Tufft att hitta fisk, men ändå inte ...

Det börjar bli tufft att få upp fisken på floaters och jag förstår varför! Det finns en del klåpare, ursäkta uttrycket, men så är det, som for för sig, att nu ska vi stalka upp oss en karp!

Man klampar runt som Elefanter, har håven ståendes rakt upp i vassen, har fel klädsel, man mäskar hejdlöst och tar inte fågellivet eller fiskens beteende i akt och det gör det svårt för alla, förutom fåglarna, som har kalas.

Överallt i mina vatten syns och märks detta, dem små intima hak som fanns, var man satt på hinken och hade lite grönt framför sig, är totalt nerröjda. 

Numera hinner jag inte ens sätta mig på hinken, förrän 15 änder kommer och 4 måsar finns över mig och värst av allt, ser jag karp och lyckas lägga ut lite beten, så sticker oftast fisken från platsen!

Jag ska inte gnägga för mycket, vill bara nämna detta och ber er, som fiskar dessa enstaka pass om att tänka er för, innan ni börjar mata fåglarna, trampa upp alla platserna och skrämmer karparna - Jag lyckas ändå, men det är lite tuffare, vilket bara gör mig än mer envis.

Nog om detta! Jag började med en runda runt Linnéasjön, mäskade lite platser med partikelbeten och lade ut lite bröd här och där, men det jag ville se kom aldrig till ytan och jag fortsatte vidare över till Joelskogen, var jag slängde det sista i hinken på ett par ställen nära land.

Jag fick ut lite floaters i grönskan och min tanke var att fiska med mjuka zigbaits och någon form av controller, som dels ger kastvikt och dels så gillar inte fåglarna att få dessa efter sig.

Här är det jag använder mest för avståndsfisket. Bombarna, Surfacecontroller och Kordas Interceptor, alla i 15 grams vikt och det räcker gott och väl för fiske upp till 40 - 50 meters avstånd.

Bombardan och Surfacecontrollern kan fiskas glidande på linan eller semi - fixas med ett par stoppknytar på varje sida om dessa. Interceptorn fiskas med ett litet lekande som semi - fixeras i nosen, men det går även att med en större pärla och stoppknyt, att fiska dessa controllers glidande.

Joelskogen gav inget och jag tröttnade på ändernas strategi och oändliga plåga och begav mig vidare ut på Kosovo Outlook, för att prova lyckan där och första resultatet kom snabbt, tre påsar med skräp samlade jag ihop, under tiden mina små doggy drev runt och in under lite buskar i kanten. Vilka respektlösa svin det finns!

Jag hade fått fram något, som gick under buskaget och näckrosbladen och försiktigt smög jag mig längs kanten, för att se om det var fågel eller fisk och närmre än så här behövde jag inte komma, för att se att det var en karp, som tyckte om mina beten.

Avståndet var lite väl långt för frilina, men med en controller gick det bättre och jag kortade ner tafsen till ca 80 cm och placerade det hela mitt i grönskan och betet, mina svart/gula Zigbaits låg bland bladen.

Två små bags med doggy i blandade storlekar, sköts rakt in i buskaget och snart var karpen tillbaka och tog för sig.

Jag kollade efter sjöns fåglar, men det var lugnt och med en tight lina till Bombardan, som satt lite fast bland bladen, så krokade karpen sig själv mot Bombardan och spöet.

Direkt hoppade den, men fastnade inte och sen försökte den att komma in i kanten hela vägen tillbaka till mig och när det inte gick, rusade den ut på öppet vatten och jag tackade och bugade för detta.

Jag rullade försiktigt in fisken i håven och tog den in på torra land, var det är rent eller lite renare, detta för att Kosovo Outlook numera bara är spikar, skruvar från en svunnen tid, lite virkesbitar finns nog kvar i dyn, men ett par snabba bilder och sen fick den sin frihet.

Jag provade en stund till, men som jag misstänkte, så var denna fisk ensam och jag plockade ner grejerna och begav mig tillbaka till Joelskogen igen, fåglarna hade nu kommit in på platsen och det var inte lönt att sitta kvar och hetsa upp sig.

I Joelskogen tar jag mig en kopp kaffe och lägger ut lite doggy i kanten av näckrosbladen och tar en cigg, inget visar sig och precis när jag ska kliva på cykeln igen, ser jag en rörelse i näckrosorna en bit bort och det är en karp.

En liten stund senare ser jag stjärten på fisken och nu ramlar poletten ner, den är över det sista jag hade i hinken, två nävar med mindre godsaker som hampa, vete mm!

Jag smyger mig ditt och ser fisken och tar denna bild i samma ögonblick, den rätter upp sig för att tugga och man ser lite små bubblor stiga till ytan, spännande!

Innan jag hinner därifrån kommer det in en karp till, som troligen var i följeslag med den andra, eller hörde den krossa mina partikelbeten.

Den är nära och jag vågar inte röra mig och efter en stund, så går dem ihop rakt över mina utlagda beten och jag backar försiktig tillbaka och bakom ett träd, spännande!

Härifrån ser jag båda karparna rota upp bottnen sida vid sida och jag knäpper bilden och smyger tillbaka och får fram håven och frilinaspöet med skakande händer.

En liten bit Flake (inkråm) pressas runt kroken, bromsen lossnades lite och sen är det dags, att på knä, krypa fram i rätt position och jag lyckas med detta.

Nu har karparna vänt upp och ner på allt och vattnet är grumligt och det gör att jag kan doppa ner mitt bete bland dem och sätta mig tillrätta.

Jag kollade linan och efter någon minut sträcktes denna 5 cm och jag gav mothugg, två plask och lite tjut i rullen, talade om att jag hade fått den lilla av dem. Den större hann nog f-n till Udden på andra sidan sjön, innan jag bollade den andra i håven.

Det är tufft, men det går, det gäller att ha ögonen med sig och kolla varenda kvadratmeter av vattnet, det gjorde jag och jag lyckades med två fina fiskar denna morgon och fler ska det bli!