte att leva rövaren tills den sattes tillbaka igen.

Som du ser, så har jag självutlösaren i handen här! Jo det slog mig, att jag kanske hade glömt den kvällen innan och så var det. Inne i utloppsviken låg det lilla fodralet i gräset och jag måste tillstå att jag blev jävligt glad vid åsynen.

Jag vägde henne och allt stannade på 9,160 kilo och med dessa två klumpar, var jag mer än nöjd med morgonen och man kunde nu fira midsommarkvällen med ett flin i fejset och en extra nuppe.

Hon blev av med två fjäll mot öns hårda grenar, men lite Antiseptiska medel kommer att bota henne mot dessa skadar. Hur man botar hennes kampvilja... ja det är nog en annan sak, här är det ända gången, hon var lugn.

En tung kick och hon var på god väg mot sina kompisar, som nu hade lämnat området och jag förstår dem, två fina karpar landade på ungefär 40 minuters fiske, det sätter sin prägel i varje swim.

That´s it Freedom at last och jag kunde nästan höra henne skrika - Förbannade krokbit! Jag ska på dem igen, så snart detta är skrivit och kanske har de större börjat att visa sig och öppna munnen.

Om det så är fallet, så ska jag inte missa en sekund av detta och jag avslutar med ett mejl och en bild från min danske vän Mikael, som efter 12 blanka nätter fick ...ja ni kan tolka bilden själv och läsa hans mejl.

Hej Luis..

Hårdt arbejde betaler sig til sidst ..Yessssssssssss fik min fisk 13.670 kg spejler. Måtte blanke 12 gange, men i dag smilede jeg..dog ikke på billedet..armen var ved at falde af.

Glæder mig til at se koi på din blog..ha det super!!!