Nollan är spräckt!

Det skulle städas igår och putsas fönster och f-n vet allt vad tanten i huset hade bestämt, ute sken solen och det värmde gott, jag bad om lov och för första gången på 32 år, var hon lite tveksamt och ville ha hjälp, innan gästerna skulle komma och vi skulle fira dotterns födelsedag.

Nu är det jo så, att det finns lösningar på allt, jag försökte med tjat, men inte och då var det bara köksstolen och silvertejpen kvar att tillgå och jag smög ut bakvägen och hamnade i Rismåla göl.

Det var raka vägen bort till T - bryggan och jag såg en karp direkt, som gick längs med vasskanten och gjorde i ordning mina spön och smög ut på bryggan och satte mig halvvägs ut. Lite doggy lades ut med vindens hjälp och min väntan kunde börja.

Isen låg kvar på en del ställen och kylde ner ytvattnet en hel del, men jag tog två karpar i samma område förra året (3 veckor tidigare än i år!) och dem gick under en tunn isskorpa och försökte ta mina doggy, så varför inte i dag?

Mina närhållsvapen var en Okuma Safina, Power Pro och mitt Wychwood Extricator på 9 fot och en stor Doggy på en Korda Wide Gape X i size 8, ganska vanliga grejer för vårfisket, var det inte finns så värst mycket att kunna gå fast i.

För längre avstånd var det ett Free Spirit E - Class 12 fot med en Shimano Aero GT 6010 med Power Pro och en Korda Interceptor distance controller på 15 gram och 2,5 meter Korda Kruiser Kontrol i  8 lb, som tafs och denna lilla korkbit på en Wide Gape size 8 från Korda.

Detta skulle ge mig fisken, den ända karpen jag såg och mitt ända napp under 3 timmars fiske, det var kallt i vattnet, inte ens Mörten gick igång på mina Doggy och då är det lite väl, men en Regnbåge var också i farten bland mina beten.

Här ses min korkbit bredvid en liten Doggy och karpen ser inte skillnaden, men det märker oftast din lina. Just nu är karpens syn fortfarande nersatt och det gör det lite lättare att få dem att ta ditt bete, om en månad ser det hela lite annorlunda ut, då ser dem allt och de märker alla dina små misstag.

Dagen till ära, så dippades korkbiten i Mistrals No Name PVA Juice och det fick torka in lite i korkbiten under tiden, jag väntade på att karpen skulle börja visa sig.

Det tog en stund och först trodde jag att det var Regnbågen, som bara visade ryggen, men andra gången såg jag att det var en karp och lade ut mitt bete med controllern.

Det hela drev med vinden och det var en sak att hålla styr på linan, men att se en liten korkbit i vindens krusningar och på det avståndet, var betydligt värre, men det löste karpen åt mig, den var uppe som en Delfin bakom mitt controller och controllern lyfter sig och jag krokade.

Det var på håret att kroken nöp fast, ingen bra hookhold, men det räckte, karpen blödde ymnigt och jag gav den lite antiseptiska medel i sprättet som den hade inne i munnen.

Den fick ett par minuters vila i håven, innan jag gav den friheten igen. Det var inte bara årets första för min del, det var så mycket annat som spelade in i detta.

Spöet var nygammalt för mig. likaså Shimanorullen, controllern, jag var inte så värst ringrostig och jag lyckades på första passet, alltså premiären, allt bara klaffade som det skulle och vilket väder det var!

Väl på parkeringen var det skönt att inviga nya 50 tummaren och se dropparna rinna ur nätmaskarna, jag hade lyckats, nollan är spräckt och nu är det bara att köra stenhårt tills isen stoppar mig om ..... Nej, jag vill ha en isfri vinter!

Hemma lossnade jag silvertejpen, drog undan köksstolen och sprang och gömde mig, senare på kvällen undrade hon, hur det hade gått och med en kyss på kinden berättade jag och hon var glad på mina vägnar, det blir inte bättre i livet än så!