A way of life, del 5.

Något som fortfarande förvånar mig mycket är hur folk kommer till ett vatten och sätter upp sina Bivvys och sedan mäskar dem platsen och spöna åker ut. Vid 21 är det dags för sängen och dörren stängs, nästa gång man ser dem är vid 11 tiden nästa förmiddag och dem frågar har det varit något?
Men hallo! Vad är meningen med den typen av fiske? Inget för mig kan jag garantera! På frågan om det är första gången dem är vid vattnet blir svaret ja och jag kan bara undrar hur i hel.... kan man mäska en plats utan vetskap om den? Men dem lär sig väl med tiden!
Två scenarior som jag inte tycker om är dem som sover så hårt att dem inte hör sina larm eller reciever, jag hör runnet från fisken och det kan gå 10 minuter innan dem kommer ut eller så märker dem ingenting förän dem vaknar. Sen får man höra att dem tappade en, vilket inte riktigt stämmer. Dem slet av linan och fisken går med ett tackel i munnen.


Det andra är när två fiskar ihop och det är bara den ena som har matta och håv, självklart är det grabben utan dessa saker som får run och sen börjar cirkusen! Polaren sover och ska väckas, sen ska han dra ditt matta och håv, sen ska det vägas och fotograferas och då är det tillbaka igen och nu ska dessa saker letas fram i utrustningen, allt medans Karpen ligger på mattan i stekande solsken.
Jag har sett det med egna ögon många gånger och jag brukar ta tiden på hur länge det kan ta. Efter 20 minuter är jag i upplösningstillstånd och öppnar käften och hur karpen bara överlevar är för mig en gåta. När man sen föröker att förklara för dem att en matta är viktig, så säger man att man ska köpa sig en.
Tittar man på deras spön och rullar mm så ser man snabbt att runt 20. 000 kronor nog inte räcker för att köpa detta, men en avkrokningsmatta för 500 kronor, det har man inte och jag tycker att det är dålig stil både mot fisken och för oss andra. Mr. Perfect? Ja, kanske det, allt ska vara likadant, samma spön med samma rullar och allt ska stå rakt och prydligt när jag fiskar. Ingen indikator ska hänga längre ner än dem andra eller en vev som står fel, samma lina och dimension mm. Då blir det aldrig några problem när jag farar ut mitt i natten på ett run och jag behöver inte fundera på om linan håller eller vilket spö jag har i näverna.
Perfektionism? Javisst, men det är så jag vill ha det och jag trivs med det. Jag lägger mycket pengar på min hobby, jag springer inte ut och super eller går på bio eller annat, jag prioritera min hobby.

Allt har sina platser både inne i Bivvyn och utanför, det ska inte ligger grejor i vägen för mig, inga håvskaft som jag ska lägga mig på knä och pattar över eller trampa sönder. Inga öppna burkar med dipp som sparkas kull eller liknande. Kan du säga likadant i ditt fiske? Bra, då är vi överens om att det blir lite trevligare och även lite billigare att fiska.

Kan du däremot inte säga ja, så har du lite att jobba på. Det gäller inte bara för din egen skuld, allmänheten har ögonen på oss och minsta sak som dem kan gnälla på kommer att bli ventilerad jag lovar!

Har du allt rätt inställd, så ska dina larm inte pipa! Det ska bara ske när det är fisk på gång i ditt swim och jag är ute och kollar dem flesta pip även i dem värsta väderlekarna vi kan råka ut för. Jag anser att det är viktigt, det kan vara ett linebite, men det kan också vara en bra förvarning om vad som komma skall.

Det finns inga 100% riggar, fisken lär sig hela tiden att undvika dem och det gör bara det hela än mer roligt och spännande. Vi har alla upplevt ett klockrent napp som missas och du sitter där och svär ve och f-n över det inträffade. Vad jag gör, är att jag vänta 5 - 10 minuter och sen vevar jag in tacklet och kollar vad problemet var.

Byt inte bete om det inte är nödvändigt! Sätt på en ny bag eller stick och kasta på exakt samma ställe var du låg, när nappet kom. Du hamnar aldrig riktigt på samma plats och du har nu en ny chans genom att du inte ligger på samma ställe och Karpen ser ditt bete som safe.

Höjdpunkten i ett gammalt vatten är, när det dyker upp nyheter bland fångsterna och man ser att dem trivs genom deras kondition. Ett annat är när du har jagat din "Targetfish" länge och den så äntligen ligger på mattan, det är obeskrivligt i mina ögon. Något jag verkligen värdesätter är att få håva andras fiskar och se glädjen som det medföljar.

En del klarar inte riktigt av det där med att andra får fisk, men jag har aldrig haft detta problem och den dagen jag får det slutar jag och börjar med Curling eller något annat trevligt. Mitt resonomang är att jag får vara med om upplevelsen, den delade glädjen och jag får lite fina minnen i min kamera.

Jag är aldrig långt från mina spön, vilket jag anser viktigt. Jag har hört skräckexempel var man har åkt och handlat mat med spöna ute och man har till och med åkt hem ett tag! Man är på andra sidan sjön, när det behagar Hr. Karp att nappa och det slutar oftast väldigt illa för fisken, min personliga mening är att sådana saker ska stå i reglerna och folk som inte kan vara vid sina grejor bör inte få fiska.

Sen finns det en del "Karpfiskare" som åker ut och direkt när allt är uppsatt och spöna är ute tar till flaskan och det är rejält ibland. Jag fundera på om det med deras karpfiske är en excuse för att komma hemifrån och få supa lite under helgen, för dem flesta bryr sig inte om själva fisket, utan dem upptar bara en yta, som en annan mer seriös fiskare hade kunnat utnjyttjat betydligt bättre.

Denna gång var jag 20 meter från spöna när mittenspöet började prata, det kanske syns på bilden, spötoppen står lite neråtböjd på grund av mina tunga back - leads och om jag inte minns helt fel, var det en fjällis på 6 kilo som föll i gryningen denna morgon. Jag hoppas att jag inte var allt för pessimistiskt denna gång, jag vill bara förmedla mina tankar och var jag ibland upplevar.