10 Rismålakarpar och historien bakom dem!

En del läsare av bloggen undrar lite över hur många karpar, jag är uppe i och den frågan var lätt, det är 137 stycken och det är från 4 olika vatten, så här långt på året.

Andra har ställd en del frågor kring Rismåla göl och de har fått sina svar via mejl och de som ville se lite karpar och få historien kring fångsten, de får det serverad på silverfat här och nu.

Jag har inte tagit de vackraste karparna eller de största, bara de som har någon form av specifik historia bakom sig och vad min skraltiga brain kommer ihåg av det hela, då kör vi!

18/3 - 12. Kunde endast fiska denna söndag, vilket pinade mig mycket, men jobbet kallade in mig. Var på Badplatsen med tre "nya" Daiwa Amorphous 12 2.75 lb. Spöna var helrenoverade av mig under istiden och nu skulle de testas för första gången.

Under dessa spö hängde tre Shimano 4500 Sea Spinn baitrunners, så det var Old School hela vägen. Efter ett par timmars fiske, kommer Pär Slättengren ner och pratar lite och som vanligt drar det iväg, som så många gånger förr, när Pär är vid min sida.

Jag får en chock, när jag tar spöet och märker hur styva dessa spö egentligen är och får drilla denna läderkarp med pumpen i halsgropen och jag stammade till Pär, att jag bara hade en Kurv Shank i storlek 10 eller 8.

Det gick dock bra, men fy fan vilken känsla, när man helgen innan fiskade med 2 ½ lb spö med helaktion och efter att Pär hade håvat fisken, utbrast jag - Aldrig mer dessa spö för kallvattensfiske med små krokar!

Dessa spö användes flitigt under 90 - talet i Wraysbury efter karpar, som Mary och Marys Mate, karpar som var stora som hus och jag förstår varför Daiwa Amorphous, var så poppis på den tiden, de stoppar ett godståg!

4/4 - 12. Vädret blev kallare och isen lade sig nästan över hela gölen under nätterna, men ett par dagar med lite mer värme, hade smält det mesta av isen och Pär var sugen på en tidig stalkingrunda runt gölen.

Jag gick direkt till norra delen av gölen, var solen låg på mot vasskanten och det lilla inloppet och efter ett bra tag och lite till min förvåning, kom det fram två karpar.

Först tog de väldigt försiktigt, men sen kom konkurensen om födan in i bilden och de började frossa, de försökte till och med att ta dem Doggybitar, som låg på den tunna isen utanför inloppet och det var fascinerande att se munnarna puffa mot undersidan av isen.

Jag fick ut dem lite på öppet vatten och lade sen min stora Doggy mot iskanten och linan låg på isen, nappet var bra och efter att ha slagit sönder isen med håvskaftet och stått på gränsen till att vattnet hade runnit in i mina boots, så landade jag denna karp och lite senare en till.

12/4 - 12. Jag är vid Handikappsbryggan och under tiden mina små Doggy driver in längs Stenvikens vasskant, dricker jag kaffe. Jens Hermansson är på T - bryggan i jakten på en Regnbågsöring och jag vet att jag då har fotohjälp, om det nu skulle blir en karp.

Mina Doggy når ner till den stora busken längst ner i viken och jag ser ett försiktigt take och kryper försiktigt ner dit, för att kunna fiska på fisken. Det fungerar inte från denna plats, på grund av att karpen går under busken och tar endast bitarna, som driver in ditt.

Jag går över på andra sidan av den smala viken och lägger ut en pouch med Doggy, men karpen kommer inte ut och jag försöker med stora Doggy, som kommer lite närmre buskaget var karpen befinner sig. Karpen kommer ut efter ett tag och plötsligt är de två stycken och jag provar med en surfacecontroller för att nå dem.

Detta skrämmer mer än det fiskar och jag övergår till frilinafisket igen, men utan framgång. Jens kommer förbi och jag talar om vad som finns framför mig och Jens fiskar i närheten, lite längre bort längs kanten.

Till slut kommer de ut, så jag kan komma åt karparna och det lyckades mig att först landa den ena och Jens videofilmar det hela och bara 15 minuter efter att jag har satt tillbaka den första, så tar denna mitt bete, en av gölens vackraste karpar i mina ögon och att ha det hela på film, är bara roligt att titta på i framtiden.

15/4 -12. Karin slutade tidigare denna dag och jag var inte sen att slänga in spö, hink och håv i bilen och 7 minuter senare stod jag vid gölen. Vädret hade varit soligt under hela förmiddagen och det bordet ha kommit in fisk från djupet och så var det.

Jag fick fram denna karp, som var lite mer skygg än vad som är normalt och det tog ganska lång tid innan den över huvud taget tog ett bete från ytan. Men med en gnutta envishet, tålamod och ganska mycket trixande, så lyckades jag att lägga betet nästan, rakt i munnen på karpen och den var min.

Precis när jag fick upp den på mattan, kommer det en dam med sin hund och jag frågade om hon kunde hjälpa mig ed ett par bilder - Inga problem sade hon, jag har en likadan kamera hemma och jag trodde saken var biff!

Jag höll på att bli galen av denna kvinna! Hon fick ta närmre 30 bilder, för att denna skulle bli bra, men jag höll mig lugn tror jag och tackade så mycket för hjälpen.

18/4 - 12. Pär och jag var återigen vid gölen och denna dag skulle gå i svårighetens tecken. Vi var överallt, men hittade ingen fisk och fick inte upp några. Jag ville inte ge upp och vi delade på oss, Pär i Bloms vik på ett säkert ställe och jag gömde mig i en vasskant och mäskade ut små mängder med små Doggy.

Till slut lyckades jag se en mun ta en bit, en bit bort och sakta men säkert kom den ensamma fisken närmre mig och jag trodde att det skulle bli en lätt match. Karpen simmade längs vassen mot mig, men avvek hela tiden precis, när den kom till en lite hörna på vassen.

Efter mycket frustration och tankeverksamhet föll poletten ner, karpen såg mig väldigt tydligt i min buske och när den vek av för 5011:e gängen, klädde jag om till Ninjakläder och nu gick det lite lättare, som synes.

Man ska ha i åtanke att karpens ögon är placerade högt på huvudet och de ser betydligt mer över ytan, än vad vi bara kan drömma om. Alla vita kroppsdelar, som ansikte, armar och händer, syns väldigt väl och bör vid vissa tillfällen täckas av kläder i en färg, som passar in i omgivningen bakom dig.

17/5 - 12. Pär och jag är denna gång i Bloms vik och Pär har fått upp en karp som jävlas med honom, jag sitter bredvid och ge tips och mäskar åt honom. Janne Källström kommer ner och jag ber honom om att smyga fram, vilket han gör.

Janne och jag har en rolig stund över hur karpen jävlas med Pär, som blir mer och mer frustrerad över fisken beteende. Jag förklarar för Pär att den har ett tydligt mönster, som den följer och det handlar om att läsa detta och placera betet i fiskens rörelsesmönster, men det fungerar inte för Pär.

Efter ett tag frågar jag Pär om jag får prova, men han vill ge den en chans till och efter 10 minuter får jag det berömda tillståndet, att prova om jag kan lyckas. Kaxigt säger jag till Janne, titta nu och lär!

Jag lägger ut lite Doggy precis mitt i, var fisken har sin patruljrunda och den kommer, men tar inte mitt bete de första gångerna, den passerar och jag vevar in och sätter på en liten bit gul öronpropp för att väcka fiskens intresse.

Det funkade och jag ser genom erfarenhet, att den är på gång och talar om detta för båda grabbarna och fisken går bara fram och suger in sig betet. Janne blev så till sig, att han ett par dagar efter köpte sig ett gäng karpspö, bland annat Wychwoods Agitator till just detta ytfiske, ja, Pär köpte ett gäng han också!

19/5 - 12. Vi är på var sitt håll i gölen, Pär och jag och jag hittade lite fisk i P - viken, men de hade Great Fun med mig och åt här och där och överallt, var mitt bete inte låg och det väcker strid i mig! Pär kom till mig och vi disskuterade, hur fan jag skulle lyckas med detta.

Nästa problem, var att när fisken tog mina doggy, så gick det blixtsnabbt och teorin, att större doggy skulle få dem att öppna flabben lite mer, funkade inte heller så bra. Janne kommer ner och efter ett tag, sa han till mig -  Detta kan du glömma! Mitt svar blev att vi har inte gått hem än och jag tog fram en mindre Surfacekontroller och gjorde en 2 meters tafs av nylon och knöt fast en 8:ans krok och korkbiten monterades med ett av Gardners baitband.

- Vad ska du göra frågade Janne, som nu var lite mer än nyfiken? - Du ska få se! Jag fixade till en korkbit i ungefär samma size, som mina små Doggy och dippade den i Mistrals I 40 dipp och det fick torka till lite i solen och sen förklarade jag för Janne, hur det hela skulle gå till och han garvade, men med en lite fundersam min i fejset.

Min plan var att placera min controller och korkbete mitt i området, var karparna tog mina beten och sen ha så bra linkontroll, att allt låg i en rak linje till betet och controller och sen var det bara att vänta och vara med på noterna. Karpen tog mitt korkbete blixtsnabbt och den fastnade mot den sträckta linan och mitt mothugg och det blev en fin fisk på kuppen och Janne och Pär skakade bara på sina huvuden, Kung Luis hade slagit till igen!

31/7 - 12. Jag sitter i Bloms vik och ser ingen fisk och jag flyttar runt hela tiden och mäskar upp på flera platser, efter flera timmars väntan, ser jag en fisk gå upp framför peggen Stora Dansbanan och jag smyger mig dit.

Först ser jag bara en karp och lite senare är de tre stycken, som tar mina Doggys, jag lägger ut mitt krokbete och fisken sprider ut sig och äter var för sig på tre olika ställen. - Okay är det så ni vill ha det? That´s Okay by me och jag koncentrerar mig på den, som ser störst ut av fiskarna.

Med mig hade jag ett gammalt spö, som jag nyligen hade köpt av Jörgen Lind, ett Nash Stalker Stick och här fanns en chans att inviga det i karpens vidunderliga värld. Fisken var återigen svår, det är de alltid, när de är ensamma och det skulle ta en mindre evighet, innan jag kunde placera min krok framför den.

Den var inte sugen på att se min Power Pro braid och jag fick gömma linan över lite Nateblad och ett par näckrosblad, så endast mitt bete var synligt för fisken. Den kom så småningom och tog betet stenhårt och jag vet den dag i dag, inte om jag krokade fisken eller om den krokade sig själv mot min sträckta lina.

Fisken visade sig vara en fin fjällkarp och med sina 7.640 kilo, är den min största fjällkarp från gölen och den bjöd på närmre 20 minuters fight i det låga vatten. Jag var tvungen att trycka ner håven i bottnen för att kunna håva fisken och jag fick ligga på kaggen och sträcka mig, det var ganska nära, att jag hade glidit rakt ut i gölen!

7/10 - 12. Slynan och jag hade avtalat att vi skulle invadera Badplatsen och sitta på var sida om denna, vi hade båda mäskat lite ute på de djupa partierna och nog skulle detta kunna gen en karp eller kanske två, under denna söndag.

Slynan var först på plats och fick snabbt ut sina spö och jag var bara 30 minuter efter honom med detta, vi drack lite kaffe och pratade lite skit, som sig bör och efter bara 1 timmes fiske började Slynans Nash recierver, att tala om för honom att han hade ett take.

Det var en fjällkarp som hälsade på och vi var på gång, lite kaffe till och jag hann bara säga till Slynan, att nu har vi fått vad vi kom efter och då drar det iväg på ett av mina spö, en karp, som jag tyvärr skulle tappa, då min lina hade fastnat i något på bottnen. Jag fick dock upp hela tacklet, så det löste sig på ett bra sätt ändå.

Nästa take kom på Slynans spö och nu var det "Bulan" som kom på besök och vi vägde henne till 7,340 kilo och Slynan var nöjd. Det tog inte slut här, jag skulle få två takes till, innan vi drogs oss hemåt, den första karpen jag fick, var en fin radkarp runt 6 kilo och den sista var denna, som jag inte känner igen från mina fångster i gölen och den vägde 6,280 kilo.

Fem takes på bara några timmars fiske, alla kom från djupt vatten och under dagtid. Jag var nu säker på att den kommande helgens fiske, som skulle sträcka sig över 4 dagar och tre nätter skulle ge ett bra fisk. Så blev det inte, utan sju karpar landades under 68 timmars fiske och alla kom i mörkre och på ett nytt bete - Vad man kan ha fel ibland!

8/4 - 12. Jag höll på att glömma denna karp! Pär och jag var stärkta av våra tidiga framgånger på Doggy och denna dag, var vi återigen ute och letade efter karp. Jag satt i Stenviken och Pär höll sig längs vassen vid Badplatsen, jag sitter och spanar efter fisk och telefonen ringer, det är Pär och jag tror att han har fått fisk.

Ingen fisk, men han hae karp framför sig och undrar om jag kommer över. Klart jag gör! Det finns ju fisk i området och jag går dit. Karparna försvinner helt plötsligt, som bara karpar kan och vi sitter på Handikappsbryggan och funderar över vart de tog vägen.

Pär lägger ut lite Doggy till höger om den närliggande grillplatsen och jag lägger ut lite som får driva ner i Stenviken och sen väntar vi. Det kommer upp en karp under Pärs Doggy och han smyger ditt, men efter en stund är den under buskarna till höger om Bryggan var jag sitter och jag talar om detta för Pär, som kommer.

Pär lägger ut sitt krokbeten och fisken försvinner igen, under tiden sitter jag och dricker kaffe och hör plötsligt ett sörpel bakom mig, ett ljud en karpfiskare aldrig missar och jag ser en mun inne bland vasstråna. Karpen kommer ut och gå upp och tar ett bete och jag lägger ut mitt bete, nästa rakt på fisken.

Det tar max 3 sekunder innan en mun suger ner mitt bete och jag har fisken på, fighten var hård framför och under bryggan, men den fick som så många andra ge sig och som synes, så är det en vacker skapelse som fortfarande bär lite av vinterns färger. - Var det Pärs karp jag tog eller?

Det var 10 små storys om hur det gick till med de respektive fångster av dessa 10 karpar, jag hoppas att du dels tyckte om detta och att du även lärde dig lite under resans gång. Rismåla är mäskat, lite vita Chocolate kulor och dipp är på väg med DHL, så snart ljuder sirenerna igen, hoppas jag.