En rolig oktoberdag i Kvarndammen.

Det finns inte så värst mycket att skriva om just, åtminstone inte om karpfiske. Isen kommer och går lite hur som helst och det är svårt att få någon ordning på min plan.

Jag mäskar ett par platser med hampa, boiliecrumb, majs och lite vete och på ena platsen rensas det och även mina utlagda boilies är borta. Bra eller hur? Jovisst! Men dagen efter ligger isen lagom tjock över platsen. Jävla f##k!

Så jag tar en lite story, som utspelade sig i Kvarndammen under oktobermånad förra året och hoppas ni orkar läsa och kanske får lite inspiration inför den tid som komma skall.

Karp bland grenarna, min plats var bakom!

Jag hade fiskat ganska mycket på ytan och fått bra resultat och dagen innan detta pass, lade jag Jaffa på mattan för sjätte gången och letade efter andra fiskar och platser.

Sent på eftermiddagen hittade jag fisk inne bland ett gäng träd, som någon storm passade på att fälla och en plan startade direkt och jag kollade hur rent det var och hur nära jag kunde fiska mot dessa träd och saken var klar.

Karpmumset jag serverade.

Tidigt nästa morgon var jag på plats och smög mig ner på platsen och såg fisk långt inne bland alla grenar. Min mäsk ser ni ovan, bara det bästa till gottegrisarna och dessa kunde inte läggas för hand, då hade fiskarna skrämts och befunnit sig i andra änden av dammen.

Dessa lades ut med skopa och ett längre håvskaft.

Med hjälp av ett längre håvskaft och min sträckta arm fick jag ut 4 bollar i en fyrkant. Bollarna lades en och en i skopan, som fördes över vattenytan till rätt plats och sedan vred jag på skaftet och det blev lite av ett godisregn.

Karp älskar dessa Scopexmajs från Pescaviva.

10 - 15 Pescaviva korn spreds för hand, dessa var mina krokbeten. Under min väntan på fisken skulle våga sig fram, tacklade jag upp ett litet 9 fots stalkingspö med en Centre pinrulle och flöte.

Huvudlinan var en 0,16 mm braid, som klarar 8 kilo, ett tunnt Wagglerflöte, ett litet lekande och en kort fluorocarbontafs i 10 LB.

En krok i size 8, tror det var en Drennan Super Specialist, lagom för 3 av dem gyllene kornen, lagom med putty runt lekandet för att ställa flötet och jag var klar och kaffet kom fram. 

Rätt inställd flöte.

Lite rörelser bland grenarna fanns det och jag satt tyst och väntade, en ny cigg och en ny kopp kaffe och jag njöt av morgonsolens strålar.

Flötet var redan inställs, så jag såg toppen klart och tydligt och skulle en fisk flytta eller lyfta upp mitt krokbete, så skulle flötet stiga rakt upp och sen lägga sig på ytan.

Lyftnappets början.

Det blev mer och mer rörelse i "Bäverhyddan" och efter ytterligare en stund, så kom dem första bubblorna över mäsket och jag gungade ut mitt tackel lite för långt och vevade sedan det hela på plats.

Det var fisk mot linan, det var små rörelser i flötet ett tag och sen kom lyftet, jag hade väntat på och jag satte kroken och det blev lite lattjo lajban direkt, fisken tog lina mot grenarna, men det där tillåter jag inte och den blev min.

Min väntan gav resultat.

En vacker och helt skadefri Fjällkarp lades på mattan och det är glädjande att se detta, dem flesta av fiskarna har en del blemmor på kroppen eller skador i munnen, som inte har den vård dem så väl behöver.

Denna fisk var som ett nyslaget mynt och efter bilden, bar jag den en bit bort, så den inte kunde skvallra för dem andra inne i Bäverhyttan.

Ett rivjärn till spegel.

Jag satt en stund och drack kaffe och så småningom var det fisk framme över mäsken och tre nya guldkorn lades ut och nu gick det snabbt! Jag vet fortfarande inte om flötet hann att ställa sig rätt, innan det drog snabbt över ytan.

Denna spegel gav järnet från jag krokade den och tills jag satte den tillbaka. Helt galen var den, i vattnet, i håven och på mattan och jag fick en fin dusch, när den stack iväg ut i friheten.

Inte stor, men välkommen.

Efter denna fight blev det lite mer än lugnt och jag provade på en annan plats på två synliga fiskar, som gick i kanten.

Oh No! Dem ville minsann inte vara med i leken och jag tror att dem märkte min närvaro och sakta, men säkert drog dem sig undan.

Ännu en vacker karp, sorry lite utanför mattan!

Jag smög tillbaka och satte mig på hinken och lade ut en boll och en näve majs på platsen. En timme senare, såg jag att någon gick och bökade upp bottnen och flötet ställdes in igen efter spöts ringar, som är ett bra mått på ditt fiskedjup, så kolla det innan du flyttar flötet!

Väntan blev kanske 10 minuter, innan flötet skakade, lyfte sig och nästa karp var krokad och det var en lite större modell, lika fin som den första fisken jag hade fått och med fyra fiskar under bältet, var jag mer än nöjd.

Fighten var något helt sanslöst och jag landade fisken 25 meter till vänster, två gånger gick den fast i något, men blev till slut min. Jag ber om ursäkt för bristen på matta, men fisken var helgalen och jag hade ett elände för att få den till att ligga still.

Första hybriden.

Lite ljus fanns kvar av dagen och jag fortsatte mitt fiske, ett par bollar transporterades ut och ett par näver majs likaså, men jag såg inget, inga rörelse och trodde att det var kört för dagen.

Plötsligt dras flötet i sidled, som typ en Sutaren gör, när man fiskar med betet 1 cm över bottnen och jag trodde att det var en Sutare, som hade nappat. Kroken sattes och det hela kändes som en mindre fisk, ingen större strid och jag såg bara lite silvriga fjäll, innan den hamnade i håven.

Det var en hybrid, troligen en av dem som jag satte ut några år tidigare, då vägde dem runt 3 hekto och jag har aldrig sett röken av dem. Denna vägde 1410 gram och det var dagens höjdpunkt kan jag säga!

Andra hybriden.

Det blev snabbt skumt, brukligt i oktober och jag hade lite svårt att se flötet. Jag satt och rökte och slappade i mig sista kaffet och plötsligt börjar CP-rullen knarr och jag sliter i spöt och får ytterligare en hybrid och garvar över detta.

Fisken ser lite ut som en fjällis, är platt med hög rygg, som en Braxen, stjärtfena som en karp och huvud som en Id?  - What the fuck! kan man nog säga. Jag väger fisken till 1490 gram, tar min bild och släpper den.

Jag satte ut röda, gula, rödvita, gulvita fiskar och några av dessa, samt rena fjällisar, som hade samma form som en pizzatallrik. Nu kanske dem börjar nappa? Ska bli spännande och se hur många som har överlevt och finns kvar. En minnesvärd dag och med dessa ord önskar jag er skitfiske.