Badplatsen, andra sittningen.

Det går ytterligare en vecka med mäskning tre gånger, jag lägger dock in ett kort pass på 4-5 timmar under torsdagen och det ger inget. Gölen är lika död som tidigare denna dag, men kanske under den kommande helg? Helgen kommer och jag har nu minskat ner på mixen med alla godsaker, mest för att se om det kunde hjälpa mig. Mängden boilies och spridningen av dessa, var och förblev den samma.

Jag kommer som vanligt tidigt denna morgon, kvällen innan blåste det hårda vindar och skogsvägen var full av löv, så jag tog det piano med mopeden och det var nog tur det. Mitt under min färd till gölen, hade väl kanske 500 meter kvar, blev det lite konstigt framför mig och jag slog på helljuset och jag fick se långa vita ben och bakdelen av en Älgtjur! Hade jag kört som vanligt, så ...! Man får ta det lugnt med dem små hjulen och hala löv mm.

Min vy från stolen.

Morgonen var mulen, men man hade hotat med lite sol från SMHI`s sida och det lovade gott. Prylarna fick snabbt sina vanliga platser och på något sätt kändes det lite mer lovande än vanligt och tiden vill visa mig.

Klart för Spomba ut.

Jag skulle lägga en Spomb över varje rigg och då vädret var lugnt, så kunde jag lägga och sprida mina boilies med tvåhandsfattning på kaströret och det gick över min förväntan, fast man får ta i lite.

Mäskhinken och detta, enkelt!

Under veckan var det betydligt tuffare att mäska, Spomba går bra vissa gånger, men nästa dag är det en västlig sidovind, som skapar problem och man får ta sig ut på Udden och får godsakerna på rätt plats. Det gör inget jag behöver motion och det går fort med en hink och spö och rulle över axeln.

Tre kilometer till gölen och allt är klart och man är hemma på en timme. Man passar på att studera alla tänkbara platser på vägen ut på Udden, men som vanligt kändes det hela som Döda havet!

Ostronsås i Spombmixen.

Jag har under senaste två åren haft Ostronsås i mina mäskblandningar och märkt att denna sörja, som doftar exakt som Dynamite Baits The Source, faktisk ger mer fisk och håller dem längre på platsen. 

Jag testade Ostronsåsen under ytfiske, genom att mixa ner den i Mistral Baits The Cloud, en vit ljus och lätt mix för ytfisket och Karparna blev som galna, men bara i molnet från mixen. Ostronsåsen finns i dem flesta mataffärer, den jag använder kommer från Willys och ligger på 40 spänn per flaska och den är tjock och ganska dryg.

Hur du behåller din curve mellan fiskepassen.

Jag fick för mig att byta ut mina Stiff Hinge -riggar till lite andra, min tanke var att dem kanske skyggade lite för beten som stod en bit över bottnen. Kanske var detta fel, jag hade jo inte en tillstymmelse till aktivitet på platsen, men ville testa ändå. Ofta kan en liten ändring vara just som löser problemet.

Kanske, kanske inte?

Jag bestämde att allt skulle fiskas nära bottnen och samtidigt som mina beten var nära bottnen, så skulle dem vara så pass balanserade att om en Karp skulle smaka lite, så skulle jag få ett run och valet föll för Snowmans och några Amnesia D-riggar med synliga beten.

Synliga Snowmans skulle provas.

Allt var klart och två Snowmans och en D-rigg placerades perfekt i det lugna vädret och min väntan kunde börja. Kaffet kom fram och likaså kikaren och tiden gick med att spana över platsen.

Som vanligt var det inga rörelser, annat än ett par Regnbågar, som vältrade sig i ytan över djuphålan halvvägs mellan mig och där mina beten var placerade och jag bad till högre makter att dem inte skulle störa mig.

The waiting game.

Morgonen går över  förmiddag och det händer inget, total tystnad i larmen och mina tankar svirrar på högvarv: Vad kan jag göra? Vad är det som händer? o s v. Ett par från fiskeklubben kommer förbi och vi kacklar en stund och dem provar lyckan efter gölens Regnbågsöringar, men dem lyckas inte, verken med drag eller fluga. 

Dagen passerar utan fisk och skapar tankar.

Dagen glider iväg, solen tittar fram som utlovad och jag använder högre spö som ett Rowing Rod, genom att varje halvtimme kasta runt med små PVA-bags längs dem glesa Näckrosorna, som ligger i öppningen in mot Bloms vik. Det ger inget och det hela börjar kännas lite mer än hopplöst.

Under min tristess, går jag en liten sväng in mot P-viken och på tillbakavägen ser jag något i ytan under en björk, som hänger ut över vattnet. Sakta kommer jag fram och får se en stjärt från en Karp och efter en stund glider Karpen ut från dymolnet, som den skapade och jag ser att det är den, jag tog förra hösten och som detta år landades på 17,1 kilo.

Nu blev det fart på Dansken, jag hukar ner och drar mig tillbaka för sedan snabbt få fram två Banksticks och tar in mitt högre spö. Betet får vara kvar och jag monterar en liten bag och försiktigt lägger jag ut bagen och Karpen är kvar! Jag sitter som på nålar under två timmar och inser sedan att Karpen tog mig grundligt i röven. Resten av sittningen blev en sur blandning av ett blankpass, men ändå så fanns det en fin chans för en stor Karp .... Bara att nöta och återkomma!

Det var enklare förr om åren!

Gölen är så långt ifrån man kan komma, vad den tidigare var! Blankpass var nästa svåra att få, lite tuffare under den kalla årstiden, men fiskdöden hade slagit ut en enorm stor del av beståndet och det märks verkligen. Bilden ovan är från ett pass i Bloms vik, var 6 karpar landades på lika många timmars fiske. Tack för fotohjälpen Mangotsson!

Innan döden inträffade kunde man nästan garantera att man fick Karp, dem nappade i temperaturer ner till minus 9 grader, om bara det fanns öppet vatten. Dem älskade floaters, man fick dem på alla metoder o s v. Nu är det något helt annat och en stor utmaning att ens få se en Karp däruppe, men jag ska nöta vidare och hur det går får ni se här på bloggen nästa gång. Skitfiske på er alla!