Kvarndammen i Skabro. Part 1.

Långt innan jag beträdde svensk mark, låg det en kvarn här vid dammen, kvarnägaren var milt sagt lite galen och sköt med hagelbössa efter ungdomarna, som cyklade hit för att fiska.

Det låter sjukt, men jag har hört detta av så många, att jag börjar tror på det och hade han inte med sig bössan, så slutade det hela med en saftig örfill!

Första gången jag kommer till dammen, är kvarnen borta sedan länge och hela vallen är full av träd och det fanns små gluggar, var Sandell och jag spinnfiskade med små FIG Minette wobblare och det blev lite fina Abborrar och en 5 kilos gädda.

Efter detta går åren, träden fälldes och någon gång under slutet av 80 - talet grävdes hela dammen upp och allt verkade ha  försvunnit. Man lade ut fiberdukar längst med dammvallen för att förhindra att dammen skulle växa igen och detta var nog det ända man lyckades med från kommunens sida genom alla år.

Kvarn dammen låg sedan i någon form av dvala under ca 8 år, var ingen fiskade där och sakteligen kom växtligheten tillbaka och lite fiskar kom in i dammen, genom ån och fåglarna.

I mitten av 90 - talet började det komma koikarp och gräskarp i dammen, troligen från den närliggande golfbanan, men vem och hur, vet jag inte, men har mina gissningar och därefter kom det till flera mindre karpar, som verkligen trivdes i dammen och bland den naturliga föda.

Jag började fiska där under 2004 och fisket var inte lätt, jag såg fisk, men att få dem till att nappa, var en helt annan sak och min envishet trädde i kraft, jag skulle lyckas även här och så blev det.

Här en bild över dammen från det döda trädet och man ser dammvallen i bakgrunden, var man hade sina sittningar i grönskan.

Fram till 2006 fiskade jag korta pass och det gav inte det resultatet jag var ute efter och jag märkte snabbt vad problemet var. Det var aldrig någon där och fisken drog sig undan, direkt någon gick på dammvallen och en plan konstruerades.

Man stökade och sen satt man i sin bivvy med spöna utspridda längs med dammvallen, fast alla spö på podden och man satt så stilla som bara gick. Det gav lite mer fisk, men detta kunde förbättras betydligt med mäskning och att fiska hela helgerna.

All fisk gick på andra sidan av dammen, var det fanns gott om buskage och träd som hängde ner över vattnet o s v och det var här, fisken gömde sig, när man var på vallen.

Jag spoddade alltid 4 platser och placerade ett spö på varje plats och den metoden håller än i dag, fast dagens kvarndamm, är inte vad den en gång i tiden var, men det kommer jag till senare.

Det gick åt lite grejer för att sitta där i tre dagar och med tillstånd från kommunen, så röjde jag ner det höga gräset och gjorde mig en bra peg för mitt fiske.

Visst blev det bra, varför sitta i högt gräs, när man kan ha det så här? Fisket var lite roligt på sitt sätt, oavsett när jag kom, så var det alltid lugnt i minst 12 timmar och det berodde nog på att fisken såg eller på annat sätt märkte min närvaro.

Jag fiskade oftast med 4 spö och jag vet att det låter mycket för ett litet vatten. Men fisket var inte lätt och jag ville täcka upp alla bra platser, när jag väl var där och ett exempel på detta är, att högre spös rigg låg nere vid buskaget, som ses i bakgrunden av bilden.

Detta sätt att fiska och täcka upp lite här och där fungerade bra och resultaten började att komma och oftast kom första fisken, på den eller dem riggarna som befanns sig längst ifrån mig.

Det roliga med denna lilla damm, är att jag har aldrig fångat en fisk, oavsett art, som inte har haft en bra kondition, alla har varit feta och välformade.

Jag gillade lugnet därute, man kunde sitta tre dagar utan att se en människa, kanske kom det en fågelskådare förbi, men det var allt, det var bara jag och fisken.

Här en hanfisk som jag fick efter leken ett år, en liten skråma på gällocket, men det var allt och vilka krafter fisken hade, det var sjukt, galet, på gränsen till insanity!

Allt eftersom jag fick fisk, så började man att våga sig på lite mer rörlighet, andra metoder och det mesta gav fisk, under alla dygnets timmar.

Min största fjällkarp, här på drygt 7 kilo togs flera gånger på olika metoder, som boilies, surfacecontroller, bröd och här sista gången på en Zig - rigg.

Ända snabba fisken, är denna läder, som jag fick efter bara en timmes fiske, inne i den värsta växtligheten, på 2 stycken 15 mm Tutti - frutti boilies.

Jag hann precis få fisken i säcken, när Slynan ringde mig och undrade om jag fiskade. Han fick komma och ta lite bilder och jag tror att den vägde nästa 9 kilo eller om det var 8,8 kilo, skitsamma, en fin fisk var det.

Koikarparna spelade mig många spratt, de syntes varje dag och det var väldigt svåra att fånga, men jag gav inte upp.

Mitt stora problem var, att det fanns inget att gömma sig bakom och många ögon ser mer än två, men det skulle komma och det skulle bli ganska många koikarpar med tiden.

Här är min första från 2005. Jag kommer så väl ihåg det hela, jag vaknade av ett pip i larmet och sen var det tyst, efter en stund kom det ännu ett pip och sen tystnad och så höll det på.

Det var mitt i natten och jag lämnade sängen och gick fram till podden och såg nu, att högre hangers satt mot larmet och att spöet var lite böjd åt höger.

Jag chansade och fisken satt där, men under drillningen blir det tvärstopp och fisken gick fast och efter lite press, var det bara tungt att pressa in. Vid håven såg jag bara en stor driva med gräs och jag håvade alltihop och fick det hela på mattan.

Mitt i allt det gröna, låg det något orange och jag skrek rakt ut av glädje, min första koi från dammen var landat. Frugan tog bilden och den vägde 3,5 kilo.

Det skulle bli fler och större koikarpar och denna vägde 5220 gram och jag tror att det var Martin Furbring som hjälpte mig med denna bild. Vi hade ett pass tillsammans, var jag drog det längst strået och Martin blankade tyvärr.

Dem flesta av koikarparna togs på söta fruktiga beten som Tutti - frutti, pineappel eller Mainlines Peach melba eller  Strawberry Zest flavour.

Till en början fiskade jag med dubbla 15 mm eller en snowman, men märkte snabbt att betydligt mindre beten, gav bättre resultat bland koikarparna och jag minskade alltid mina beten på två av mina spö.

Här en annat episod som jag aldrig glömmer, jag fiskade med två grövre spö mitt inne i den värsta växtligheten. Bly, rigg och mäsk lade i två stora PVA solid bags, de vägde nog runt 400 gram stycket och dessa placerades rakt in i grönsakerna, var jag tidigare under dagen, hade sett ett par fiskar rota runt.

Igen var det mitt i natten, när jag fick en smäll i ena spöet och min hangers flög av linan! Det gick så snabbt att det bara blev ett eller max två pip i larmet och som tur var, så var jag vaken.

Jag tog spöet direkt och krokade, jag kände ingen fisk, bara en enorm tyngd och det hela halades raka vägen över dammen till håven, men denna härva var så stor, att det inte gick ner i håven.

Så jag var tvungen att riva sönder en del av dessa grönsaker och mitt i detta, var det något som rörde på sig och jag fick till slut allt i håven. Det var så tungt att jag fick fimpa linan och bära det hela med två händer till mattan.

Först såg jag silver, sen en rosa färg och sen skrek jag ännu en gång av glädje! Vilken firre! Studerar man fisken, så hittar man sju olika färger på den och jag döpte den till Rosie över en välkommen kopp kaffe, var jag reflekterade över det inträffade.

Jag lade mig på sängen och var på väg bort i sömnen, när det andra spöet med solig bag drog iväg och en orange Koi kom på mattan och ännu en till, tidigt på morgonen.

Alla hade fallit för mindre beten i storlek 10 - 12 mm och jag gjorde dem av en delad 20 mm boilie och hade ett litet mellanrum mellan mina beten på hairet,

Det skulle även bli en del Sutare från dammen, flera av dem var runt 3 kilo, som denna och den minsta jag har fått, var en på 2,5 kilo och den största en fisk på 4110 gram, som jag tog under en buske och samma dag fick jag en till på samma plats som vägde 3740 gram.

Tyvärr har jag inga bilder på dessa fiskar, då min dator lämnades in och en idiot rensade lite väl mycket för att få igång datorn igen. Både dessa Sutare togs under en septemberdag och de var tjocka som grisar.

Som sagt all fisk från dammen var i super kondition och det var felfria. Det flesta av Sutarna, jag fångade togs på små boilies med fakecorns och med lite större bags med torrt methodmix i mina bags.

Det fanns även enstaka Braxar i dammen, inga stora, men det syns att det fanns potential för stor fisk i framtiden, denna vägde 3180 gram och tog på Antbaits små 6 mm Match boilies med Spicey meat flavours.

Min dotter Sara tog en Braxen på ett långspö, som vägde nästan 4 kilo, men det var rommstina fiskar detta, men det fanns potential för verkligen grov Braxen i dammen.

Bland Gräskarparna lyckades jag med tre fiskar upp till 6,2 kilo, var den första kom på bröd fiskat på bottnen med frilina och dem två andra fångades på Tigers nuts.

Man kan inte klaga på fiskarnas kondition, utseende eller fighting spirit, det var så perfekt, detta lilla vatten, som sedan mera skulle få sig ett par rejäla törnar, var det mesta av fisken försvann genom idioti och naturens verk.

Jag ska etablera detta vatten igen och det är på gång, det går sakta, men det kommer så småningom tillbaka till vad det en gång var.

Allt har inte försvunnit ut genom dammluckorna, det finns en ljusning i framtiden och jag och flera jobbar hårt för att detta lilla paradis, ska få finnas till igen. I del 2 tittar vi på vad som hände i dammen och vad som är på gång och jag hoppas ni hänger med.