Årets första karp, något man ser fram emot.

Jag satt till bords med Peter Svensson, det var utbildning, men mellan två karpfiskare, så pratas det alltid karp och så även i dag. Vi kom in på lite av varje och en stor fråga för oss båda, är när man kan fånga sin första karp för året.

Just där kläckte jag, vad jag skulle blogga om i dag, årets första karp, än är det nog länge till, men jag tror att om 4 - 6 veckor, så går det nog att åtminstone få ut ett par spö i något vatten.

Jag gillar våren, lite is kvar här och där, man vet att karparna vaknar upp lite extra av solen och den ringa värmen, som kommer ner.

Bilden är från Bloms vik, en dag, var det inte hände något, men våren är en tid, var allt kan hända ena dagen och nästa dag, är det total silence, vädret är opålitligt och det styr fiskens beteende.

Årets första karp 2012 kom från Rismåla göl, isen hade inte släppt sitt grepp överallt i gölen, men här vid badplatsen, var det isfritt och självklart var jag på plats, med mina gula Scopex Spice från Mistral.

Tre spö i form av Daiwas gamle, men ny renoverade Amorphous hängde på podden och rullarna var Shimanos Triton Sea Spinn Baitrunners, det kändes bra med lite Old School som en början.

Mina beten var endast tre boilies i en liten meshbag och mina krokbeten, var sedan länge soakade i ren Scopex Spice flavours, ett bete som hade gett riktigt bra med fisk, innan isen lade sig.

Jag visste redan innan att spöna var tuffa och till en viss del överdimensionerade för att vara 2,75 lb, så jag var redan tveksam till att använda små krokar, men slog bort tanken.

Spöna kastade väldigt bra och rullarna passade bra ihop med spöna och snart var allt ute på sina platser och väntan kunde börja.

Pär kommer ner vid 11 - tiden och jag sa till honom att det var bra att han kom, nu kanske det kan hända något. Han brukar komma ner och hälsa på och då kommer det ofta en fisk, medan han är där.

Så skedde även denna dag, allt som behövdes var 20 minuter med Pärs närvaro och jag stod med spöet i handen och en ilsken karp i andra änden.

Men vilka spö! Jag visste att de var styva, men detta! Jag har nog aldrig varit så rädd för att tappa en fisk och jag förklarade och Pär såg vad jag menade.

Karpen försökte på alla vis att komma fri och spöet böjde sig knappt under den lilla press jag vågade att ge, med tanke på min Korda Kurv Shank i size 10.

Pär var beredd med kameran och tog en massa bilder under hela drillningen, jag koncentrerade mig mest på att ta det lugnt med backwinding och att få fisken i håven på mjukaste sätt.

Det gick dock bra, fast karpen försökte med en och annan tjuvrusning inne över badplatsens sandbotten och för varje decimeter, den kom närmre, så lättade det lite på trycket hos mig i samma takt.

Nästan där, men det är just här, många gör misstaget, att jaga karpen med håven, det där kan jag och den försökte en gång till, men jag var med på noterna.

Här är det bara lite kvar och det gick bra och jag kunde slappna av, men vilken pärs med dessa spö, som är alldeles för styva, för min typ av vinterfiske och jag använder dem inte för kallvattensfiske längre.

Väl på mattan hade denna karp aldrig släppt från kroken, krokfästet var så perfekt, det någonsin kunde bli och jag flinade bara åt det hela, medan Pär tog bilder.

Karpen var en fin läder, vad den vägde kommer jag inte ihåg, men årets första var landad och man var rätt nöjd med dagen, som tyvärr inte gav mera fisk.

Man ska inte klaga, det var den 18 mars - 12 och isen låg kvar på flera ställen runt om i gölen och att få karp på första fisket, är inte alla förunnade.

Men jag lyckades, dagen var räddad och fisken hade troligen stått kvar här under hela istiden, vilket lite svarta iglar bevittnade och de togs bort.

En sista anblick eller Last farewell! Vi skulle träffas flera gånger under året, både på andra boilies och under fiske med beten på ytan.

Pigg och fräsch, simmade den iväg ut mot djupet, antingen för att varna de andra karparna eller kanske tog den mina beten, för att få tillbaka energin, den brände under fighten.

Jag stack hem på kvällen och man var nöjd med dagen, redan dagen efter fick vi få soliga dagar, men frost under nätterna, men skulle det stoppa Pär och jag?

Svaret är nej! Bara några dagar senare tog jag två karpar vid ett litet utlopp och det med doggy på ytan! Det var väldigt trevligt att se dem försöka ta beten, som låg uppe på den tunna isen, man såg hur de försökte att ta dem och ett par beten precis i iskanten fällde två av karparna.

Jag längtar efter våren och isfria vatten och vi är många som väntar, sen blir det jo inte bättre av att skriva dessa rader, men vår tid kommer, frågan är bara när i tiden det ligger.

Våren kommer lika säkert, som amen i kyrkan eller att Peter inte gillar gröna ärtor, fast han gjorde ett bra försök och fick kvarsittning på Stora Hotellet ;-)