Kalmar Dämme. Part 1.

Första gången, jag hör talas om Kalmar Dämme är, om jag minns rätt 2006 och jag får se en bild på en spegel på 8,8 kilo, som landas året innan på en Dynamite Source boilies, mitt i en av dammarna.

Karpen är groteskt fet och då den togs tidigt i aprilmånad med frost nätter, så förstod jag snabbt att det fanns gott om naturlig föda för fisken. Jag fick reda på lite senare, hur fisken kom ditt och det låter jag vara osagt, men detta vatten skulle provas.

Det första passet dröjde till 2007, var jag och Mangotsson provade en enkel övernattning, han satt nere vid ön och jag fiskade på samma plats, var 8,8 kilos fisken hade fångats. Jag spred mina tre spö, ett längs en vasskant, ett mot en liten kanal och ett mitt i dammen, var fisken hade fångats.

Tror ni jag blev förvånad, när larmet går efter en timmes fiske och en fisk, drar rakt upp i kanalen och rättar min krok? Jag svor ve och f-n över det inträffade och i samma ögonblick,  jag rannsakar min rigg, hör jag Mangotssons larm och sen en total tystnad. 

Jag springer ner till honom och hittar honom sittandes på kanten av bedchairen - Vad hände undrade jag? - Det var en fågel, svarade han. Det var ingen fågel, det fanns ingen fågel i hela dammen och hans ena Hangers hängde rakt ner och linan var slak. - Vi hade båda missat var sin karp!

Varför vi inte fiskade mera där efter detta pass, vet jag inte, något annat roligt kom väl emellan och det dröjde till semestern 2008, innan jag fick ur det berömda fingret ur arslet och det var efter lite rykten, om att man hade haft på större fisk, men tappat dem och man hade stora problem med detta.

Mitt resonemang blev att jag ska visa dem hur det ska gå till och jag åkte ditt för en 2 dagars sittning, mest för att lära mig lite om vattnet, smälta in och få den där känslan, man behöver för att lyckas.

Det blev lite av en social meeting, var jag träffade Magnus Wertvein, Jocke Johansson och dennes pappa, jag letade features och fiskade och Magnus tog en 3 kilos karp, men det var allt som hände under denna helg.

Det var gott om mindre musslor och hård lerbotten, men där jag hade bränt min fisk och var Mangotsson missade sin, var det mjuk botten, vilket fick mig till att fundera lite över situationen.
Ingen fisk hade fångats på hård botten vad jag visste då och jag hade mina idéer kring detta och nu skulle det bli ändringar för framtiden.

Magnus och jag avtalade att vi skulle träffas en helg i slutet av juli och då fiskar 3 - 4 dagar ihop och så blev det. Magnus fiskade nere vid ön och jag på platsen, var jag hade fått min krok rättad, men nu skulle det bli andra bullar, något jag påtalade för Magnus, när jag anlände till Kalmar dämme.

Jag hade känd med mitt markerspö, att vasskanten runt hela denna damm, var mjuk, nästan silty och jag var övertygad om, att det var här karparna hittade sin naturliga föda.

Finns det musslor, så ingår dessa i karpens meny och vad passade bättre, än att använda Antbaits Freshwater mussel boilies och så blev det på två av mina spö och dessa balanserades med en liten pop - up i pink färg.

Att placera sina beten så nära en vasskant och på långa avstånd är inte det lättaste, men jag lyckades bra med detta och på spetsen av denna vass, lade jag mitt vänstra spö och 2 spoddar med hampa, tigers, majs och lite annat smått och gott.

Mitt andra spö, hade samma bete och det lades rakt i öppningen av kanalen och mitt högre spö, fiskade med Antbaits Oil of Sweetcorn i vasskanten till höger om kanalen och även detta bete balanserades med en pop - upp, så  alla tre beten var sakta sjunkande balanserade snowmans.

Det tog lite tid att få det hela i rätt balans, men ska det sjunka sakta, så ska det och jag kollade alla mina beten i en Testing Jar, för att se om de sjönk, som jag ville.

Det sjönk väldigt sakta och det med krokens tyngd, inget annat och det kändes som en stor confidence booster inför första nattens fiske.

Antbaits Freshwater mussel boilies, här balanserad med en tillsvarande pop - up, var i första hand mitt vapen för en större karp från Kalmar dämme och så skulle det faktiskt bli och det snabbare än väntad!

Jag testade att prova först med en liten boilie mesh bag med 3 - 4 boilies, men det gick inte och därav den lite bistra minen hos mig, utan jag fick placera mina beten med en skopa i den mån, det gick eller sprida mina boilies i vasskanten med ett Kobra rör.

Allt dippades hårt, för att inte mina beten, skulle suga till sig den mjuka dyn och få en stank av dy eller svart färg av dyn.

Det lyckades bra och mina förväntningar inför första natten, var väldigt höga, framför allt, när jag såg en karp rulla över mitt vänstra spö, något jag inte har sett verken före eller sedan, lustigt nog!

Lodningen och koll av bottnen var ett stort arbete, men värt varenda ögonblick. I början var jag lite rädd för att fisken, endast skulle leta föda på den hårda bottnen, det hade blivit lite svårare, att hitta rätt spots för sina krokbeten.

Det är alltid lättare längs med en vasskant, som karparna följer slaviskt i alla vatten och det kändes bara som, en tidsfråga, innan jag skulle lyckas.

All spoddning ute i dammen, kändes som totalt onödigt, jag tror inte att karparna leta föda där, så att stå och spodda ut flera kilo med beten, det lade jag ner ganska omgående och koncentrerade detta till vasskanterna, var mina beten var eller skulle placeras.

Oftast var min spodmix en ganska rinnande historia, så sloppy som möjligt, detta sprider mycket doft och de tyngre sakerna i mixen, lägger sig uppe på den mjuka dyn och det får karparna att rota och åstadkomma bubblor och det syns väldigt lätt om en fisk är på platsen.

Boilies lades ut rakt över mina riggar och jag hade en väl synlig pinne en bit in på land, för att kunna kasta med precision, från andra sidan och om jag behövde det.

Det tillsammans med lina på rätt avstånd i spolarnas linclips, gjorde det hela väldigt enkelt och man landade rätt med betet varje gång och slapp att kasta flera gånger och öka risken för att skrämma eventuell fisk.

27 juli klockan 01.10 kom det jag hade väntat på, urvaken kommer jag ut och ser att det är vänstra spö, som har gett utdelning.

Troligen samma karp, som rullade över min rigg under kvällen, men den skulle bli min och vi hade ett nytt sjörekord med denna fisk, som drog ner vågen till 9,675 kilo och man var ganska nöjd med denna firre.

Jag hade fått hål på detta vatten, nollvisionen och svendomen var bortblåst, nu var det bara att köra på i samma takt och under tiden, hitta nya infalls vägar för än mera succé i framtiden och det skulle ske ganska snabbt.

Magnus var på plats och vi tog lite kort och vägde fisken innan den gick tillbaka till sin blöta värld igen. Tyvärr hände det inget mera denna helg, annat än några små Sutare, som flyttades bort till en del, som kallades Hästskon, men vi skulle båda återkomma!

Karpen togs nere på spetsen av vasskanten, som synes till vänster och den gav järnet hela vägen till håven, min taktik hade fungerat och det skulle visa sig, att nästan alla mina karpar från Kalmar dämme, skulle fångas nära eller rentav inne ibland vasstråna.

Jag hade fyra runs en morgon, var av två av dessa fiskar, är något av det värsta jag har känd, sedan en resa till Frankrike 2001, men dessa kommer jag till i nästa inlägg.

Dessa runs kom faktiskt på öppet vatten, men väldigt nära en grym snag, som Magnus och jag hittade och vi fick båda känna på, vad som finns i dämmet och det har inte blivit mindre med årens lopp!