And a little bit of bread, that´s all I need!

Det är i slutet av juli månad och under natten, hade jag fiskat efter en annan art i Linnéasjön, så jag vaknade upp en bit in på eftermiddagen och fann huset tomt från familjemedlemmar och efter en kopp kaffe och några mackor, så bar det iväg för att mäska med fiskbitar och en stalkingrunda.

Solen låg på mot Joelskogen och det gick lite karp i näckrosbältet och tre av dem fick ömma munnar, efter mina bedrifter med doggy och jag var egentligen på väg hem, när jag upptäckte en sak som gick och tog för sig bland några glesa kolvasstrån.

Jag har haft Linnéasjön som min lekplats i över 30 år, ja faktiskt sedan jag kom till Nybro och det var här jag fick upp ögonen på karpfisket och jag fastnade i detta otroligt roliga och spännande fiske.

Sjön ligger mitt i staden och det har sina sidor, som de flesta vet, det är oftast inte lugnt, med två badplatser, en camping och massvis med flanerande folk runt sjön under alla dygnets timmar.

Denna eftermiddag, var det dock väldigt lugnt runt sjön och det var till min fördel, inte för att karparna blir skrämde av folk, nej det är dem vana vid, men andra arter tar inte lika lätt på dessa störningar.

Efter dem tre karparna, tog jag en snabb runda runt sjön på cykeln, för att se om det fanns någon synlig fisk någonstans längs sjöns kanter.

Ett par mindre spegelkarpar stod under den stora pilen i Willow Swim och de fick vara i fred och jag cyklade tillbaka för att se om det hade lugnat sig, där jag nyligen hade landat fisk, här var väldigt lugnt!

Jag var ute och tittade på flera platser, var det kunde tänkas finnas fisk, men hittade inget intressant. Jag testade med doggy och lite bröd här och där, men det verkade som jag hade fått min utdelning för dagen och mitt sökande fortsatte en stund till.

Jag lyckades att få upp en fisk på en brödbit, men därefter försvann den från platsen och jag hade mina aningar om vad det rörde sig om.

Jag väntade en stund, men inget visade sig och jag tittade ytterligare en gång på platsen, var jag hade fått fisk och inget syntes till och jag började cykla hem genom Joelskogen.

Precis innan sjön slutar, ser jag något i ögonvrån som rör sig och jag stannar till, ett vasstrå är nerböjd och en gräskarp står och tuggar. Försikt kryper jag av cykeln och får ihop spöet, ett JRC Controller på 11 fot och 2 ½ lb testkurva.

Spöet känns lite klent i detta läge, men jag har Power Pro 0,19 mm på Shimanorullen, så det får bära eller brista, man får inte dessa möjligheter så ofta.

När jag ska ha bröd på kroken, ser jag att kroken är en storlek 8 och med darriga händer får jag på en JCR Connection MBT i storlek 6 och det känns bättre.

Jag doppar försiktigt brödrullen i vattenkanten och kastar över fisken med ca 5 meter och vevar sakta in brödet till fisken, som nu sjunker ner och jag ser den inte. Men en minut senare är den framme vid strået igen och då ser den brödbiten, men inte min braid, som hänger över vasstråna.

Sakta glider den fram till brödet och suger in det, jag väntar tills fisken sjunker ner och sätter in mothugget, det blir en explosion i vattenytan och jag blir tvungen att stoppa fisken, innan den får en bula i pannan av bojen, som ligger rakt ut från mig.

Spöet knakar lite, men fisken stoppas och sen blir det lite ge och ta en stund, men sakta blir den trött och jag kan sedan dra den över håven.

Jag väger den till 10,8 kilo och säckar den och tar en cigg för att lugna ner mig lite och fundera på vem jag kan ringa.

I samma ögonblick kommer Erik Petersen, som en räddande ängel på cykel genom Joelskogen och jag haffar honom och får hjälp med dessa bilder. Stort tack Erik!

Denna gräskarp tog för 2 år sedan på 12 kilo och den är den minsta i sjön, så jag ser verkligen fram emot att under detta år, tampas med en av de största som går i sjön.

Det finns bara 8 individer och de har dels ögon i nacken, en nervositet, som ska ses och en otrolig förmåga att dels gömma sig och märka av våra små misstag, det blir inte lätt, men en vacker dag, så .....

... är det inte denna storlek som jag sätter tillbaka, utan en fisk som väger 5 - 7 kilo mera och då börjar det bli  riktigt stort, sett med svenska ögon.

Jag har flera privata vatten till mitt förfogande och i ett av dessa går "Tyson", den absolut största gräskarp jag har sett och vi har en liten affär mellan oss, en som han vann senast!

Men den fisken och den största i Linnéasjön, så har jag gjord mitt på ett tag, när det gäller gräskarpar. Sen finns det andra vatten, som kan hysta upp en 15 - 16 plussare, men det kommer nog en dag.

Allt som behövdes för denna fisk, var en enkel brödbit, var det mesta av inkråmet plockades bort, så nästan bara skorpan var kvar.

Detta rullades ihop, för ett lite mera kompakt bete och det håller längre i vattnet och ger lite längre kast, samt motstår småfiskens angrepp bättre.

30 år vid sjön och jag ska göra mitt bästa för att det ska bli åtminstone 20 - 25 år till, om det finns något kvar att jaga för mig.

Jag gillar sjön och dess läge, 5 minuter från hemmet och det går fort på cykeln och chansen finns alltid för en fin karp eller gräskarp, så jag blir kvar här och lekar lite till.