Äntligen!

En del karpar är ganska lätta att lura, andra är svåra och en del är riktiga luringar, som inte låter sig luras av våra misstag. Sen har vi dem nästintill omöjliga och även dem som inte låter sig fångas och just den sista kategorin, dem finns det gott om exempel på, e-vis när man dränerar en sjö och dem dyker upp efter 20 år fiske och det till mångas förvåning.

När denna karp kom till Linnéasjön, det vet jag inte, men jag vet att jag har jagat den sedan jag såg den för första gången. Det var från ett Pilträd, den var då inte stor och inte nu heller, men mörk och så dessa fenor, som såg ut som målade med tipp ex! Den skulle jag ha under bältet punkt slut!

Hur många gånger jag har sett den och fått den till ytan och äta, är lika många gånger som den har tagit mig i röven. Skygg, snabba napp och otrolig försiktig av sig och så har den alltid sällskap, som kommer före och den skräms bort eller ser min lina eller annat och den har varit lite av en plåga för mig.

Standard Dog Biscuit mini.

Den tar endast dem minsta hundmatsbitarna och nappen är blixtsnabba och jag experimenterade en hel del under våren och försommaren med mindre beten.

Med foam för högre flytkraft ....Kanske?

Jag provade med olika krok, linor och line aligners, men inte lät den sig fångas. Lite högre flytkraft gick inte alls, fast jag trodde att den skulle gapa lite större.

Allt för att kopiera olik floaters.

Jag gjorde allt i min makt och sen var det dags för dem diverse torrfoderbitarna som fiskades på hair och små gummiband, men det verkade som att fisken märkte att något inte stämde.

Inloppsviken, en tuff, men bra plats.

Bilden är från morgonen var jag lyckades, kvällen innan hade den spelat upp hela receptet över hur man undgår en krok och jag var på bristningsgränsen. Den var där och jag ville så gärna! Jag lade ut ca 2 kilo små Doggy innan jag drog hem och återkom 03.30 näste morgon och smög fram grejerna.

Det mesta var nog uppätet och jag lade ut ett par näver beten i ytterkanten av Näckrosorna, ska säga det att denna karp går aldrig in i växtligheten, utan håller sig på öppet vatten, en smart firre ...

10 minuter senare kom första blixtsnabba rörelse på ytan och jag förstod och sträckte mig efter spöt med floatbubblan och den numera korta tafsen på ca 60 cm. Den stora bubblan var fyllt till bredden med vatten och var tung ... Här skulle det bli bolt-effekt och det blev det!

Den lilla superduper vassa Gamerkrokens spets, tyngden från bubblan och den snabba rörelsen, planterade kroken och denna karaktär av en karp blev min. Äntligen!

Äntligen White tip på mattan!

Bra kondis och styrkan var det ingen fel på heller och så dessa fenor, jo glädjen var stor kan jag säga och jag valde mellan Tipp ex eller White tip och jag tycker det sista låter lite trevligare och så fick det bli.

Ryggfenan.

Stjärtfenan.

Höger sidan.

Lösningen? Jag tror det!

Var lösningen en Gamerkrok storlek 8 med en plastskruv och minsta fake Dog Biscuit från Enterprise tackle? Jag tror faktisk det och grunden till detta är att betydligt flera karpar har i princip fastnad av sig själva den senaste tiden.

60 cm till Float bubblan och det var över!

Sen har en kortare tafs mellan bete och bubbla också en stor betydelse i detta, det funkar bra vissa dagar och andra dagar skyggar fisken för bubblan och man får öka lite på tafslängden. Dem lär sig snabbt våra små älsklingar!

 Som oftast var White tip omgärdad av flera ögon!

White tip blev min efter många om och men, jag ger mig inte! Så snart det blir svårt, besvärligt eller ett problem, så stiger bara min envishet ytterligare .... Nu vill jag bara ha denna fisk på boilies också och så kan jag sova lugnt igen, utan funderingar!

Jag bjuder på en liten snutt av fisken, som alltid ses omgiven av sina artfränder och det gör det inte lättare nästa gång! Skitfiske på er alla!