A way of life, del 3.

Förutom fiskens egenskaper i form av skönhet och styrka kombinerad med en viss svårhetsgrad, så tycker jag om detta uteliggarliv man bedriver. Kanske sitter det i sen lumpatiden eller är det för att jag är naturmänniska, jag vet inte. Jag vet dock att jag behöver lite skit under naglarna efter kontors och industrijobbet som jag har och ingen har väl dött av frisk lugt och lite fiskslem. Jag trivs strålande vid vattenkanten och jag glömmar bort alla vardagliga sysslor, samtidigt som man får ny kraft och inspiration till jobbet, på jobbet sitter man och skaper kraft och inspiration till den kommande helgens fiske.Exakt så här vill jag ha det, jag vaknar alltid tidigt, har nog en inbyggt väckaklocka som gör att jag alltid slår upp dem blåa vid 03.30 oavsett vilken årstid jag fiskar. Är det vinter vänder jag på mig och somnar om, men är det som på bilden, en vacker morgon, så åker kaffepannan fram.
Det finns inget bättre än att sitta vid spöna med kaffet i hand och höra hur allt vaknar till liv, det är så otrolig avslappnande.
Sen kommer floden av Adrenalin när runnet kommer och stillheten avbryts på ett trevligt sätt, hjärtat pumpar och rullen morrar under fiskens förtvivlade kamp för friheten Det är livet det!


Mitt Featurefinder spö och Spodspö är två saker jag inte kan vara utan, jag måste veta vad jag fiskar över och min mäsk ska ut på rätt ställe. Spöna är North Western Spodrods i carbon 12 fot långa och 4 lb testkurva, spöna är identiska för båda metoderna och jag har hört från flera att man kan inte leta features med ett spö med 4 lb testkurva och jag ska förklara!
Jag kastar lika långt med både spöna oavsett om det hänger en spodd eller ett featurefinder kit i linänden. Det finns ingen mening med att hitta en bra feature på 120 meters håll och sen inte kunna spodda ut dina beten till denna plats.
Jag har haft dessa spön i mina ägor sedan 1997 och jag kan dem ut och in, dem är mina fingrar och förlängda arm. Rullarna är Okuma Axeon 90 var ända skillnaden är att jag har braid på featurefinderspöet och vanlig tunn mono och en shockleader på spoddspöet. Jag ska dock också medge att dem som hade invändningar mot mina grejor har tystats genom att man visar hur det går till med kastandet och presition.

En metod som jag finner spännande och oftast väldigt givande är Ambushing. Jag går en runda runt vattnet och mäskar alla möjliga ställen med olika beten, sen väntar jag ett tag och sen fiskar jag av platserna under dagen. Jag fiska max 2 timmar på varje plats och sen flytter jag om det inte finns fisk eller har fångad något.
Sent på kvällen mäskar jag igen och är i farten tidigt nästa morgon, det är otroligt spännande detta fiske och du hittar Karp på dem mest vansinniga ställen var ingen annan fiskar. På dessa ställen känner Karpen sig säker och jag höstar framgångerna genom att deras gard ligger nere.

En bild som viser lite av mina tidsfördriv när jag är ute, kameran är alltid med, men under fiske en hel helg hänger resten av grejorna med. Det som inte finns med är min Diktafon var jag pratar in allt som händer kring fisket, fångster, vikter, längd, bete, observationer mm och slutligen mobilen, jag har en enskild firma och den ska jo också skötas.

Den bärbara är en nyhet och den kommer nog väl till pass, så ni kan få se vad man sysslar med direkt från vattenkanten och även där är det firman som skötts. En god bok av något slag är bra under dem sömnlösa nätterna var man sitter på fisk och vet att det kommer att hända vilken sekund.

Jag älskar att ta bilder och hur många bilder jag tar per år har jag ingen aning om, men uppemot 100 per helg är inget ovanlig! En liten radio är bra att ha med sig, dels kan man lyssna på musik och även ha lite koll på vädret när man är ute. Jag behöver inte dessa saker under den varma perioder, men under dem långa höst och vinternätterna är dessa saker ett bra tidsfördriv.

Jag tar vara på dem få goda stunderna, det är långt mellan dem ibland. Jag stressar inte, jag skall inte ha fisk till varje pris, utan en fin morgon eller någon annan fin upplevelse räcker gott för mig. Skulle det bli fisk så är det bara en fin krydda på tillvaron och fisk det blir det.

Jag kan faktiskt lite skrytsamt säga att jag blankar väldigt sällan och gör jag det, så vet jag oftast varför och vilka fel som upp stod från min sida, något som rättas till under nästa fiskepass!

Jag trivs när fisken spelar svårflörtad, det blir så mycket roligare när man sedan landad den.

Det har hänt flera gånger att en fisk har lurad mig på ett eller annat sätt ett flertal gånger, men dem är tysta på mattan när jag frågar dem om hur läget är just nu. Dem ser nästan lite moluckna ut i ögonen, ingen fisk är omöjlig att fånga, det finns alltid ett sätt, en metod, ett bete som får den på fall - Glöm aldrig det och du kommer att lyckas!