Hossmokarpen!

Det är armodets år 1986, så där drygt 35 år sedan, Erik Sandell och lilla jag jagar efter Hagbyåns Braxar, fisket är mild sagt trögt och vi väntar förgäves under tre dagars fiske på den berömda höststigningen av Kalmar sunds dasslock. Det händer betydligt senare detta året och vi kommer fram till att prova lyckan i den närliggande Hossmoån.

Vi anländer tidigt på morgonen och det finns inte en själ som fiskar, vi drar lott om platserna, Erik sätter sig ute på den lilla ön och jag tar två kliv fram och sätter mig på "hyllan" och börjar med att lägga ut ett par näver majs, som har legat i B o B`s blandsaft. Det lilla 9 fots Ryobi AstroBlack är redan tacklar med en Cardinal 52 som har Abu Test i 0,14 mm. Tacklet är ett paternoster med 1, 5 meter kroktafs och jag har 30 cm tafs till mitt 1/2 oz päronbly. Betesmässigt växlar jag mellan majs och maggot och cocktail med dessa.

Spöt är nyligen ombyggd med en så kallad Spagethitopp, en lång glasfibertopp som limmades direkt i spöt, för att kunna se dem försiktiga nappen från Braxarna. Toppen visade mig snabbt att lite tyngre bly var att föredra och jag bytte till 3/4 oz och det blev bra.

Fin morgon med 5 över 5 kilo och en Id på 2760 gram.

Morgonen går utan några napp, Erik har inget heller och vi undra lite över situationen och Erik lägger ut några mäskbollar i hopp om att det ska väcka fisken, men det ville sig inte och det kändes än en gång som att vi skulle bli utan fisk.

Hossmoån, Kupa gölen. 11.00 den 23 augusti-86.

Strax innan klockan 11, ropar Erik - Jag ger det 5 minuter till, sen skiter jag i detta! Okay blev mitt svar och i samma sekund viker min Quiver tip seg och jag krokar något jag sent ska glömma! I mothugget kommer spöt max 30 cm, innan det blir stopp och sen kan vi snacka om rotation på en spole!

Jag undrar fortfarande den dag i dag, om det finns en C-52:a, som har upplevt denna rotation på spolen, herregud! Jag talar om för Erik att jag har krokat något stort och det troligen är en Öring. Erik kommer och tar håven. - Den kan du glömma på ett tag min vän! Fisken är nu 60 meter nerströms hålan och jag är 120 % säker på att nu är det kört, men fisken vänder och går rakt upp i hålan igen!

Jag håller på med denna fisk under 45 minuter, Erik är i extas och går längs med kanten och kollar efter fisken. - Det är en stor Sutare Luis! och 2 minuter senare skriker han att det är en Braxen! - Ingen Braxen kan kämpa på detta viset svarar jag och efter ytterligare 5 minuter säger han att det är en Karp! - Det finns för fan inga Karpar här i ån Erik! - Jo, det är en Karp Rasmussen, jag ser den klart och tydligt! Erik var nu lagom exalterad, annars brukar han inte använda mitt efternamn!

Karpen går mot öns grenar flera gånger och jag "pressar" så mycket jag vågar, sen går den över ån mot en gammal tall och jag lyckas pressa lite och därefter tar den en rusning upp mot det lilla fallet, var den vänder och på väg mot mig slickar linan öns grenar än en gång, men den blir sakta lite lugnare.

Fisken går längs med kanten, en kant full av rötter och Erik skriker att det är en stor Fjällkarp, vilket inte gjorde saken bättre! Nästa problem framför mig var den stora trädstam, som stack ut, ni som fiskade i ån på den tiden känner nog igen den? Jag ser karpen och Erik kommer farande och vill håva, men jag säger att jag håvar själv, så kan man inte skylla på någon om det skiter sig.

Fisken kommer närmre och jag håller upp spöt, vevar ner, har shitfingret mot spolen och när karpen är en halv meter från trädstammen pressa jag upp huvudet så mycket jag kan, håven ligger klar och jag lyckas få den över stammen och den rusar rakt in i håven och blir min. Håvens armar var av Aluminium och den så ut som en högaffel.

- Du är ta mig fan makalös Luis sa Erik, jag är för en gångs skull tom på ord! Vi får upp karpen och väger den till 10,345 kilo, längden är 90 cm och omkretsen fastställs till 60 cm. Kroken, en Kamasan B 980 i storlek 14, är till hälften uträttat, jag har kroken kvar som ett kärt minne från denna dag och fångst och jag fattar fortfarande inte hur detta lyckades!

10,2 kilo. September-88. 0,18 mm lina, Swing tip och majs/maggot.

Drygt 2 år senare sitter jag i Linnéasjön på Udden med två spö och Swingtip metar, 0,18 mm Tubertinilina, glidande riggar med krokstorlek 10, mina beten är igen en cocktail av majs och maggots. Det blir ett par braxar och en minimal Sutare och fisket dör ut helt och jag tror att en Gädda har ställt sig på platsen.

En kvart senare resar sig ena Swing tippen sig och jag missar krokningen, 2 minuter senare precis när jag har bytt bete och ska kasta ut, så resar sig den andra Swing tip sig och där missade jag inte. Det blev ett liv utan dess like, men inte i närheten av det som utspelade sig i Hossmo två år tidigare!

Karpen ville runt ön, men jag ville annat och den drog rakt ut i sjön och efter 10 - 15 minuter kunde jag lyfta håven och den var min. Jag flinade och myste över situationen och grejerna,  20 minuter senare fick jag tag på Göran Nilsson i Glimma, som jag tävlade för på den tiden.

Det går att landa stor fisk på klena grejer och tunna linor, det gäller att hålla sig kall och ta det väldigt lugnt, låt det ta sin tid! Jag hoppas detta var vad som önskades av mig, ett tag sen och my memory kanske missade något? Jag ska avsluta med att önskar er alla en god .... Nej, det är för tidigt, så det får bli en önskan om skitfiske till er alla!