Tankarna började att gnaga! Så pass många pass, koll mer eller mindre varje dag, endast en Karp landad, fiskdöden mm. Allt var lite av en stor röra innanför pannbenet, men jag körde på och mäskade mina spot. Under varje gång jag var vid gölen gick jag runt och kollade alla platser och överallt, men resultatet var det samma varje gång, inte en tillstymmelse till rörelser, annat än Regnbågarnas vakande på ytan.
Man analysera sitt fiske, metoder, riggarna, mäsken, ja allt man bara kan och jag hittar inga fel i något av detta. Inför tredje sittningen hade jag minskat mäsken ytterligare och nästan helt tagit bort partiklarna, det var endast en stor näve med Tiger nuts och mängden var nere på typ 6 kilo mäsk fördelad på 3 gånger. Jag skulle under nästa fiske ha två dygn utan någon mäsk ute och köra med PVA-bags och minst ett spö skulle fiskas med Tiger nuts.
Tredje morgonen på Beachen. |
Körningen ditt gick för en gångs skuld bra, inga djur på vägen eller i skogen och det tackar man för. Jag var framme i mörkret och snabbt hittade grejerna sina platsen. Allt gick fort, avstånden fanns på spolarna och jag såg mina tre bakgrundsfeatures och riggarna landade där dem skulle.
![]() |
Jag minskade lite på mäsken. |
Två olika PVA-bags, skulle dem hjälpa mig? |
Stiff Hinge-rigg. |
Efter 20 minuter får jag ett bleep och ser att ena linan knycker, jag avvaktar lite och det fortsätter och jag tar spöt, någon Karp är det inte, utan en Regnbåge, som har fattat tycke om min Pineappel pop-up. Kroken lossas i strandkanten med Peangen och jag slipper ta i fisken. Jag vill inte ha problem med dessa fiskar under mitt fiske och funderar lite på om jag ska byta till en annan färg.
Vad Karpen ser! |
En sista justering. |
Lite folk kommer och går och jag pratar med dem, ingen ser eller fångar något i gölen, inget! Och det hela känns som döda havet. Lite regnstänk kommer med dem nya molnen som sakta drar in över gölen och folket försvinner i samma takt.
10 sekunder senare kom runnet på högre spö. |
Mitt bland alla tankar, får jag ett run och jag menar run! En ton jag älskar, linan rivs av spolen, det är inget snack om vad som händer och med halva kaffet i knävecken, tar jag högre spö, som jag innan bytte bete på och känner en större fisk. Den går tungt och jag känner lite nervositet i mina kaffeindränkta knän.
Jag har fisken på i kanske 20 sekunder och sen släpper den! Det går inte att beskriva den tomhet, man känner, det går inte och jag fattar inte varför, alla andra Karpar på mina Stiff Hinge riggar har suttit väldigt bra på dessa riggar. Men så är det, Satans lag fanns med mig på Badplatsen och ......
Först blir man besviken, efter en stund inser man skandalen och sen kommer envisheten tillbaka med extra styrka och nu skulle det bli flera pass, innan jag skulle ge mig. Det svider fortfarande lite i mig att tappa denna fisk!
Det ville sig inte och jag ville annat! |
När sådant händer är det lätt att begå fel eller tänka fel och man ställer sig en massa frågor: Är det mina beten, är det platsen eller vad kan det vara? Man analysera allt man bara kan och jag hittar inga fel, annat att det är så pass få Karpar kvar och allt slutade med en bedömning från min sida: Ska jag sitta kvar tills isen hindrar mig? Eller ska jag lite motvilligt ge upp och söka mig någon annanstans?
Jag ville ha Karp, jag ville landa ett par fina höstkarpar, jag hade en liten misstanke kring mäsken och det slutade med att jag gav upp för stunden, men samtidigt så tittade jag ut över gölen och svor att jag kommer tillbaka och tar min revansch, den kommer, sanna mina ord!
Jag bestämmer mig för mitt gamla vinterhak bland pålarna från gamla hopptornet i Linnéasjön, lite närmre hemmet och förhoppningsvis lite enklare att uppnå resultat. Ja, så får det bli och där hamnade jag och därifrån fortsätter vi under nästa inlägg ... Det blev lite roligare, kan jag säga! Skitfiske på er!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.